info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Annons

Det borde vara obligatoriskt att ta emot lärlingar

Om vi vill ha sunda byggen är det dags att ändra på lärlingssituationen nu.

Många nästan-färdiga-byggnadsarbetare får aldrig sitt yrkesbevis. Foto: Adobe Stock

Att det är brist på byggnadsarbetare i Sverige verkar de flesta vara överens om; facket, byggindustrin och företagarna själva. Det är sådan brist att arbetskraftsinvandringen till dessa yrken är enorm.

Men det finns en grupp som inte håller med om det och det är lärlingarna. Eller rättare sagt de som vill bli lärlingar. Den 10 februari gjorde de sina röster hörda genom att anordna en demonstration.

Och jag förstår dem. Ända sedan jag började bevaka bygg – och det är många år nu – har svaret alltid varit att byggbranschen själv måste ta ansvar för återväxten. Det vill säga ordna fram lärlingsplatser till alla som går byggymnasium. (För att få sitt yrkesbevis ingår det nämligen att du går som lärling i 30–36 månader efter att du avslutat utbildningen).

Alldeles för få tar emot. Många nästan-färdiga-byggnadsarbetare får därför aldrig sitt yrkesbevis.

Men som alla vet vid det här laget så funkar inte det och jag har skrivit om det förr. Alldeles för få tar emot. Många nästan-färdiga-byggnadsarbetare får därför aldrig sitt yrkesbevis. Många jobbar ändå och får sämre betalt, andra byter yrke för de kommer inte in i branschen. Det är sedan gammalt, som man säger.

För att kompensera för bristen som uppstår i dessa yrken tar företagen i stället in arbetskraft från andra länder. Och i samband med det fuskas det ofta friskt med både lön och arbetsvillkor. Så är verkligheten i en bransch där varje minut räknas i kronor.

Om vi vill ha sunda byggen är det dags att ändra på lärlingssituationen nu. Ett första steg är att uppdatera kollektivavtalen med skrivningar om obligatoriska lärlingsplatser. Därefter kanske införa ett bidrag för småföretagare som vill ta sig an unga under utbildning. Det kan väl inte jag vara den enda som kan formulera?


Kriget i Ukraina är inne på sitt andra år. Glöm inte våra bröder och systrar som skyddar hela Europa åt oss.

Mycket snack om visitationszoner. Men ingen vet om det ger resultat. Varför inte ta reda på det först?

Lagstifta bort detta vansinne om hemliga UE

Det var länge sedan bolag i byggbranschen började stycka sina byggen och sälja ut vad de inte kan och vill göra till underentreprenörer (och göra sig en liten vinst på köpet). Inte speciellt konstigt. Om det inte vore för hemlighetsmakeriet.

Foto: Mostphotos

Det är nämligen ”hemligt” vilka UE man valt att ta in. Åtminstone för alla utom bolagen själva och den förhandlande ombudsmannen på facket, som har rätt att begära ut listorna. Ja, så står det i byggavtalet som inte yrkat på mer transparens sedan bestämmelsen infördes på 1970-talet.

Som om byggnadsarbetare inte vore människor utan prylar som man lyfter in och ut på ett bygge.

För var någon annanstans i samhället gör man så? Tänk om du gick till tandläkaren och de svarade ”att de minsann inte tänker tala om från vilket bolag tandsköterskan kommer ifrån. För det är en företagshemlighet.” Den kliniken kommer att stänga ganska snabbt.

Eller att bolaget som ägde Estonia inte ville lämna ut passagerarlistan när fartyget förliste. För det är en företagshemlighet … Det låter som ett skämt.

Så ser det dock tyvärr ut i byggbranschen och så ser det ut också vid varje olycka som sker. Hissolyckan i december är inte undantagen. Vi journalister får hålla på som detektiver för att få veta vilka UE som ens befunnit sig på arbetsplatsen.

Men nu ska jag tala om en sak. Det är fel. Företag får naturligtvis ha sina avtal men vilka man till slut väljer att jobba med ska vara öppet för alla att veta. Byggarbetsplatser är alldeles för farliga platser för att bolag ska kunna gå och komma och bara vd:arna känner till vilka.

Om branschen inte själva klarar av att reglera detta uppmanar jag politikerna att agera nu med en gång och lagstifta bort detta vansinne. För så länge som det smusslas och ljugs om UE kommer arbetslivsskriminaliteten att fortsätta utan avmattning och människoliv att skördas. Ska det vara så svårt att fatta?

