Ledarbloggen

I samband med detta ordnade också Byggnads en manifestation i Stockholm; för schysta jobb och mot arbetskraftskriminalitet. ”Vad gör det för nytta?”, tänker kanske många och fnyser lite. De vet ju att det inte har blivit ett dugg bättre på den fronten de senaste decenniet. Snarare sämre.

Men tjatmetoden är också en metod, så god som någon.

Genom att peka på hur det ser ut och berätta om hoten och våldet gång på gång, blir övriga samhället och myndigheter medvetna om vad som pågår. Problemen inom bygg blir synliga i den allmänna debatten. Det är viktigt. Svart arbetskraft med usla villkor är tyvärr verklighet på i stort sett alla större byggarbetsplatser i dag.

För att tala klarspråk; det handlar inte om några småstölder. Vi pratar om organiserad brottslighet som vandrat in och etablerat sig här. Med den följer människosmuggling och ofta dödshot för den som försöker göra motstånd.

Det här kan man inte begära att facken ska klara av själva (det finns förstås i fler branscher). Ingen ensam ombudsman kan – eller ska – ta sådana risker som det innebär att möta dessa företrädare öga mot öga.

Till det behövs ändrade lagar, kontroll och hjälp av myndigheter samt förstås en rejäl satsning på arbetsmiljö och lägsta löner i hela EU. För så länge det finns människor som inte har mat för dagen, kommer det också att finnas människor som tar risken att utnyttjas på en byggarbetsplats – i förhoppningen om att få det lite bättre.

Och om det måste vi berätta igen och igen och igen.

Äntligen kommer en betald utbildning i bygg som riktar sig till kvinnor, för att de ska bli fler i branschen. Hurra så bra!

Min oro för Ukraina fortsätter. Hur mycket måste vi förstöra innan detta krig är över?

För den som inte vet, var Klondyke i Kanada centrum för guldgrävare som sökte lyckan och pengar under sent 1800-tal. Och det fanns i princip inga regler, utan fann man, vann man. De flesta åkte dock hem tomhänta, många dog och misären på plats var stor.

Och när vi nu summerar förra årets dödsolyckor i branschen går mina tankar dit igen. Nio döda på byggena är nio för många. Vi lever i ett modernt land och ska klara av att förebygga risker bättre än så.

Men det är inte bara det utan också hur byggbranschen hanterar dödsolyckorna.

Nästan alltid är det utsatta bygget igång bara ett par dagar efter. Samma byggnadsarbetare på samma ställen men nu med en kollega mindre. Jämför det med ett kontor: det är som om vi skulle komma tillbaka efter ett oväntat dödsfall, logga in och bara fortsätta med den tomma stolen kvar bredvid.

Det är faktiskt inte riktigt klokt och än värre blir det med den machoattityd som fortfarande lever kvar på många byggen. En riktig karl ska inte klaga utan bara göra sitt jobb, typ.

”Vi har erbjudit samtal med en psykolog”, brukar det heta från ledningens sida. Det är förvisso bra men inte svaret på allt. Det är traumatiserande att återgå till samma miljö där någon just förolyckats till döds, bara för att det är det mest effektiva.

Om byggföretagen på allvar menar att de vill ha ”en byggbransch för alla” är det dags att ta tag i de här frågorna nu. Det är en katastrof att folk dör på jobbet. Men om det ändå sker så låt i alla fall byggnadsarbetarna sörja i fred.

Glöm inte kriget i Ukraina! Vintern är kall och striderna hårda. Glöm inte att hjälpa om du kan.

Nu kan väl ingen förneka klimatförändringar längre? Översvämningar på vintern talar sitt tydliga språk.

Det var besvärliga tider hos människorna – byggnadsarbetarna oroade sig för konjunkturen – så mycket hade han förstått. Många längtade efter det förflutna, ville att saker skulle vara som förr. Ville skydda sitt eget.

Märkligt, tyckte tomten. Det där med dåliga tider, det kunde han förstå, men att den lilla dockan han brukade ge bort till små barn sa ”papa” i stället för ”mama”, varför var sådana förändringar så farliga?

Han suckade lite och rev i det långa vita skägget. För när allt kom omkring, så är det ju ändå våra relationer som är det viktigaste, tänkte tomten, och log i skenet av ljuslågan när han förnam renens varma mule i handen. Den lena nosen som buffade honom kärvänligt för att djuret ville bli kliat. Eller när han tänkte på alla barn, som så längtansfullt tittade upp mot skyn när de hörde bjällerklangen av tomtens släde. De tindrande ögonen. Glädjen. Sådant ville väl ingen missa?

Och nog är det väl just det som byggnadsarbetarna, som han snart skulle hälsa på, också värdesatte, funderade tomten; det medmänskliga. Gemenskapen, rättvisan, lagandan och skratten.

