info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Annons

Allt fler är rädda för att berätta vad de varit med om

Just som jag skriver dessa rader har ett nytt byggavtal sett dagens ljus. Det är inga små grejer; över hundratusen byggnadsarbetare får sina löner reglerade genom detta.

Men trots att procenttalen är ovanligt höga är det första gången på trettio år som reallönerna minskar i Sverige. Med det menas att löneökningarna blir lägre än inflationen. Mindre pengar att betala sina räkningar med alltså.

Däremot finns det många andra förmåner i avtalet som det inte pratas lika mycket om. Pensionsavsättningar och försäkringar till exempel och den nya skrivning som tvingar medelstora företag att betala för granskningar som facket kan göra när man misstänker att det förekommer fusk och fel på en arbetsplats.

Det är ett viktigt steg framåt i en byggbransch som kämpar med både svartjobb och dålig arbetsmiljö – något som påverkar lönerna negativt. Det är dessutom speciellt vanligt förekommande i just mellanstora byggbolag.

Återstår att se om byggnadsarbetarna kommer att känna sig trygga med detta och den lagstadgade möjlighet de sedan årsskiftet har att anmäla fusk. Och om de problem som eventuellt anmäls tas på allvar. Annars blir åtgärden bara en skrivbordsprodukt.

För trots att Sverige fortfarande står tryggt i sina demokratiska värderingar märker vi journalister att allt fler är rädda för att tala om vad de varit med om. Många byggnadsarbetare upplever att de måste be om lov eller berättar att de har skrivit på ett avtal som säger att de inte får berätta något om sin arbetsplats. Men meddelarfriheten går inte att avtala bort.

Och tillsammans med hårdare granskningar som avtalsskrivningen borde innebära, är det kanske vägen fram mot en sundare byggbransch. Det kan verkligen behövas.


Att tvinga folk att ange människor som är här utan tillstånd får mig att tänka på diktaturer och de gamla öststaterna i Europa. Våga vägra angiveri!

Ta bort reduktionsplikten mitt i en klimatkris? För barnens skull? De är ju de som får betala priset. Vissa har svårt med konsekvenstänkande.

Våren kommer med småjobb och livsfaror

Äntligen har våren tagit sina första stapplande steg över hela landet. Med den kommer också ruschen för altanbyggen och renoveringar av hus och stugor, för dem som fortfarande har en slant över.

Foto: Mostphotos

Det är så klart kul att äntligen göra i ordning det som många planerat för under vintern. Men få tänker på den risk som byggnadsarbetare utsätts för när de klättrar omkring på hustak utan säkerhet eller lossar tunga laster utan rätt utrustning. Så blir det ofta just när den enskilda husägaren ska garantera säkerheten. Något som kommer att bli allt vanligare nu.

För samtidigt med våren bromsar byggbranschen in och många större projekt skjuts på framtiden. Det innebär att många byggnadsarbetare kommer att försörja sig på mindre jobb framöver, där det ofta slarvas med bland annat fallskydd. Dessutom tvingas de ta rollen som sitt eget skyddsombud. Och det är inte alltid så lätt att säga ifrån eller förutse faror i brådskan och inom det uppgjorda priset. Många historier har jag hört genom åren om alla ”fantastiska byggjobbare” som var så snabba och inte gnällde – det vill säga inte ställde några krav. Kanske pratade de inte ens svenska.

Det är en farlig inställning. För ett fall från fem eller tio meter är detsamma oavsett om det sker från ett villatak eller en större byggnad.

De åsikter vi har i det privata följer allt som oftast med ut i yrkeslivet. Om det går att chansa hemma är det lätt för beslutsfattare att strunta i säkerhetsrutiner och utbildningar även i de större sammanhangen. På så sätt urlakas säkerheten. Vi måste alltid leva som vi lär och ta ansvar både i det stora och i det lilla.

Inte förrän då blir världen ett bättre ställe att leva på. För både byggnadsarbetare och alla andra i utsatta positioner.

Inbromsning i byggbranschen och stor oro. Samtidigt sjunker arbetslösheten och det saknas byggnadsarbetare i norra Sverige. Vart är vi på väg?

Rädda småhusbyggandet i Sverige! Det faller brant men det är så allra flest människor vill bo. I sitt eget hus.

