Vem mindes Kamila på Workers memorial day?

28 april firades den så kallade "Workers memorial day". Jättebra på alla sätt och vis. Men fallet Kamila Sieminska visar att det är vad som görs de 364 dagarna fram tills nästa firande, som är det enda som räknas.

11 maj 2015 kl 06:00

Det hölls seminarier hos fackförbunden, arbetsmarknadsministern var ute och besökte byggen och företagsrepresentanter uttalade sig allvarsamt om ansvaret hos var och en att se till att arbetet blir så tryggt som möjligt. Så såg det ut för snart två veckor sedan när Sverige uppmärksammade den internationella ”Workers memorial day”, en dag när man ska tänka lite extra på de arbetskamrater som dött på sina jobb.

Mycket av det gick så klart att följa via de så kallade sociala medierna. Bilder av ministrar i säkerhetsmundering på väg in till diverse manifestationer, likt turister i den arbetande klassens vardag.

Jag tror inte att Kamila Sieminska i byn Stopki nära ryska gränsen vid Kaliningrad, märkte särskilt mycket av Workers memorial day. Trots att den där dagen framför allt är till för människor som hon. För henne var det förmodligen bara ännu en dag av obesvarade frågor. Vad hände egentligen min man den där dagen när han föll mot sin död på ett bygge på Gotland? Vem tar ansvar nu? Vad står det i pappren från de svenska myndigheter som jag ännu inte lyckats översätta? Och framför allt: Hur ska jag klara försörjningen för dagen?

Vem i Sverige mindes Kamila Sieminska och hennes fyra barn på Workers memorial day.

Oavsett hur många bilder på sig själva iförda hjälm och varselväst som politikerna än lägger upp i sina Twitterflöden kokar allt ner till: Kan ni hjälpa Kamila och andra anhöriga i samma situation? Räcker det svenska systemet till för att ta ansvar för anhöriga till de nya EU-medborgarna, när katastrofen är framme, eller måste det förändras? Och har politikerna kraften att få till de förändringarna?

I ett land som inte ens lyckas meddela anhöriga om att deras mest älskade har dött, finns, ursäkta franskan, jävligt mycket att jobba på.

Det talas nu om nollvisioner mot dödsolyckor, nya säkerhetsstrategier som arbetas fram av politiker, fack och arbetsgivare gemensamt och 40 nya arbetsmiljöinspektörer. Framtiden får utvisa hur snabbt de här åtgärderna kan komma på banan och hur långt det räcker.

Det är nästan ett år till nästa Workers memorial day. Men det är vad politiker, fack och arbetsgivare gör fram tills dess för att förhindra katastrofer, och för att ta ansvar för de anhöriga när de trots allt sker, som räknas.
Ingenting annat.

JOHAN SJÖHOLM, redaktör