Det är dags att rösta på ”Årets byggmiss” och det finns många bra att välja på. Också ett jumbopris har sin tjusning!

700 om året beräknas dö på grund av stress på jobbet, rapporterar Arbetsmiljöverket. Jag undrar hur många som är byggnadsarbetare?

Ni kloka och modiga folkvalda – var finns ni?

Det är länge sedan det såg så mörkt ut i byggbranschen som nu. Och så går det ju om man har folkvalda som tror att ”marknaden” ska lösa allt. Detta mytomspunna fenomen som vi alla är en del av, vare sig vi vill eller inte.

Det ser mörkt ut i byggbranschen. Foto: Mostphotos

Enligt min åsikt har den dock aldrig gått ihop med bostadsbyggande. Tvärtom. De mesta och bästa bostäderna har kommit till i tider av statlig kontroll och handling.

Jag tänker såklart på den stora egnahemssatsningen som delvis lyfte Sverige ur fattigdom i början på förra seklet och senare den stora miljonprogramssatsningen. I den första vevan garanterade staten alla som byggde – och följde de statliga byggreglerna – en ränta på drygt tre procent. Och när en miljon bostäder skulle byggas sköt staten till stora pengar ur AP-fonderna. Det är tack vare dessa satsningar som storstadsregionerna fortfarande alls har några bostäder att erbjuda sina invånare.

Var ska folk bo?

I modern tid har det funnits lite mer tandlösa styrmedel som till exempel investeringsstödet. Men även det togs bort för några år sedan och nu händer ingenting. Allmännyttan har man dessutom delvis reat ut till lägstbjudande.

Frågan är både var folk ska bo och vad som ska hända med byggbranschen, som är motor till så mycket. Det är alltid lättare att plocka sönder något än att både förvalta och bygga upp.

Men marknaden då, tänker kanske du nu, den kommer ju att fixa det här.

Svaret på det är tyvärr nej. Marknaden kommer att göra det den alltid har gjort. Och det är att erbjuda (lyx-)lägenheter, där marginalen i produktionen är stor, till dem som kan casha upp.

För marknaden bryr sig bara om sin egen vinning, inte om hur samhällen utvecklas eller hur människor har det. Till det behövs det kloka och modiga folkvalda som kan gå in och stimulera på rätt sätt. Frågan är bara; var finns ni, när ni så väl behövs?

Elon Musk, skärp dig! Du är pinsam.

Att politiker går in och lägger sig i lönesättande? Jag trodde inte det kunde hända.

Låt ingen ta ifrån oss möjligheten till utbildning

Att byggbranschen gått in i en avmattning nu är det nog få som har missat. Och inte blir det bättre av att det startas nya krig i parti och minut, ute i världen. Synd bara att våra makthavare här hemma tror att det går att stimulera en arbetsmarknad genom att slå med ena handen och klappa med andra.

Foto: Mostphotos

För ärligt talat; lite ”rabatt” på diesel och bensin och tillfälliga elstöd, vänder ingen konjunktur. Speciellt inte om man samtidigt drar ned på utbildningsresurser till både ungdomar och vuxna.

Det kanske känns som om det är långt från byggbranschen men kopplingen finns där. Många kommer att bli tvungna att se sig om efter annat när konkurserna drar in som ett oönskat regnväder över svenska byggen.

Nu ska den möjligheten också dras åt för ”vanligt folk”

Då är det extra dumt att folkhögskolorna måste spara och därför tvingas dra ned på både personal och kursutbud. För de är dem som har uppdraget att skräddarsy lämpliga utbildningar till de grupper i samhället som behöver.Till exempel byggnadsarbetare, som kan behöva sätta sig i skolbänken igen, för att klara sig i neddragningarnas tid.

Men inte bara det. Byggbranschen – liksom alla branscher – förändrar sig. Nya system och metoder ser dagens ljus. Och gamla tekniker som fallit i glömska kommer åter. Det kan också vara en anledning att läsa en kurs.

Eller så säger hälsan ifrån. Få klarar av att jobba ett helt yrkesliv i ett jobb som kräver så mycket av kroppen som just byggnadsarbete. Ändå vill de flesta fortsätta jobba, kanske med något närliggande i samma bransch, som går att vidareutbilda sig till.

Även då är folkhögskolans kurser ett alternativ till fortsatt arbete. Eller jag kanske ska skriva var. För nu ska den möjligheten också dras åt för ”vanligt folk”.

