info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Annons

Det är hög tid att minska arbetstiden

”I framtiden kommer människor vara kända i femton minuter”, siade den på 1900-talet så kända popkonstnären Andy Warhol.
Han visste inte hur rätt han hade.

Foto: Adobe Stock

I dag talar vi om uppmärksamhet på sociala medier i en sekund för att fånga någons intresse. Allt går så oändligt mycket fortare nu, både på gott och ont. Det vi förut hann på ett vanligt jobb på kanske en vecka bockar vi av på, låt säga, mindre än en dag.

Och kanske är det också därför det varit så märkligt tyst om den lagstadgade arbetstiden i flera decennier – ja, fram till nu – när det börjat mullra i leden.

Äntligen har facken, däribland Byggnads, börjat driva frågan om 35 timmars arbetsvecka. De enorma vinster som gjorts via effektivisering har ju hittills gått rakt ned i arbetsgivarnas ficka men kostat dem som jobbar stress, utmattningsdepressioner och svåra arbetsskador som följd. Och svenska reallöner har dessutom inte växt alls i samma takt som produktionen.

Människor kan arbeta hårt och snabbt en kortare period (speciellt om vi blir belönade) men vardagen kan inte se ut så vecka in, månad ut, år efter år, för då går vi sönder. Det gäller byggnadsarbetare, sjuksköterskor och faktiskt de flesta andra yrken. Våra kroppar och hjärnor har helt enkelt en gräns för vad de klarar av oavsett alla moderna hjälpmedel. Och allt har då sannerligen inte blivit lättare. Mycket vi förut fick hjälp med ska vi hinna med själva nu, på nätet.

Sådant kan man inte räkna med att göra på arbetstid. Speciellt inte för den som dagligen befinner sig uppe på ett tak eller till exempel på en byggnadsställning. Och efter jobbet finns inte orken kvar. Ändå förväntas vi hinna med.

Det är med andra ord hög tid att minska arbetstiden. För de senaste femtio årens effektivitetsvinster måste tillfalla alla och inte bara dem i toppen.


Att ta bort flygskatten mitt i en pågående klimatkris är riktigt, riktigt dumt! Det är de unga som får betala priset.

Hur har Svenskt Näringsliv mage att vara emot förkortad arbetstid när de själva knotar på i endast 32 timmar/vecka, avslöjade DN häromveckan.

Prata med oss! Hur ska annars fler fusk undvikas?

Det händer oftare och oftare att vd:ar och byggchefer inte vill svara på frågor när vi från redaktionen ringer.

Foto: Adobe Stock

Och det är klart att det är jobbigt att prata med oss när företaget de jobbar på har gjort bort sig. Journalister fattar det. Speciellt om det handlar om en olycka och de själva varit med och fattat beslutet som orsakat den.

Men det är nödvändigt att människor tar sitt ansvar och berättar vad som hänt. Hur ska annars branschen kunna undvika nya tillbud och fusk?

Tyvärr verkar allvaret inte riktigt sjunka in. Cheferna vill helt enkelt inte stå för vad de gör ens när någon omkommit. Och när en 23-åring nyligen dog på ett bygge ville ledningen inte släppa in skyddsombudet. Allt skulle tydligen sopas under mattan.

Vi kommer fortsätta att rapportera och ta reda på sanningen oavsett. Att göra motstånd är viktigt och det finns alltid vägar till sanningen.

En farlig utveckling

Nyligen höll Byggnads sin stora konferens ”Framtidsdagarna”. Även där framgick att klimatet på byggena är allt tuffare och att allt färre förmår engagera sig i facket.

De här sakerna går så klart hand i hand. Ett svagt fackförbund ger storföretag – och mindre också för den delen – möjlighet att bryta mot överenskommelser som står i kollektivavtalen. Det är en farlig utveckling.

Men om företagen vet att fler har ögonen på dem och vi fortsätter att rapportera kommer de ansvariga att behöva svara. Det kommer att vara bättre för dem, de får ju i alla fall säga sin version, men framför allt för alla byggnadsarbetare. För det är precis som den gamla klyschan säger: ”Tillsammans är vi starka”.