Så han reste sig upp med en djup suck för att spänna för sin vagn. Släden hade han fått byta ut av klimatskäl.

Snart skymtade han den första kranen, julpyntad och fin. Och kranföraren, som sprack upp i ett stort leende, stannade upp och formade ett hjärta med sina händer.

Då kände tomten hopp. Allt kommer att bli bra, tänkte han. Det är oro som gör att människor låter dieselpriset avgöra vem man ska rösta på. För egentligen vet ju alla att man alltid måste sätta laget före jaget. God jul!

Tänk om det blir en vit jul också i södra delen av landet? Håll alla tummar och tår, tassar och klor.

Svåra tider, ja. Men det finns alltid de som har det värre. Vem ska du ge ett extra bidrag till i jul?

Men inget kan vara viktigare i just denna bransch. För arbetsmiljö och olyckor hänger ihop i allra högsta grad. Jag brukar ibland kalla bygg för ”den sista bastionen” för de seglivade unkna machovärderingar som fortfarande gäller på många av landets byggarbetsplatser. De skrämmer inte bara bort kvinnor; med gamla machoideal kommer också alla fruktansvärda ”nyheter” som består av svåra olyckor och död. Bara de senaste exemplen från vår tidning är en avsågad hand, ett fall från sjutton meter platt ned i golvet mot en säker död och en bygghiss som klämt en byggnadsarbetare svårt.

Sånt här borde inte alls få hända. Likväl fortsätter det att göra det. När journalister i andra media pratar om katastrofer som undantag, är det vardag för oss som bevakar bygg.

Visst; byggarbetsplatser är svåra miljöer eftersom de innebär höga höjder, tunga lyft, transporter och många andra farliga moment. Men riskanalyser och ansvar lyser fortfarande alldeles för ofta med sin frånvaro. Det fuskas och skyndas på. Inte ens ett enkelt alkoholtest görs vid olyckor – många är faktiskt påverkade på jobbet – och arbetsgivarkulturen innebär inte sällan att snacka bort sitt ansvar och skylla på offret.

Det måste bort. Givetvis för trevnadens skull men framför allt för säkerheten. Och för att få möjlighet att rekrytera medarbetare som kräver lite mer av sin arbetsplats än att riskera att man kanske aldrig kommer hem efter jobbet.

Bästa snackisen i år måste ju vara Ikeas namn på sin ledlampa. Nämligen ”Ormsäker”!

Varför fimpa investeringsstödet till hyresrätter? Det kommer påverka boende och byggande negativt.

Nja, de flesta av oss har förnuft nog att se igenom detta spektakel. Ändå. Svenska folket har sagt sitt och uppenbarligen vill hälften ha en konservativ regering som sätter egennyttan först och (kanske) sänker just ditt bränslepris. Och som eventuellt samarbetar med både brunfötter och korvviftare. I världens mest icke-religiösa land.

Det är absurt. Och pinsamt. På sikt farligt.

Vi befinner oss mitt i en klimatkris som måste gå först och inte långt ifrån oss rasar ett krig som inte gör saken bättre. Hur kan det vara så svårt att förstå och acceptera?

Än värre är det med dem som låtit sig luras av ett missnöjesparti. För inte är det gig-ekonomins underbetalda arbetare som röstat fram dem. Inte utnyttjade städare, chaufförer eller restauranganställda. Nej, det har den bekväma medelklassen i ett av världens rikaste länder gjort.

”Ordning och reda”, säger folk att de vill ha och tror att det är vad de ska få. Men kontrollerad arbetskraftinvandring slår hårt mot företagen. Vilket borgerligt parti kommer att stötta byggnadsarbetarnas kamp på allvar? Och hur ska dessa konservativa krafter kunna städa upp bland de skjutningar de inte ens vet orsaken till?

Detta i en tid när Sverige och Europa går mot svåra utmaningar. Lågkonjunktur väntar.

Speciellt då behövs erfarna och kloka ledare.

Men svenska folket har valt och vi som tillhör den hälft som inte fick som vi ville får härda ut. Vårt jobb för allas lika rättigheter, blir ännu svårare. Det kommer att bli svårare att försvara demokratin. Ändå; vi ger inte upp.

Och så är det som alltid. När allt gått åt skogen, kommer socialdemokratin tillbaka och städar upp bland resterna. Det kostar på att vara snäll men är värt det på sikt – även om det känns tungt i stunden.

Sänkta el- och bränslepriser – tyvärr tror jag inte på det! Inte när hela världen ska ställa om och Rysslands kranar är stängda.

Tycker du att arbetslivskriminaliteten skapar problem? Den blev möjlig just genom borgerlig politik som öppnade gränserna för alla som ville jobba här. Det skulle gynna företagen.