Att utbilda folket vilar på en stark tradition i Sverige. Låt ingen ta den möjligheten ifrån er.

Den smarta satsar på en elbil. Att spara 5 000 i månaden i minskade kostnader för bränsle gör skillnad på riktigt.

 Visste ni att Byggnadsarbetarens artikel ”Jakten på en säng” har nått ända fram till regeringens utredning om tryggare boenden?

Att hitta eget boende är svårare än någonsin

”Åh, mamma, jag skulle verkligen vilja flytta hemifrån”. Ja, så låter det ofta hemma hos oss nu för tiden. Men så mycket längre kommer vi inte i den diskussionen.

Foto: Mostphotos

För det finns ingenstans att flytta – om du inte har några sparade miljoner på banken vill säga. Svårt om man just gått ut skolan (och annars också, ska tilläggas).

Ändå räknas ett eget boende till de grundläggande rättigheter en välfärdsstat ska kunna erbjuda sina medborgare. 2023 borde det vara en icke-fråga. I stället vet alla med unga vuxna hemma att det är värre än någonsin.

Samtidigt står byggbranschen och stampar. På de byggen som är igång rullar så klart vardagen på men få nya startas och konkurserna står som spön i backen. Många anar den höst som är på väg in. Men inte alla. Tydligen inte sittande regering, den regering som säger sig värna alldeles speciellt om ”vanligt folk”.

I stället tycks makthavarna tro att ett höjt rotavdrag och en bonus på några miljoner till kommuners småhusbyggande är nog, fastän vi går mot mörkare tider.

Byggbranschen är beroende av stimulans för att överleva i lågkonjunkturer och invånarna behöver bra och billiga bostäder – även sådana som går att hyra. Ett nytt klimatsmart miljonprogram i modern tappning hade kunnat vara en lösning. Det hade tjänat folket och byggnadsarbetarna mycket bättre än lite schackrande med dieselpriser hit och dit. I en statsbudget är det de stora modiga besluten som gör skillnad, både för landets byggbransch och för den enskilda individen. För det går ju som bekant inte att bo under ett träd även om någon hade velat.

Inget är nytt under solen. När paret Myrdal kom med sin debattbok ”Kris i befolkningsfrågan” 1943 var trångboddheten och smutsen i städerna ett huvudtema som det rekommenderades att bygga bort.

Jag vet att jag tjatar om klimatet. Men hur kan det komma sig att hälften av alla chefer inom bygg inte har någon utbildning i hållbarhet?

För att slippa Hans bör vi lyssna mer på Greta

Knappt hade sommarens bränder släckts förrän stormen Hans drog in över Norden och orsakade stor förödelse. Klimatkrisen är helt enkelt ett faktum och det måste vi prata om inom bygg.

”Det är viktigt att hela byggbranschen tar in klimattänket i alla sina led... Det kan också uttryckas så här: För att slippa en Hans i repris borde vi alla lyssna mer på Greta.” Foto: Mostphotos

För här finns mycket att göra. Ett är att börja återvinna i större skala.

Visserligen har det börjat viskas om fossilfri cement, grön betong, återvunna arbetskläder och äkta trä som material i branschen. Det är bra men inte tillräckligt – de flesta byggen borde vara på väg mot cirkulära system på en helt annan nivå än i dag.

Egentligen är detta inget nytt under solen. Det vet alla byggnadsarbetare som arbetat med gamla hus. Där återvanns och lagades allt som var möjligt eftersom material var dyrt och svårt att frakta. Dit måste vi tillbaka fastän på ett nytt sätt.

För nyligen passerades den dag – the overshoot day – då vi konsumerat årets budget av de förnybara resurser, som det tar jorden ett år att producera. Det är en mätning som pågått sedan 1970-talet och då inföll den dagen i december – i år redan den 29 juli.

Byggbranschen utmärker sig speciellt genom sitt nuvarande slit- och slängtänk. Att fungerande material blir sopor och ersätts av nytt är fortfarande mer regel än undantag inom nästan allt byggande. Så kan vi inte ha det.

Och det är den rika delen av jordens befolkning som står för den största ökningen av koldioxidutsläpp. Vi kan alltså inte stoppa klimatkrisen med att hänvisa till förändring hos ”den stora mängden fattiga någon annanstans” och fortsätta flyga som förut.

Därför är det extra viktigt att hela byggbranschen tar in klimattänket i alla sina led – från den enskilda byggnadsarbetarens val till dem som bygger systemen. Det kan också uttryckas så här: För att slippa en Hans i repris borde vi alla lyssna mer på Greta.