Trygghet är inte tråkigt – det är nödvändigt

När världens finanser börjar svaja sprids osäkerheten så klart vidare till vår vanliga vardag.

Foto: Mostphotos

Det spelar ingen roll hur många gånger en vd i tv påstår att våra pensioner inte kommer att påverkas av investeringar som gått åt skogen. Vi anar ändå att det i slutänden är den enskilda människan som får betala.

Den lilla världen sitter som bekant ihop med den stora.

Och inte bara det; något är förvillande likt mellan byggbransch och bankdito.

Det är förstås grabbarna grus jag tänker på. De vill säga de självsäkra männen med sikte på stora vinster.

I bygg kliver de in och fnyser åt försäkringar och arbetsmiljösatsningar. I stället säljer man ut entreprenader till lägst bjudande och blundar för byggets gästarbetare utan ordentliga skyddskläder. Här ska det tjänas pengar och det gör man genom att ta risker och strunta i ”mossiga” gamla förordningar. Och det är den enskilda byggnadsarbetaren som får riskera livet när vinst prioriteras före säkerhet.

Det är precis samma stil som banker och finansinstitut just visat upp. Pengarna är ju någon annans och det är inte vd:arnas pensioner som går upp i rök.

Att byta trygga papper i en storbank till förmån för små specialbanker i USA, för att öka vinsten bara lite till, låter faktiskt inte riktigt klokt. Det är ju människors ålderdom som pensionsförvaltarna har ansvar över.

Sådant verkar dock inte grabbarna grus bry sig om utan litar på att staten städar upp om det nu ändå går dåligt. Och detta tänkesätt sprider sig från bransch till bransch.

Men vet ni? Trygghet är inte tråkigt. Det är nödvändigt. Åtminstone för alla som ska utföra jobbet eller leva på slantarna som vi plikttroget sparat till vår egen pension. Ska det verkligen vara så svårt att fatta?

Sänka inflationen eller rädda bankerna? Svårt huvudbry för riksbankernas chefer runt om i världen just nu.

Och för övrigt anser jag att vi ska stötta Ukraina på alla sätt som går. Glöm inte att det pågår ett krig nära oss!

Tjatmetoden är också en metod, så god som någon

När jag skriver den här ledaren har avtal mellan fack och arbetsgivare inom bygg just växlats och med det är avtalsrörelsen i gång.

Foto: Margite Fransson

I samband med detta ordnade också Byggnads en manifestation i Stockholm; för schysta jobb och mot arbetskraftskriminalitet. ”Vad gör det för nytta?”, tänker kanske många och fnyser lite. De vet ju att det inte har blivit ett dugg bättre på den fronten de senaste decenniet. Snarare sämre.

Men tjatmetoden är också en metod, så god som någon.

Genom att peka på hur det ser ut och berätta om hoten och våldet gång på gång, blir övriga samhället och myndigheter medvetna om vad som pågår. Problemen inom bygg blir synliga i den allmänna debatten. Det är viktigt. Svart arbetskraft med usla villkor är tyvärr verklighet på i stort sett alla större byggarbetsplatser i dag.

För att tala klarspråk; det handlar inte om några småstölder. Vi pratar om organiserad brottslighet som vandrat in och etablerat sig här. Med den följer människosmuggling och ofta dödshot för den som försöker göra motstånd.

Det här kan man inte begära att facken ska klara av själva (det finns förstås i fler branscher). Ingen ensam ombudsman kan – eller ska – ta sådana risker som det innebär att möta dessa företrädare öga mot öga.

Till det behövs ändrade lagar, kontroll och hjälp av myndigheter samt förstås en rejäl satsning på arbetsmiljö och lägsta löner i hela EU. För så länge det finns människor som inte har mat för dagen, kommer det också att finnas människor som tar risken att utnyttjas på en byggarbetsplats – i förhoppningen om att få det lite bättre.

Och om det måste vi berätta igen och igen och igen.

Äntligen kommer en betald utbildning i bygg som riktar sig till kvinnor, för att de ska bli fler i branschen. Hurra så bra!

Min oro för Ukraina fortsätter. Hur mycket måste vi förstöra innan detta krig är över?

Låt i alla fall byggjobbarna sörja i fred

Är byggbranschen 2000-talets Klondyke, brukar jag tänka ibland, när vi på vår tidning skrivit om alldeles speciellt vidriga brott i jakten på storvinster eller hur byggföretag struntat i olika arbetsmiljöfrågor och alltid skyller på kostnaderna.

