Att leva som vanligt utmanar både branschen och oss själva

Att leva mitt i pandemin är sannerligen en utmaning – också i byggbranschen – som dock har klarat sig hyggligt så här långt. Byggena är (än så länge) i gång, de flesta kan gå till jobbet, har ett jobb att gå till.

Men läget förändras från dag till dag och rapporter om de nya korttidspermitteringarna och varsel rullar in, samtidigt som byggbranschen skriker efter folk. Det är en märklig situation men det var svårt att få tag på folk redan innan coronakrisen. Att upp emot tjugofem procent av den egna personalstyrkan på många byggen är sjukskriven gör det inte lättare.

Dessutom är dagens arbetsplatser organiserade precis som den övriga just-in-time-ekonomin. Det finns inga extra huvuden som bara strosar runt i väntan på att få dra sitt strå till stacken. Ny personal måste hittas och anställas.

Ändå verkar de flesta få ihop det på något sätt. Det är imponerande, tycker jag, och tur. För det här undantagstillståndet lär fortsätta ett bra tag till. Därför är det bästa vi kan göra att försöka leva så normalt som möjligt – och följa rekommendationerna så klart – medan viruset smittar allt flera och vi tillsammans skyddar dem som behöver.

Det är också ett tillfälle att ta tillbaka begreppet solidaritet. Börja se varandra i samhället och hugga i där det behövs. Många är i behov av hjälp nu och genom att hjälpa dem, hjälper vi också oss själva.
Förutom att det så klart gör nytta och känns varmt i hjärtat, är det ett bra genrep inför nästa gång.

För det är tyvärr inte sista gången en pandemi kommer att drabba världen. Låt oss hoppas att både vi vanliga människor och landets ledning dragit de slutsatser som behövs till dess.

Ge mig ett antikroppstest nu! Det skulle underlätta enormt att veta om man haft covid-19 eller inte.

400 döda? Ukraina borde kunna bättre. Jag önskar att länder kunde hjälpa varandra med säkerheten inom bygg.