Glöm inte Ukraina. Kriget pågår fortfarande och befolkningen behöver vår hjälp både i det stora och det lilla.

Varför kan inte våra ledare se till att det byggs ordentligt med bostäder? Nu när konjunkturen bromsar in behöver byggbranschen support och att bo är en mänsklig rättighet.

Nu tar vi tillbaka stolthet och yrkeskunskap

Foto: Mostphotos

Vi går mot sommar nu och tid för vila. Äntligen är det dags att tagga ned och ta det lugnt – åtminstone några veckor. Det gäller förhoppningsvis också för alla hårt arbetande byggnadsarbetare.

Men jag tycker att långsamhet är något vi måste prata mer om i byggbranschen.

För bygg är numera de snabba vinsternas bransch. Allt som går är bortrationaliserat. Det som ska göras, ska gå fort och består i princip alltid av prefab-delar och är masstillverkat. Ingen frågar ens om det ska vara vackert eller välbyggt trots att både hus, broar och annan infrastruktur ska finnas kvar i hundratals år. Att det ska utgöra en del av vår vardag.

Jag tycker helt enkelt att det gått över styr.

Det var ingen bra idé att rationalisera på det här viset. Byggnadsarbetarnas stolta arbete har till stor del blivit automatiserat och tråkigt.

Nu menar jag inte för den skull att vi ska återgå till att mura för hand, slå tegel själv och spika spik för spik (som jag gör på landet). Nej, fram för moderna maskiner och metoder som sparar både resurser och sliter mindre på våra kroppar. Men det ena utesluter inte det andra.

Jag tror att vi måste börja bygga på ett mer klimatsmart och mänskligt sätt. Där byggen får ta lite mer tid och innehålla bra material, som både håller och går att laga. Som inte måste bytas ut och som är fint att se på. Där de som bygger hinner förstå vad de gör innan det ska vara klart.

Tillbaka till det stolta hantverket och kunskapen om material med andra ord. Och så kanske det faktiskt blir när AI introduceras på allvar.

Något att tänka på i hängmattan under den efterlängtade semestern.

Med en sista tidning för sommaren önskar jag er en skön sådan. Vi är tillbaka i höst men följ oss som vanligt på webben!

Torn.se – vilken grej! Andrahandsmarknad för byggmaterial på nätet och fyndpotential. Mumma för en klimatnörd som mig.

Vet ni vad promta betyder? Jo, det är den som ger kommando till AI-system Ordet på allas läppar och ett nytt yrke unde uppsegling.

Allt fler är rädda för att berätta vad de varit med om

Just som jag skriver dessa rader har ett nytt byggavtal sett dagens ljus. Det är inga små grejer; över hundratusen byggnadsarbetare får sina löner reglerade genom detta.

Men trots att procenttalen är ovanligt höga är det första gången på trettio år som reallönerna minskar i Sverige. Med det menas att löneökningarna blir lägre än inflationen. Mindre pengar att betala sina räkningar med alltså.

Däremot finns det många andra förmåner i avtalet som det inte pratas lika mycket om. Pensionsavsättningar och försäkringar till exempel och den nya skrivning som tvingar medelstora företag att betala för granskningar som facket kan göra när man misstänker att det förekommer fusk och fel på en arbetsplats.

Det är ett viktigt steg framåt i en byggbransch som kämpar med både svartjobb och dålig arbetsmiljö – något som påverkar lönerna negativt. Det är dessutom speciellt vanligt förekommande i just mellanstora byggbolag.

Återstår att se om byggnadsarbetarna kommer att känna sig trygga med detta och den lagstadgade möjlighet de sedan årsskiftet har att anmäla fusk. Och om de problem som eventuellt anmäls tas på allvar. Annars blir åtgärden bara en skrivbordsprodukt.

För trots att Sverige fortfarande står tryggt i sina demokratiska värderingar märker vi journalister att allt fler är rädda för att tala om vad de varit med om. Många byggnadsarbetare upplever att de måste be om lov eller berättar att de har skrivit på ett avtal som säger att de inte får berätta något om sin arbetsplats. Men meddelarfriheten går inte att avtala bort.

Och tillsammans med hårdare granskningar som avtalsskrivningen borde innebära, är det kanske vägen fram mot en sundare byggbransch. Det kan verkligen behövas.