Foto: Mostphotos

För den som inte vet, var Klondyke i Kanada centrum för guldgrävare som sökte lyckan och pengar under sent 1800-tal. Och det fanns i princip inga regler, utan fann man, vann man. De flesta åkte dock hem tomhänta, många dog och misären på plats var stor.

Och när vi nu summerar förra årets dödsolyckor i branschen går mina tankar dit igen. Nio döda på byggena är nio för många. Vi lever i ett modernt land och ska klara av att förebygga risker bättre än så.

Men det är inte bara det utan också hur byggbranschen hanterar dödsolyckorna.

Nästan alltid är det utsatta bygget igång bara ett par dagar efter. Samma byggnadsarbetare på samma ställen men nu med en kollega mindre. Jämför det med ett kontor: det är som om vi skulle komma tillbaka efter ett oväntat dödsfall, logga in och bara fortsätta med den tomma stolen kvar bredvid.

Det är faktiskt inte riktigt klokt och än värre blir det med den machoattityd som fortfarande lever kvar på många byggen. En riktig karl ska inte klaga utan bara göra sitt jobb, typ.

”Vi har erbjudit samtal med en psykolog”, brukar det heta från ledningens sida. Det är förvisso bra men inte svaret på allt. Det är traumatiserande att återgå till samma miljö där någon just förolyckats till döds, bara för att det är det mest effektiva.

Om byggföretagen på allvar menar att de vill ha ”en byggbransch för alla” är det dags att ta tag i de här frågorna nu. Det är en katastrof att folk dör på jobbet. Men om det ändå sker så låt i alla fall byggnadsarbetarna sörja i fred.

Glöm inte kriget i Ukraina! Vintern är kall och striderna hårda. Glöm inte att hjälpa om du kan.

Nu kan väl ingen förneka klimatförändringar längre? Översvämningar på vintern talar sitt tydliga språk.

Tomtens hälsning till jaget och laget

Vita flingor singlade sakta ned i den mörka decemberkvällen. I sin verkstad satt tomten och funderade. Det var snart dags att ge sig av på den årliga turen.

Foto: Mostphotos (montage)

Det var besvärliga tider hos människorna – byggnadsarbetarna oroade sig för konjunkturen – så mycket hade han förstått. Många längtade efter det förflutna, ville att saker skulle vara som förr. Ville skydda sitt eget.

Märkligt, tyckte tomten. Det där med dåliga tider, det kunde han förstå, men att den lilla dockan han brukade ge bort till små barn sa ”papa” i stället för ”mama”, varför var sådana förändringar så farliga?

Han suckade lite och rev i det långa vita skägget. För när allt kom omkring, så är det ju ändå våra relationer som är det viktigaste, tänkte tomten, och log i skenet av ljuslågan när han förnam renens varma mule i handen. Den lena nosen som buffade honom kärvänligt för att djuret ville bli kliat. Eller när han tänkte på alla barn, som så längtansfullt tittade upp mot skyn när de hörde bjällerklangen av tomtens släde. De tindrande ögonen. Glädjen. Sådant ville väl ingen missa?

Och nog är det väl just det som byggnadsarbetarna, som han snart skulle hälsa på, också värdesatte, funderade tomten; det medmänskliga. Gemenskapen, rättvisan, lagandan och skratten.

Så han reste sig upp med en djup suck för att spänna för sin vagn. Släden hade han fått byta ut av klimatskäl.

Snart skymtade han den första kranen, julpyntad och fin. Och kranföraren, som sprack upp i ett stort leende, stannade upp och formade ett hjärta med sina händer.

Då kände tomten hopp. Allt kommer att bli bra, tänkte han. Det är oro som gör att människor låter dieselpriset avgöra vem man ska rösta på. För egentligen vet ju alla att man alltid måste sätta laget före jaget. God jul!

Tänk om det blir en vit jul också i södra delen av landet? Håll alla tummar och tår, tassar och klor.

Svåra tider, ja. Men det finns alltid de som har det värre. Vem ska du ge ett extra bidrag till i jul?

Det fuskas och skyndas på – utan analys och ansvar

Ganska nyligen gick arbetsmiljöveckan av stapeln. I år var temat psykosocial arbetsmiljö. Något som många kanske ler åt i byggbranschen; ”Vad då, ska vi snacka om hur folk mår när byggnadsarbetare riskerar att ramla platt ned i asfalten och dö?” typ.