När jag läser svaren bland de hundra byggnadsarbetare som vi har frågat om deras viktigaste valfrågor, är svaren ovan de allra vanligaste, tillsammans med integrationen. Den vill man ska bli bättre. Kanske för att många byggnadsarbetare mött utsatta människor på sina arbetsplatser och vet hur svårt de har det. Få verkar vilja ha stängda gränser utan påpekar att ett bättre mottagande och mer stöd är viktigt.

Ungefär som resten av Sverige. Som vanligt folk helt enkelt. Gärna ordning och reda men plats för alla och en offentligt utbyggd vård med schysta villkor.

Ändå går vi mot ett så kallat ödesval. Det vill säga att opinionssiffrorna pekar på att ett missnöjesparti, som vill samarbeta med de konservativa, kommer att få många röster. Och att de som främst kommer att stötta en sådan koalition finns bland LO-anslutna.

För mig är det svårt att få ihop.

Konservativa krafter har i alla tider menat att det är individen själv som ska fixa allt och det går ju bra så länge som du är frisk och har pengar på banken. Så är det inte för alla och därför är det så viktigt att välfärden fungerar. Också för dem som har sina rötter någon annanstans men nu lever här. Skuggsamhället som ställer till sådana stora problem bland annat inom byggsektorn är redan alldeles för stort. Och utan stöd till utsatta grupper hamnar allt fler där.

Att bygga upp samhällssystem tar tid men det går väldigt fort att riva ned dem – många gånger utan att kunna erbjuda något bättre.

Och då blir det varken satsningar på de svaga i samhället, bättre pensioner för människor
med tunga kroppsjobb eller höjda löner för dem som jobbar i vården. Är det verkligen så vi vill ha det?

Ukrainas sak är vår – fortfarande. Kriget är inte slut. Stötta med det du kan.

Jag hör alldeles för lite om klimatet i valdebatten. Varför är det så få som fattar allvaret?

Samtidigt har dessa skolor svårt att fylla sina studieplatser när terminen börjar till hösten igen trots att marknaden skriker efter allt från ventilationsmontörer till maskinförare.

Teorierna om varför det blivit så är många. Kanske har det varit finare att vara akademiker. Nu är den trenden möjligen på väg att vända. Många längtar efter att göra något med händerna och få möta riktiga människor istället för att hänga över en skärm hela dagarna. Slippa plugga i fem år och skuldsätta sig för att sedan vikariera till och från i fem år. Och jag skulle säga att alla vill ha möjlighet till fast jobb och en schyst lön.

Det hittar de i byggbranschen men det innebär också att det vilar ett stort ansvar på alla oss som befinner sig där. Ska vi lyckas locka den nya generationen till dessa viktiga jobb måste det vara säkert och tryggt att befinna sig där. Och en okej miljö i bodar och på arbetsplatser.

Ni är många som vittnat om hur trevligt det kan vara när allt stämmer på bygget. Men tyvärr är ni många som berättat om motsatsen också. Till exempel det råa snack som skrämmer bort hälften av befolkningen från bygg (nämligen tjejerna).

Låt denna sommar bli ett exempel på att det inte behöver vara så. Ta hand om de unga som den gåva de är och se till att de får en riktigt fin upplevelse på sitt kanske första jobb.

För det vet ju vi alla etablerade och äldre, som ser fram emot att vila i en hängmatta, att det som gör oss riktigt rika, är att ge till andra. Glad sommar!

Glöm inte Ukraina! Kriget pågår fortfarande och de behöver all hjälp de kan få.

På rullande kongress röstades förbundssekreteraren bort. Varför? Förklaringen lyser med sin frånvaro.

Och det ska ske inom en månad. Det är bra för både arbetskraftsinvandrarna och för oss svenskar. På så vis kan man få stopp på att våra löner och villkor blir sämre av att andra kan tänka sig att jobba för mindre pengar. Och det gäller i allra högsta grad byggbranschen, som tar emot så många utifrån.

Samtidigt som detta sker ska dessutom regionala center mot arbetslivskriminalitet byggas upp runt om i Sverige. Där ska olika myndigheter kunna hjälpa varandra i jakten på människosmuggling, penningtvätt och andra brott.

Det är inte en dag för tidigt.

För det är ju oftast där som skon klämmer, att kontrollen släpar efter och att inget bolag någonsin blir straffat när de utnyttjar fattiga människor från andra länder, som inte vet vad de har för rättigheter.

Det går inte att lita på att vinstdrivande bolag följer svenska avtal av sig själva. Det gör det kanske inte inom någon bransch men definitivt inte i byggbranschen som omsätter så stora summor pengar varje år.

Det är kanske priset vi får betala för det som kallas fri rörlighet, som många nu talar om att begränsa. Men just det har också bidragit till stora delar av vår välfärd.

Länder som ställer sig utanför dessa samarbeten har inte samma goda utveckling för sina medborgare.