Att tvinga folk att ange människor som är här utan tillstånd får mig att tänka på diktaturer och de gamla öststaterna i Europa. Våga vägra angiveri!

Ta bort reduktionsplikten mitt i en klimatkris? För barnens skull? De är ju de som får betala priset. Vissa har svårt med konsekvenstänkande.

Våren kommer med småjobb och livsfaror

Äntligen har våren tagit sina första stapplande steg över hela landet. Med den kommer också ruschen för altanbyggen och renoveringar av hus och stugor, för dem som fortfarande har en slant över.

Foto: Mostphotos

Det är så klart kul att äntligen göra i ordning det som många planerat för under vintern. Men få tänker på den risk som byggnadsarbetare utsätts för när de klättrar omkring på hustak utan säkerhet eller lossar tunga laster utan rätt utrustning. Så blir det ofta just när den enskilda husägaren ska garantera säkerheten. Något som kommer att bli allt vanligare nu.

För samtidigt med våren bromsar byggbranschen in och många större projekt skjuts på framtiden. Det innebär att många byggnadsarbetare kommer att försörja sig på mindre jobb framöver, där det ofta slarvas med bland annat fallskydd. Dessutom tvingas de ta rollen som sitt eget skyddsombud. Och det är inte alltid så lätt att säga ifrån eller förutse faror i brådskan och inom det uppgjorda priset. Många historier har jag hört genom åren om alla ”fantastiska byggjobbare” som var så snabba och inte gnällde – det vill säga inte ställde några krav. Kanske pratade de inte ens svenska.

Det är en farlig inställning. För ett fall från fem eller tio meter är detsamma oavsett om det sker från ett villatak eller en större byggnad.

De åsikter vi har i det privata följer allt som oftast med ut i yrkeslivet. Om det går att chansa hemma är det lätt för beslutsfattare att strunta i säkerhetsrutiner och utbildningar även i de större sammanhangen. På så sätt urlakas säkerheten. Vi måste alltid leva som vi lär och ta ansvar både i det stora och i det lilla.

Inte förrän då blir världen ett bättre ställe att leva på. För både byggnadsarbetare och alla andra i utsatta positioner.

Inbromsning i byggbranschen och stor oro. Samtidigt sjunker arbetslösheten och det saknas byggnadsarbetare i norra Sverige. Vart är vi på väg?

Rädda småhusbyggandet i Sverige! Det faller brant men det är så allra flest människor vill bo. I sitt eget hus.

Trygghet är inte tråkigt – det är nödvändigt

När världens finanser börjar svaja sprids osäkerheten så klart vidare till vår vanliga vardag.

Foto: Mostphotos

Det spelar ingen roll hur många gånger en vd i tv påstår att våra pensioner inte kommer att påverkas av investeringar som gått åt skogen. Vi anar ändå att det i slutänden är den enskilda människan som får betala.

Den lilla världen sitter som bekant ihop med den stora.

Och inte bara det; något är förvillande likt mellan byggbransch och bankdito.

Det är förstås grabbarna grus jag tänker på. De vill säga de självsäkra männen med sikte på stora vinster.

I bygg kliver de in och fnyser åt försäkringar och arbetsmiljösatsningar. I stället säljer man ut entreprenader till lägst bjudande och blundar för byggets gästarbetare utan ordentliga skyddskläder. Här ska det tjänas pengar och det gör man genom att ta risker och strunta i ”mossiga” gamla förordningar. Och det är den enskilda byggnadsarbetaren som får riskera livet när vinst prioriteras före säkerhet.

Det är precis samma stil som banker och finansinstitut just visat upp. Pengarna är ju någon annans och det är inte vd:arnas pensioner som går upp i rök.

Att byta trygga papper i en storbank till förmån för små specialbanker i USA, för att öka vinsten bara lite till, låter faktiskt inte riktigt klokt. Det är ju människors ålderdom som pensionsförvaltarna har ansvar över.

Sådant verkar dock inte grabbarna grus bry sig om utan litar på att staten städar upp om det nu ändå går dåligt. Och detta tänkesätt sprider sig från bransch till bransch.

Men vet ni? Trygghet är inte tråkigt. Det är nödvändigt. Åtminstone för alla som ska utföra jobbet eller leva på slantarna som vi plikttroget sparat till vår egen pension. Ska det verkligen vara så svårt att fatta?

Sänka inflationen eller rädda bankerna? Svårt huvudbry för riksbankernas chefer runt om i världen just nu.