Foto: Mostphotos

Men inget kan vara viktigare i just denna bransch. För arbetsmiljö och olyckor hänger ihop i allra högsta grad. Jag brukar ibland kalla bygg för ”den sista bastionen” för de seglivade unkna machovärderingar som fortfarande gäller på många av landets byggarbetsplatser. De skrämmer inte bara bort kvinnor; med gamla machoideal kommer också alla fruktansvärda ”nyheter” som består av svåra olyckor och död. Bara de senaste exemplen från vår tidning är en avsågad hand, ett fall från sjutton meter platt ned i golvet mot en säker död och en bygghiss som klämt en byggnadsarbetare svårt.

Sånt här borde inte alls få hända. Likväl fortsätter det att göra det. När journalister i andra media pratar om katastrofer som undantag, är det vardag för oss som bevakar bygg.

Visst; byggarbetsplatser är svåra miljöer eftersom de innebär höga höjder, tunga lyft, transporter och många andra farliga moment. Men riskanalyser och ansvar lyser fortfarande alldeles för ofta med sin frånvaro. Det fuskas och skyndas på. Inte ens ett enkelt alkoholtest görs vid olyckor – många är faktiskt påverkade på jobbet – och arbetsgivarkulturen innebär inte sällan att snacka bort sitt ansvar och skylla på offret.

Det måste bort. Givetvis för trevnadens skull men framför allt för säkerheten. Och för att få möjlighet att rekrytera medarbetare som kräver lite mer av sin arbetsplats än att riskera att man kanske aldrig kommer hem efter jobbet.

Bästa snackisen i år måste ju vara Ikeas namn på sin ledlampa. Nämligen ”Ormsäker”!

Varför fimpa investeringsstödet till hyresrätter? Det kommer påverka boende och byggande negativt.

Den goda tiden är helt enkelt förbi för nu

”Allting ska gå med elektricitet”, sjöng den gamla popgruppen Dag Vag en gång i ett annat sekel.  De visste nog inte hur rätt de skulle få.

För nog pratas det om el- och bränslepriser och den så kallade gröna omställningen överallt just nu. Och speciellt i byggbranschen, där det blev en valfråga. Inte så konstigt med tanke på hur beroende allt byggande är av både maskiner, belysning och eldrivna verktyg.

Men det finns ingen regering i världen (möjligen Norges undantaget) som kan stå för ett vallöfte som innebär billig energi för lång tid framöver. Speciellt inte om minskat skattetryck finns med i paketet. Den som lagt sin röst på hur många färre kronor
diesel och el bör kosta, kan därmed känna sig blåst. Den goda tiden är helt enkelt förbi för nu.

Den som lagt sin röst på hur många färre kronor diesel och el bör kosta, kan därmed känna sig blåst.

Att det är så svårt för många att förstå läget har kanske med att göra att vi länge levt
i en välfärdsbubbla. Allt har hela tiden blivit lättare och vinsterna större med hjälp av digitaliseringen. Det gäller i allra högsta grad byggbranschen. Och nu är en generation som fötts in i detta gamla nog att jobba.

Så sa det plötsligt stopp. Det fanns ingen pekskärm att trycka på. Inget listigt själv-
instruerande program. Ingen marknad som ordnade grejen. I stället måste vi spara och omfördela, så att de gemensamma resurserna räcker åt alla. En utmaning så klart. Som kräver mycket svåra avväganden av våra ledare, vilka det nu blir.

Det är lätt att vara efterklok. Men kompetensen som behövs allra mest just nu, av dem som ska ratta Sverige framöver, är den som kan få folk att dela med sig. Som ser till allas lika värde i stället för att göra skillnad på folk och folk. För ett land, liksom ett hus, måste alltid byggas underifrån för att stå starkt i stormen.

Glöm inte Ukraina! Kriget pågår fortfarande. Stötta med det du kan. Varje krona kommer till nytta.

Kan kvinnor själva få bestämma vad de vill ha på sig och inte, utan att bli mördade? Stötta Irans kvinnor!

Vilket borgerligt parti ska stötta byggjobbarnas kamp?

Är det någon enda människa som på riktigt vill att den som står och viftar med en falukorv och litar på Gud i sina beslut, ska styra Sverige?