Fundera på det när ni nu snart checkar ut för några veckors sommarvila i hängmattan.
Det här blir alltså det sista numret innan hösten. Till dess följ oss gärna på webben.
Glad sommar!


Grattis LO som får Johan Lindholm av Byggnads. Nu kommer det hända grejer.

Hör du till dem som tror att fängelse är svaret på alla samhällsproblem? Se ”30 dagar i fängelse” på SVT med Christoffer Hjalmarsson. Den ger nya perspektiv.

Orkanen Johan Lindholm går till LO – men en sak glömde han

”För gammal och för radikal.” Så lät det om Johan Lindholm när det spekulerades om hans namn som ett potentiellt förslag till ordförande i LO. Fram till i fredags, när vindarna tycks ha gjort ett tvärkast. Plötsligt uppstod ett vakuum i Byggnads.

Och på lördagseftermiddagen valdes han till LO:s nya ordförande sedan Pim van Dorpel dragit tillbaka sin kandidatur.

Grattis LO och synd om Byggnads, kan man kort sammanfatta det hela.

Det är långt mellan gångerna då en ordförande som Johan träder fram: Rolig, inte rädd att säga vad han tycker och stadigt förankrad i vänsterideologin. En citatmaskin, en doer och byggnadsarbetare in i ben och märg.

Nu återstår att se hur han ska fara fram i en organisation som är långt mer knepig att hantera än Byggnads. Klarar han det har alla byggnadsarbetare – och vanligt folk över lag – mycket att vinna.

Lindholm brinner för rättvisa villkor och ett samhälle som är till för alla och vet hur han ska paketera sina budskap för att göra sig hörd i debatten. Darra på den vita manschetten månde både moderater och storbolag.

Han har länge varit en del av LO:s styrelse och i flera års tid varit den mest intervjuade facktoppen i Sverige. En roll han trivts med och skött utmärkt.

Nu återstår att se hur han ska fara fram i en organisation som är långt mer knepig att hantera än Byggnads. Klarar han det har alla byggnadsarbetare – och vanligt folk över lag – mycket att vinna.

Det är lätt att le åt många av Lindholms uttalanden som inte alltid landat helt rätt. Men faktum är att bakom dem ligger ett stort engagemang och fotfolket vet vem Lindholm är. Och han lär ha fått över 2000 grattis-sms bara under lördagskvällen.

Under sina tolv år på Byggnads har Lindholm farit fram som en orkan: initierat Stoppa machokulturen – för en jämställd byggbransch – och jobbat internationellt. Han är ordförande i europeiska bygg- och träfacket och den som kopplat ihop de taskiga villkoren för migrantarbete med fotbolls-VM. Han har fått igenom Svensk byggkontroll och sist men inte minst fusionerat målarfacket med Byggnads.

Men det finns saker som han glömde också. Att odla sin efterträdare till exempel. Han lämnar ett vakuum efter sig både i branschen och i förbundet. Grattis Johan.

Så hindras män att vara de pappor de har rätt att vara

Häromveckan kunde man läsa i tidningen om en snickare som tydligen vabbade för mycket. Det är i alla fall vad personalchefen på byggföretaget i fråga sa. Därför fick snickaren Richard sparken, trots att han var duktig på sitt jobb.

Foto: Mostphotos

Ni hör ju själva; det låter som rena 1800-talet men exemplet är dessvärre alldeles nytt.

Och även om det säkert händer i andra branscher än bygg, så är det typiskt. Den seglivade machoattityden hänger kvar här i större utsträckning än vad många vill tro och hejdar män från att vara de pappor de har rätt att vara.

För ingen som på riktigt tagit del av föräldrarollen slipper undan de sex första åren av ständiga magsjukor, feber och förkylningar. Oftast inget allvarligt men barnen måste vara hemma och vila, ha en famn att gå till och få mat.