Och för övrigt anser jag att vi ska stötta Ukraina på alla sätt som går. Glöm inte att det pågår ett krig nära oss!

Tjatmetoden är också en metod, så god som någon

När jag skriver den här ledaren har avtal mellan fack och arbetsgivare inom bygg just växlats och med det är avtalsrörelsen i gång.

Foto: Margite Fransson

I samband med detta ordnade också Byggnads en manifestation i Stockholm; för schysta jobb och mot arbetskraftskriminalitet. ”Vad gör det för nytta?”, tänker kanske många och fnyser lite. De vet ju att det inte har blivit ett dugg bättre på den fronten de senaste decenniet. Snarare sämre.

Men tjatmetoden är också en metod, så god som någon.

Genom att peka på hur det ser ut och berätta om hoten och våldet gång på gång, blir övriga samhället och myndigheter medvetna om vad som pågår. Problemen inom bygg blir synliga i den allmänna debatten. Det är viktigt. Svart arbetskraft med usla villkor är tyvärr verklighet på i stort sett alla större byggarbetsplatser i dag.

För att tala klarspråk; det handlar inte om några småstölder. Vi pratar om organiserad brottslighet som vandrat in och etablerat sig här. Med den följer människosmuggling och ofta dödshot för den som försöker göra motstånd.

Det här kan man inte begära att facken ska klara av själva (det finns förstås i fler branscher). Ingen ensam ombudsman kan – eller ska – ta sådana risker som det innebär att möta dessa företrädare öga mot öga.

Till det behövs ändrade lagar, kontroll och hjälp av myndigheter samt förstås en rejäl satsning på arbetsmiljö och lägsta löner i hela EU. För så länge det finns människor som inte har mat för dagen, kommer det också att finnas människor som tar risken att utnyttjas på en byggarbetsplats – i förhoppningen om att få det lite bättre.

Och om det måste vi berätta igen och igen och igen.

Äntligen kommer en betald utbildning i bygg som riktar sig till kvinnor, för att de ska bli fler i branschen. Hurra så bra!

Min oro för Ukraina fortsätter. Hur mycket måste vi förstöra innan detta krig är över?

Låt i alla fall byggjobbarna sörja i fred

Är byggbranschen 2000-talets Klondyke, brukar jag tänka ibland, när vi på vår tidning skrivit om alldeles speciellt vidriga brott i jakten på storvinster eller hur byggföretag struntat i olika arbetsmiljöfrågor och alltid skyller på kostnaderna.

Foto: Mostphotos

För den som inte vet, var Klondyke i Kanada centrum för guldgrävare som sökte lyckan och pengar under sent 1800-tal. Och det fanns i princip inga regler, utan fann man, vann man. De flesta åkte dock hem tomhänta, många dog och misären på plats var stor.

Och när vi nu summerar förra årets dödsolyckor i branschen går mina tankar dit igen. Nio döda på byggena är nio för många. Vi lever i ett modernt land och ska klara av att förebygga risker bättre än så.

Men det är inte bara det utan också hur byggbranschen hanterar dödsolyckorna.

Nästan alltid är det utsatta bygget igång bara ett par dagar efter. Samma byggnadsarbetare på samma ställen men nu med en kollega mindre. Jämför det med ett kontor: det är som om vi skulle komma tillbaka efter ett oväntat dödsfall, logga in och bara fortsätta med den tomma stolen kvar bredvid.

Det är faktiskt inte riktigt klokt och än värre blir det med den machoattityd som fortfarande lever kvar på många byggen. En riktig karl ska inte klaga utan bara göra sitt jobb, typ.

”Vi har erbjudit samtal med en psykolog”, brukar det heta från ledningens sida. Det är förvisso bra men inte svaret på allt. Det är traumatiserande att återgå till samma miljö där någon just förolyckats till döds, bara för att det är det mest effektiva.

Om byggföretagen på allvar menar att de vill ha ”en byggbransch för alla” är det dags att ta tag i de här frågorna nu. Det är en katastrof att folk dör på jobbet. Men om det ändå sker så låt i alla fall byggnadsarbetarna sörja i fred.

Glöm inte kriget i Ukraina! Vintern är kall och striderna hårda. Glöm inte att hjälpa om du kan.

Nu kan väl ingen förneka klimatförändringar längre? Översvämningar på vintern talar sitt tydliga språk.

Annons
Annons

Senaste byggnyheterna!

Få vårt nyhetsbrev

Anmäl dig