Foto: Mostphotos

Nja, de flesta av oss har förnuft nog att se igenom detta spektakel. Ändå. Svenska folket har sagt sitt och uppenbarligen vill hälften ha en konservativ regering som sätter egennyttan först och (kanske) sänker just ditt bränslepris. Och som eventuellt samarbetar med både brunfötter och korvviftare. I världens mest icke-religiösa land.

Det är absurt. Och pinsamt. På sikt farligt.

Vi befinner oss mitt i en klimatkris som måste gå först och inte långt ifrån oss rasar ett krig som inte gör saken bättre. Hur kan det vara så svårt att förstå och acceptera?

Än värre är det med dem som låtit sig luras av ett missnöjesparti. För inte är det gig-ekonomins underbetalda arbetare som röstat fram dem. Inte utnyttjade städare, chaufförer eller restauranganställda. Nej, det har den bekväma medelklassen i ett av världens rikaste länder gjort.

”Ordning och reda”, säger folk att de vill ha och tror att det är vad de ska få. Men kontrollerad arbetskraftinvandring slår hårt mot företagen. Vilket borgerligt parti kommer att stötta byggnadsarbetarnas kamp på allvar? Och hur ska dessa konservativa krafter kunna städa upp bland de skjutningar de inte ens vet orsaken till?

Detta i en tid när Sverige och Europa går mot svåra utmaningar. Lågkonjunktur väntar.

Speciellt då behövs erfarna och kloka ledare.

Men svenska folket har valt och vi som tillhör den hälft som inte fick som vi ville får härda ut. Vårt jobb för allas lika rättigheter, blir ännu svårare. Det kommer att bli svårare att försvara demokratin. Ändå; vi ger inte upp.

Och så är det som alltid. När allt gått åt skogen, kommer socialdemokratin tillbaka och städar upp bland resterna. Det kostar på att vara snäll men är värt det på sikt – även om det känns tungt i stunden.

Sänkta el- och bränslepriser – tyvärr tror jag inte på det! Inte när hela världen ska ställa om och Rysslands kranar är stängda.

Tycker du att arbetslivskriminaliteten skapar problem? Den blev möjlig just genom borgerlig politik som öppnade gränserna för alla som ville jobba här. Det skulle gynna företagen.

Opinionssiffrorna visar att vi går mot ett ödesval

Missnöje med pensionen, att drivmedel måste bli billigare och bättre villkor åt dem som jobbar i vården – finansierat av våra skatter.

Foto: Mostphotos

När jag läser svaren bland de hundra byggnadsarbetare som vi har frågat om deras viktigaste valfrågor, är svaren ovan de allra vanligaste, tillsammans med integrationen. Den vill man ska bli bättre. Kanske för att många byggnadsarbetare mött utsatta människor på sina arbetsplatser och vet hur svårt de har det. Få verkar vilja ha stängda gränser utan påpekar att ett bättre mottagande och mer stöd är viktigt.

Ungefär som resten av Sverige. Som vanligt folk helt enkelt. Gärna ordning och reda men plats för alla och en offentligt utbyggd vård med schysta villkor.

Ändå går vi mot ett så kallat ödesval. Det vill säga att opinionssiffrorna pekar på att ett missnöjesparti, som vill samarbeta med de konservativa, kommer att få många röster. Och att de som främst kommer att stötta en sådan koalition finns bland LO-anslutna.

För mig är det svårt att få ihop.

Konservativa krafter har i alla tider menat att det är individen själv som ska fixa allt och det går ju bra så länge som du är frisk och har pengar på banken. Så är det inte för alla och därför är det så viktigt att välfärden fungerar. Också för dem som har sina rötter någon annanstans men nu lever här. Skuggsamhället som ställer till sådana stora problem bland annat inom byggsektorn är redan alldeles för stort. Och utan stöd till utsatta grupper hamnar allt fler där.

Att bygga upp samhällssystem tar tid men det går väldigt fort att riva ned dem – många gånger utan att kunna erbjuda något bättre.

Och då blir det varken satsningar på de svaga i samhället, bättre pensioner för människor
med tunga kroppsjobb eller höjda löner för dem som jobbar i vården. Är det verkligen så vi vill ha det?

Ukrainas sak är vår – fortfarande. Kriget är inte slut. Stötta med det du kan.