Det är därför vab – alltså vård av sjukt barn – inte får vara skäl till uppsägning. Men många är fortfarande rädda och vill visa sig duktiga inför chefen genom att inte vabba.

Många rynkar kanske på näsan nu och tänker att sjuka ungar lämnar man gärna bort till någon annan. Men jag menar att det är just det som är den trista attityden. För det är genom att finnas där som en trygghet för de små som tilliten kommer – och med den närheten och kontakten som varar livet ut.

Flera undersökningar visar att män ligger i lä här och fortfarande blir mer ensamma vid arbetslöshet och separationer eller andra jobbiga händelser i livet. Kvinnor drabbas inte lika hårt ”för de har ju barnen”.

Det är dags för alla pappor att på allvar levla upp närvaron, och då ska inte arbetsmarknaden stå i vägen. Det är svårt nog ändå att bryta vanor och skapa nya mönster. Vare sig det är inom bygg eller någon annanstans.

Men att vara behövd av sina barn är faktiskt det finaste som finns.


Det pågår fortfarande ett anfallskrig mot Ukraina. Glöm inte det!

Var är satsningen på bygg i vårbudgeten? Ingenstans tydligen.

Det är nog mest de i toppen som kommer bytas ut

Det pratas mycket om AI just nu. Typ deppiga scenarier om att alla jobb ska försvinna och allt ska skötas på ett nytt sätt.

Inom byggbranschen ska det redan nu finnas en AI-tjänst som ska göra upphandlingar bättre och svårare att fuska med. Det rör sig om ett självinstruerande program som kan se till att en kalkyl håller ända ner till den sista underentreprenören. Bra ju!

Det är bara ett exempel av många. Med tiden kommer så klart det mesta att se annorlunda ut. Tekniken går framåt och människan med den. Men varje gång det pratas om AI innehåller bilden självinstruerande maskiner och robotar på löpande band. Som att det är människorna som utför jobben som först kommer försvinna.

Men vet ni? Ju närmre dessa lösningar vi kommer – och det går fort – så visar det sig att det är nog mest de i toppen som kommer att bytas ut. För någon måste ju göra själva jobbet: kravla omkring där ute på taket och laga trasiga takplåtar, göra hål för rördragningar eller montera kök i det som ska bli nya hem.

Det vill säga arbeta som byggnadsarbetare.

Ju närmre dessa lösningar vi kommer – och det går fort – så visar det sig att det är nog mest de i toppen som kommer att bytas ut.

Att framställa robotar som klarar av dessa miljöer och samtidigt har den avancerade teknik som krävs, är dyrt. Mycket dyrare än att anställa vanliga människor.

Så även om det inte känns så just nu i dessa kristider, är byggnadsarbetare en yrkesgrupp som kommer vara eftertraktade länge till.

Dock dyker det upp nya faror för den som ska få AI till sin lagbas eller bygg-vd. Modern teknik kan ställa krav och bevaka på ett helt nytt sätt och kommer inte att ta hänsyn till vad det innebär att vara människa. I stället kan den som äger systemen hela tiden kräva mer och sekundbevaka sina anställda. För att sedan ”slänga dem som inte duger på soptippen”. Alltså sparka eller göra sig av med folk.

Så vad kan man göra för att slippa en sådan 
framtid? Det svaret vet ni redan. Läs på och organisera er. Det har aldrig varit viktigare än nu att vara med och dela makten över de system vi släpper ut i samhället.


Folklistan! Populism när den är som värst. Hoppas att så få som möjligt går på ett sånt utspel.

Sommartid? Varför hålla på att ställa om klockan två gånger om året och förvirra människor? Så skönt att det snart ska upphöra.

Skylla-ifrån-sig-mentaliteten måste få ett slut

Errare humanum est – att fela är mänskligt – är ett gammalt talesätt som överlevt sedan romarriket. Vad det egentligen säger är att det är svårt att vara människa och att vi alla gör fel emellanåt. Men att vi inte ska döma varandra för hårt.

