Sköna smeknamn på bygget

Peter ”Småland” Johansson, 49 år, snickare, Örebro
Varför kallas du för ”Småland”?
– Jag är uppväxt i Växjö i Småland, så fick jag heta det automatiskt eftersom jag pratar småländska. Jag har bott tolv år i Örebro. Det är bara på arbetsplatsen som jag kallas det.
Gillar du ditt smeknamn?
– Det är helt okej. Nej, jag vill inte bli kallad Peter, det har jag aldrig blivit. Det blev Småland direkt.

Kent ”Renen” Johansson, 58 år, snickare, Haninge
Varför kallas du för ”Renen”?
– När jag var ny i Stockholm kom jag in i ett stort lag. De frågade var jag kom ifrån och då sa jag södra Lappland. Då var jag rakad på båda sidorna som en mohikan och blev kallad ”Skalade Renen”. Efter ett tag blev det ”Renen”.
Gillar du ditt smeknamn?
– Jag har lärt mig att acceptera det. Namnet har blivit en del av mig och i dag vet ingen vem Kent är. Men jag gillar det och har funderat på att ta det som ett mellannamn.

Åke ”Tingeling” Ågren, 50 år, betongarbetare, Stigtomta:
Varför kallas du för ”Tingeling”?
– Det är två saker. Som lärling skulle jag lära mig att bocka armeringsjärn i 90 grader, när jag gjorde fel kastade jag järnet i soplådan och då hördes ett tingeling. Sedan är jag en ganska stor människa och jag gick lite lufsigt som en älva, precis som älvan Tingeling i ”Peter Pan”.

Leif ”Gullan” Strand, 48 år, snickare, Hovmantorp:
Varför kallas du ”Gullan”?
– Jag hade en snygg hockeyfrilla på 80-talet, kortklippt på sidorna, långt hår där bak och permanentat. Det var lite tjejaktigt och man blev väl jäkligt söt. Det var inne då och det var många killar som hade så. Namnet sitter kvar.
Vad gillar du ditt smeknamn?
– Det är ingen fara. Jag tål att höra det. Jag har aldrig känt några problem med det. Nu är det konstigt när man hör sitt riktiga namn. Det är på jobbet
man kallar mig det, inte på fritiden. När jag spelade fotboll kallade de mig ”Gullan” i fotbollslaget.