Jag hör alldeles för lite om klimatet i valdebatten. Varför är det så få som fattar allvaret?

Ta hand om de unga som den gåva de är

Snart är det sommar och semestertider. Då ska många av landets gymnasieungdomar äntligen få testa sina vingar och jobba för första gången. Det gäller förstås också dem som läst och läser byggprogrammet. Många av ungdomarna är lovade jobb ens innan de hunnit ta examen.

Samtidigt har dessa skolor svårt att fylla sina studieplatser när terminen börjar till hösten igen trots att marknaden skriker efter allt från ventilationsmontörer till maskinförare.

Teorierna om varför det blivit så är många. Kanske har det varit finare att vara akademiker. Nu är den trenden möjligen på väg att vända. Många längtar efter att göra något med händerna och få möta riktiga människor istället för att hänga över en skärm hela dagarna. Slippa plugga i fem år och skuldsätta sig för att sedan vikariera till och från i fem år. Och jag skulle säga att alla vill ha möjlighet till fast jobb och en schyst lön.

Det hittar de i byggbranschen men det innebär också att det vilar ett stort ansvar på alla oss som befinner sig där. Ska vi lyckas locka den nya generationen till dessa viktiga jobb måste det vara säkert och tryggt att befinna sig där. Och en okej miljö i bodar och på arbetsplatser.

Ni är många som vittnat om hur trevligt det kan vara när allt stämmer på bygget. Men tyvärr är ni många som berättat om motsatsen också. Till exempel det råa snack som skrämmer bort hälften av befolkningen från bygg (nämligen tjejerna).

Låt denna sommar bli ett exempel på att det inte behöver vara så. Ta hand om de unga som den gåva de är och se till att de får en riktigt fin upplevelse på sitt kanske första jobb.

För det vet ju vi alla etablerade och äldre, som ser fram emot att vila i en hängmatta, att det som gör oss riktigt rika, är att ge till andra. Glad sommar!

Glöm inte Ukraina! Kriget pågår fortfarande och de behöver all hjälp de kan få.

På rullande kongress röstades förbundssekreteraren bort. Varför? Förklaringen lyser med sin frånvaro.

Låt inte denna satsning bara bli tomma ord

Lagom till sommaren skärps reglerna för alla dem som vill komma och jobba i Sverige. Till exempel kan arbetsgivare få böter om de inte lämnar in blanketter om ändringar på jobbet som gäller utländska anställda.

Foto: Mostphotos

Och det ska ske inom en månad. Det är bra för både arbetskraftsinvandrarna och för oss svenskar. På så vis kan man få stopp på att våra löner och villkor blir sämre av att andra kan tänka sig att jobba för mindre pengar. Och det gäller i allra högsta grad byggbranschen, som tar emot så många utifrån.

Samtidigt som detta sker ska dessutom regionala center mot arbetslivskriminalitet byggas upp runt om i Sverige. Där ska olika myndigheter kunna hjälpa varandra i jakten på människosmuggling, penningtvätt och andra brott.

Det är inte en dag för tidigt.

För det är ju oftast där som skon klämmer, att kontrollen släpar efter och att inget bolag någonsin blir straffat när de utnyttjar fattiga människor från andra länder, som inte vet vad de har för rättigheter.

Det går inte att lita på att vinstdrivande bolag följer svenska avtal av sig själva. Det gör det kanske inte inom någon bransch men definitivt inte i byggbranschen som omsätter så stora summor pengar varje år.

Det är kanske priset vi får betala för det som kallas fri rörlighet, som många nu talar om att begränsa. Men just det har också bidragit till stora delar av vår välfärd.

Länder som ställer sig utanför dessa samarbeten har inte samma goda utveckling för sina medborgare.

Ett valår som detta går det att lova mycket. Låt oss hoppas att just denna satsning inte bara blir tomma ord. De nya myndighetsnaven behöver verkligen få ordentliga resurser för att bli effektiva och göra skillnad.

Informationskriget har nått nya nivåer och Sverige är i fokus. Natomedlemsskap är uppenbarligen är en het potatis!

Kan vi verkligen lita på att den så kallade gröna elen kommer endast från förnyelsebara källor? Tydligen inte, visar flera olika granskningar.

Annons
Annons

Senaste byggnyheterna!

Få vårt nyhetsbrev

Anmäl dig