Byggjätten Veidekke har valt att skicka sin egen kollektion kläder värda åtta miljoner till ”destruktion”. Foto: Mostphotos. Veidekke (montage)

Det gäller tydligen byggbolag också. Åtminstone det här med att de gör fel.

I skrivande stund har nämligen byggjätten Veidekke valt att skicka sin egen kollektion kläder värda åtta miljoner till ”destruktion” (läs förbränning).

Varför kan man undra. Tja, något blev inte som man tänkt sig och nu tycker ingen av de inblandade att just de har något ansvar för klädberget. Den som fostrat en tonåring, känner säkert igen resonemanget:

”Va, ska jag plocka undan efter middagen och diska? Aldrig!”

Och så en dörr som slår igen.

Så i stället för att användas blev kläderna stående på ett lager i fyra år medan de olika inblandade bråkade i domstolen. Det hade väl kunnat passera om det vore en engångsföreteelse. I stället är det en slags unken kultur som fortfarande finns inom just bygg. Men att ständigt bråka om vems ansvar det är att ta hand om allt från arbetsmiljö till satsningar som gått fel, är varken konstruktivt eller okej. Speciellt inte om samhällets institutioner (dom-
stolen) måste gå in och hjälpa till, innan det hela är utrett.

Vad det handlar om? Pengar naturligtvis. Varenda krona räknas och kan man vältra över en kostnad på någon annan, gör man det. Nästan oavsett konsekvenser.

Med tonåringar vet vi ju att deras beteende till slut går över. De allra flesta växer upp och börjar ta ansvar. Det måste bli ett slut på denna skylla-ifrån-sig mentalitet även i byggbranschen. Det gäller förstås både för fullt fungerande nya arbetskläder till vilka underentreprenörer man skriver kontrakt med.

Att fela må vara mänskligt men att ta ansvar, är faktiskt ännu större. Och bara så kan det bli ordning och reda i branschen.


Så bra att vvs och fastighetsutbildningen i Stockholm verkar räddas kvar.

Hur ska det gå för Ukraina? Det ryska utnötningskriget kostar på. Glöm inte att fortsätta stötta.

Det borde vara obligatoriskt att ta emot lärlingar

Om vi vill ha sunda byggen är det dags att ändra på lärlingssituationen nu.

Många nästan-färdiga-byggnadsarbetare får aldrig sitt yrkesbevis. Foto: Adobe Stock

Att det är brist på byggnadsarbetare i Sverige verkar de flesta vara överens om; facket, byggindustrin och företagarna själva. Det är sådan brist att arbetskraftsinvandringen till dessa yrken är enorm.

Men det finns en grupp som inte håller med om det och det är lärlingarna. Eller rättare sagt de som vill bli lärlingar. Den 10 februari gjorde de sina röster hörda genom att anordna en demonstration.

Och jag förstår dem. Ända sedan jag började bevaka bygg – och det är många år nu – har svaret alltid varit att byggbranschen själv måste ta ansvar för återväxten. Det vill säga ordna fram lärlingsplatser till alla som går byggymnasium. (För att få sitt yrkesbevis ingår det nämligen att du går som lärling i 30–36 månader efter att du avslutat utbildningen).

Alldeles för få tar emot. Många nästan-färdiga-byggnadsarbetare får därför aldrig sitt yrkesbevis.

Men som alla vet vid det här laget så funkar inte det och jag har skrivit om det förr. Alldeles för få tar emot. Många nästan-färdiga-byggnadsarbetare får därför aldrig sitt yrkesbevis. Många jobbar ändå och får sämre betalt, andra byter yrke för de kommer inte in i branschen. Det är sedan gammalt, som man säger.

För att kompensera för bristen som uppstår i dessa yrken tar företagen i stället in arbetskraft från andra länder. Och i samband med det fuskas det ofta friskt med både lön och arbetsvillkor. Så är verkligheten i en bransch där varje minut räknas i kronor.