Ett valår som detta går det att lova mycket. Låt oss hoppas att just denna satsning inte bara blir tomma ord. De nya myndighetsnaven behöver verkligen få ordentliga resurser för att bli effektiva och göra skillnad.

Informationskriget har nått nya nivåer och Sverige är i fokus. Natomedlemsskap är uppenbarligen är en het potatis!

Kan vi verkligen lita på att den så kallade gröna elen kommer endast från förnyelsebara källor? Tydligen inte, visar flera olika granskningar.

I byggbranschen finns mycket att granska och vi vet hur man gör det. Det visar den nominerade artikelserien ”Bakom fasaden”. Där avslöjar vi hur hantverkarsajter tjänar grova pengar när de marknadsför kriminella och hur fuskande bolag utses till ”gaseller” av tidningar som borde veta bättre.

Och den kriminella byggbranschen växer. Det är som om den har sina alldeles egna regler och de handlar om pengar. En krona in, en krona ut. Eller snarare många kronor in, få kronor ut.

Den senaste i raden är Byggtema i Örebro som nyligen lämnade in sin konkursanmälan och nej, det var inget aprilskämt. Trots att företaget gått som tåget och fått stora beställningar från kommunen finns inga pengar kvar – de har bland annat delats ut som vinst till ägarna.

Ändå vill varken ledning, styrelse eller ägare svara på frågor. De gömmer sig alla bakom en digital vägg och gör sig omöjliga att nå. Det är en sorglig utveckling som gynnats av både Trump och Rysslands sätt att hantera journalistik.

Att se dessa fuskare göra stora pengar måste vara extremt tröttsamt för alla lojala byggnadsarbetare som varje dag går till jobbet och gör sin plikt, bygger våra hus, våra skolor och vår infrastruktur. Som kämpar för drägliga arbetsvillkor och bidrar till det allmänna.

Jag säger inte att det var bättre förr. Men jag kan undra vart den där moralen om att göra rätt för sig tagit vägen. Att sätta laget före jaget i stället för att med alla medel se till att bli rik själv. Fort.

Det spelar tydligen ingen roll att man trampar över lik på sin väg mot målet.

Lyckligtvis är de som vill väl fler än de som gör fel – än så länge. Och vi som granskar kommer inte att ge upp. Så fortsätt att tipsa oss när det inte står rätt till på ditt jobb. Tillsammans blir vi starka!

Nato-debatten skrämmer mig! Jag har svårt att stötta en organisation som tillåter kärnvapen.

Rysslands invation av Ukraina är så fruktansvärd. Förutom mänskligt lidande: hur mycket koldioxid släpper kriget ut?

Nytt år, nya möjligheter. Ja, så kände åtminstone jag när klockorna ringde in 2022, coronasmittan till trots. Valår är det också och det är ju alltid lite extra högtidligt. Att få vara med och bestämma vem som ska representera ens land är tyvärr inte självklart på många platser på jorden. Därför känner jag mig extra tacksam över den stabila stat som Sverige är.

Men så snart jag går ut på sociala medier grusas mina ljusa tankar. I de personliga korta presentationerna av de som äger kontona verkar allt lugnt;

”Före detta byggnadsarbetare som tror på fritt tänkande” eller ”småbarnspappa och näst mest kryssade kommunpolitikern för …”. Och så där småputtrigt fortsätter det. Till jag i stället börjar läsa åsikterna. För där följer personpåhopp, förakt och en veta-bättre-attityd som är svår att ta till sig. Visst finns det många goda krafter och de som säger ifrån, men allt förakt och alla hån gör mig orolig.

Om det då ändå vore människor från skuggsamhället som vädrade sina åsikter om utanförskap – eller en klagan från en utarbetad sjuksköterska. Men nej, det är det inte.

Snarare proppmätta svenskar med jobb och avtal som ondgör sig över allt som är fel och dåligt.

Det är så klart bra att vi bryr oss och tänker själva. Men inför detta viktiga valår har jag faktiskt ett förslag till dig som är så missnöjd med skatt, myndigheter, polis och brottsbekämpning. Vidga dina vyer genom att engagera dig och gör skillnad själv. Det finns många etablerade föreningar som behöver din hjälp. Och speciellt män lyser med sin frånvaro.

Visst kan det vara tungt när klockan ringer 05.20 på morgonen och du förväntas leverera på ett snöigt bygge i minusgrader hela dagen. Dit du kanske dessutom pendlar många mil. Men din måndagsångest är många andras önskedröm. Glöm aldrig det.

Det här att inte kolla om städbolaget du anlitar har avtal eller inte! Svårt är det inte, men ja, det är lätt att missa. Som statsminister ska man dock kunna lita på sina rådgivare.

OMG, vad hände med elpriset? Alla ni som tyckte att ”marknaden” skulle sköta detta. Är ni nöjda nu?