Om vi vill ha sunda byggen är det dags att ändra på lärlingssituationen nu. Ett första steg är att uppdatera kollektivavtalen med skrivningar om obligatoriska lärlingsplatser. Därefter kanske införa ett bidrag för småföretagare som vill ta sig an unga under utbildning. Det kan väl inte jag vara den enda som kan formulera?


Kriget i Ukraina är inne på sitt andra år. Glöm inte våra bröder och systrar som skyddar hela Europa åt oss.

Mycket snack om visitationszoner. Men ingen vet om det ger resultat. Varför inte ta reda på det först?

Lagstifta bort detta vansinne om hemliga UE

Det var länge sedan bolag i byggbranschen började stycka sina byggen och sälja ut vad de inte kan och vill göra till underentreprenörer (och göra sig en liten vinst på köpet). Inte speciellt konstigt. Om det inte vore för hemlighetsmakeriet.

Foto: Mostphotos

Det är nämligen ”hemligt” vilka UE man valt att ta in. Åtminstone för alla utom bolagen själva och den förhandlande ombudsmannen på facket, som har rätt att begära ut listorna. Ja, så står det i byggavtalet som inte yrkat på mer transparens sedan bestämmelsen infördes på 1970-talet.

Som om byggnadsarbetare inte vore människor utan prylar som man lyfter in och ut på ett bygge.

För var någon annanstans i samhället gör man så? Tänk om du gick till tandläkaren och de svarade ”att de minsann inte tänker tala om från vilket bolag tandsköterskan kommer ifrån. För det är en företagshemlighet.” Den kliniken kommer att stänga ganska snabbt.

Eller att bolaget som ägde Estonia inte ville lämna ut passagerarlistan när fartyget förliste. För det är en företagshemlighet … Det låter som ett skämt.

Så ser det dock tyvärr ut i byggbranschen och så ser det ut också vid varje olycka som sker. Hissolyckan i december är inte undantagen. Vi journalister får hålla på som detektiver för att få veta vilka UE som ens befunnit sig på arbetsplatsen.

Men nu ska jag tala om en sak. Det är fel. Företag får naturligtvis ha sina avtal men vilka man till slut väljer att jobba med ska vara öppet för alla att veta. Byggarbetsplatser är alldeles för farliga platser för att bolag ska kunna gå och komma och bara vd:arna känner till vilka.

Om branschen inte själva klarar av att reglera detta uppmanar jag politikerna att agera nu med en gång och lagstifta bort detta vansinne. För så länge som det smusslas och ljugs om UE kommer arbetslivsskriminaliteten att fortsätta utan avmattning och människoliv att skördas. Ska det vara så svårt att fatta?

Det är dags att rösta på ”Årets byggmiss” och det finns många bra att välja på. Också ett jumbopris har sin tjusning!

700 om året beräknas dö på grund av stress på jobbet, rapporterar Arbetsmiljöverket. Jag undrar hur många som är byggnadsarbetare?

Ni kloka och modiga folkvalda – var finns ni?

Det är länge sedan det såg så mörkt ut i byggbranschen som nu. Och så går det ju om man har folkvalda som tror att ”marknaden” ska lösa allt. Detta mytomspunna fenomen som vi alla är en del av, vare sig vi vill eller inte.

Det ser mörkt ut i byggbranschen. Foto: Mostphotos

Enligt min åsikt har den dock aldrig gått ihop med bostadsbyggande. Tvärtom. De mesta och bästa bostäderna har kommit till i tider av statlig kontroll och handling.

Jag tänker såklart på den stora egnahemssatsningen som delvis lyfte Sverige ur fattigdom i början på förra seklet och senare den stora miljonprogramssatsningen. I den första vevan garanterade staten alla som byggde – och följde de statliga byggreglerna – en ränta på drygt tre procent. Och när en miljon bostäder skulle byggas sköt staten till stora pengar ur AP-fonderna. Det är tack vare dessa satsningar som storstadsregionerna fortfarande alls har några bostäder att erbjuda sina invånare.

Var ska folk bo?

I modern tid har det funnits lite mer tandlösa styrmedel som till exempel investeringsstödet. Men även det togs bort för några år sedan och nu händer ingenting. Allmännyttan har man dessutom delvis reat ut till lägstbjudande.

Frågan är både var folk ska bo och vad som ska hända med byggbranschen, som är motor till så mycket. Det är alltid lättare att plocka sönder något än att både förvalta och bygga upp.

Men marknaden då, tänker kanske du nu, den kommer ju att fixa det här.

Svaret på det är tyvärr nej. Marknaden kommer att göra det den alltid har gjort. Och det är att erbjuda (lyx-)lägenheter, där marginalen i produktionen är stor, till dem som kan casha upp.

För marknaden bryr sig bara om sin egen vinning, inte om hur samhällen utvecklas eller hur människor har det. Till det behövs det kloka och modiga folkvalda som kan gå in och stimulera på rätt sätt. Frågan är bara; var finns ni, när ni så väl behövs?

Elon Musk, skärp dig! Du är pinsam.

Att politiker går in och lägger sig i lönesättande? Jag trodde inte det kunde hända.

Låt ingen ta ifrån oss möjligheten till utbildning

Att byggbranschen gått in i en avmattning nu är det nog få som har missat. Och inte blir det bättre av att det startas nya krig i parti och minut, ute i världen. Synd bara att våra makthavare här hemma tror att det går att stimulera en arbetsmarknad genom att slå med ena handen och klappa med andra.

Foto: Mostphotos

För ärligt talat; lite ”rabatt” på diesel och bensin och tillfälliga elstöd, vänder ingen konjunktur. Speciellt inte om man samtidigt drar ned på utbildningsresurser till både ungdomar och vuxna.

Det kanske känns som om det är långt från byggbranschen men kopplingen finns där. Många kommer att bli tvungna att se sig om efter annat när konkurserna drar in som ett oönskat regnväder över svenska byggen.

Nu ska den möjligheten också dras åt för ”vanligt folk”

Då är det extra dumt att folkhögskolorna måste spara och därför tvingas dra ned på både personal och kursutbud. För de är dem som har uppdraget att skräddarsy lämpliga utbildningar till de grupper i samhället som behöver.Till exempel byggnadsarbetare, som kan behöva sätta sig i skolbänken igen, för att klara sig i neddragningarnas tid.

Men inte bara det. Byggbranschen – liksom alla branscher – förändrar sig. Nya system och metoder ser dagens ljus. Och gamla tekniker som fallit i glömska kommer åter. Det kan också vara en anledning att läsa en kurs.

Eller så säger hälsan ifrån. Få klarar av att jobba ett helt yrkesliv i ett jobb som kräver så mycket av kroppen som just byggnadsarbete. Ändå vill de flesta fortsätta jobba, kanske med något närliggande i samma bransch, som går att vidareutbilda sig till.

Även då är folkhögskolans kurser ett alternativ till fortsatt arbete. Eller jag kanske ska skriva var. För nu ska den möjligheten också dras åt för ”vanligt folk”.

Att utbilda folket vilar på en stark tradition i Sverige. Låt ingen ta den möjligheten ifrån er.

Den smarta satsar på en elbil. Att spara 5 000 i månaden i minskade kostnader för bränsle gör skillnad på riktigt.

 Visste ni att Byggnadsarbetarens artikel ”Jakten på en säng” har nått ända fram till regeringens utredning om tryggare boenden?

Att hitta eget boende är svårare än någonsin

”Åh, mamma, jag skulle verkligen vilja flytta hemifrån”. Ja, så låter det ofta hemma hos oss nu för tiden. Men så mycket längre kommer vi inte i den diskussionen.

Foto: Mostphotos

För det finns ingenstans att flytta – om du inte har några sparade miljoner på banken vill säga. Svårt om man just gått ut skolan (och annars också, ska tilläggas).

Ändå räknas ett eget boende till de grundläggande rättigheter en välfärdsstat ska kunna erbjuda sina medborgare. 2023 borde det vara en icke-fråga. I stället vet alla med unga vuxna hemma att det är värre än någonsin.

Samtidigt står byggbranschen och stampar. På de byggen som är igång rullar så klart vardagen på men få nya startas och konkurserna står som spön i backen. Många anar den höst som är på väg in. Men inte alla. Tydligen inte sittande regering, den regering som säger sig värna alldeles speciellt om ”vanligt folk”.

I stället tycks makthavarna tro att ett höjt rotavdrag och en bonus på några miljoner till kommuners småhusbyggande är nog, fastän vi går mot mörkare tider.

Byggbranschen är beroende av stimulans för att överleva i lågkonjunkturer och invånarna behöver bra och billiga bostäder – även sådana som går att hyra. Ett nytt klimatsmart miljonprogram i modern tappning hade kunnat vara en lösning. Det hade tjänat folket och byggnadsarbetarna mycket bättre än lite schackrande med dieselpriser hit och dit. I en statsbudget är det de stora modiga besluten som gör skillnad, både för landets byggbransch och för den enskilda individen. För det går ju som bekant inte att bo under ett träd även om någon hade velat.

Inget är nytt under solen. När paret Myrdal kom med sin debattbok ”Kris i befolkningsfrågan” 1943 var trångboddheten och smutsen i städerna ett huvudtema som det rekommenderades att bygga bort.

Jag vet att jag tjatar om klimatet. Men hur kan det komma sig att hälften av alla chefer inom bygg inte har någon utbildning i hållbarhet?

För att slippa Hans bör vi lyssna mer på Greta

Knappt hade sommarens bränder släckts förrän stormen Hans drog in över Norden och orsakade stor förödelse. Klimatkrisen är helt enkelt ett faktum och det måste vi prata om inom bygg.

”Det är viktigt att hela byggbranschen tar in klimattänket i alla sina led... Det kan också uttryckas så här: För att slippa en Hans i repris borde vi alla lyssna mer på Greta.” Foto: Mostphotos

För här finns mycket att göra. Ett är att börja återvinna i större skala.

Visserligen har det börjat viskas om fossilfri cement, grön betong, återvunna arbetskläder och äkta trä som material i branschen. Det är bra men inte tillräckligt – de flesta byggen borde vara på väg mot cirkulära system på en helt annan nivå än i dag.

Egentligen är detta inget nytt under solen. Det vet alla byggnadsarbetare som arbetat med gamla hus. Där återvanns och lagades allt som var möjligt eftersom material var dyrt och svårt att frakta. Dit måste vi tillbaka fastän på ett nytt sätt.

För nyligen passerades den dag – the overshoot day – då vi konsumerat årets budget av de förnybara resurser, som det tar jorden ett år att producera. Det är en mätning som pågått sedan 1970-talet och då inföll den dagen i december – i år redan den 29 juli.

Byggbranschen utmärker sig speciellt genom sitt nuvarande slit- och slängtänk. Att fungerande material blir sopor och ersätts av nytt är fortfarande mer regel än undantag inom nästan allt byggande. Så kan vi inte ha det.

Och det är den rika delen av jordens befolkning som står för den största ökningen av koldioxidutsläpp. Vi kan alltså inte stoppa klimatkrisen med att hänvisa till förändring hos ”den stora mängden fattiga någon annanstans” och fortsätta flyga som förut.

Därför är det extra viktigt att hela byggbranschen tar in klimattänket i alla sina led – från den enskilda byggnadsarbetarens val till dem som bygger systemen. Det kan också uttryckas så här: För att slippa en Hans i repris borde vi alla lyssna mer på Greta.

Glöm inte Ukraina. Kriget pågår fortfarande och befolkningen behöver vår hjälp både i det stora och det lilla.

Varför kan inte våra ledare se till att det byggs ordentligt med bostäder? Nu när konjunkturen bromsar in behöver byggbranschen support och att bo är en mänsklig rättighet.

Annons
Annons

Senaste byggnyheterna!

Få vårt nyhetsbrev

Anmäl dig