Så stjäls sprängämnena till gängkriget
Sprängningarna slår rekord i gängkrigets Sverige. Det mesta av dynamiten har stulits från bergsprängare och byggföretag. Men hur går stölderna till?
Larmet kommer till polisen klockan 03.45. Det är tidig torsdagsmorgon den 28 september och Fullerö utanför Uppsala har skakats av en kraftig explosion. Fasaderna på två villor har slitits bort av tryckvågen.
– Eftersom skadorna var så pass stora på två hus skulle jag säga att det var en bomb i det större spannet. En termosbomb innehåller normalt 750 gram sprängmedel. Det räcker för att trycka in fönster och spränga en dörr. Men här användes troligen upp till tio kilo sprängmedel, säger Bo Janzon, professor i ballistik och tidigare chef på Totalförsvarets forskningsinstitut.
Kvinna dödad i sprängningen
En kvinna i 25-årsåldern mister livet. Hon är inte måltavlan utan har oturen att bo i grannhuset. Sprängningen är en av 138 som hittills under 2023 kopplas samman med det pågående gängkriget.
För att spränga bostäder – för att skada, döda och traumatisera – krävs hänsynslöshet. Men det krävs också brottsverktyg. Som de senaste åren har funnits i överflöd.
– Vi upplever att tillgången på sprängmedel har varit oerhört god. Dels utifrån antalet sprängningar vi haft men också utifrån mängden stora beslag vi återkommande gör, säger Jon Wåhlander, operativ chef för nationella bombskyddet.
Dynamit stjäls från byggsektorn
Varifrån kommer ödeläggelsens råvaror? Polisen har en tydlig bild. Majoriteten har läckt från lagliga användningsområden.
– Väldigt mycket av de beslag vi gör kan bakspåras till legal verksamhet. Alla företag som hanterar sprängämnen lagligt är potentiella källor till den här miljön, allt från bergsprängare till byggföretag till gruvföretag, säger Jon Wåhlander.
Lagliga sprängämnen omfattas av ett strikt regelverk och krav på spårbarhet. Så hur kan de hamna i kriminella händer?
– Under ganska lång tid har det basunerats ut att det ”stjäls från byggarbetsplatser”. För allmänheten låter det som att man går in på en byggarbetsplats och plockar på sig sprängämnen. Det är inte så det går till. Det är på andra sätt det kommer ut till buset, säger Jan Johansson, vd på branschorganisationen Bergsprängningsentreprenörerna.
En bergsprängarfirma kan hantera flera ton sprängämnen i samma salva på en byggarbetsplats.
Svårt att stoppa stölder
Byggnadsarbetaren har tidigare rapporterat om sprängarbasen från Norrtälje som nyligen dömdes till fängelse i tre år och nio månader efter att ha stulit 125 kilo dynamit från sin arbetsplats.
Det är en typisk stöld, säger Jan Johansson. Som dessutom är svår att skydda sig mot.
– Bergsprängare har krav på sig att ha koll på produkterna tills de är förbrukade. Man sköter registren genom att man skannar produkterna in och ut ur förråd, tills produkterna sprängs och är borta. Att i det ledet undanhålla sprängämnen är tämligen enkelt. Och om någon har ont uppsåt är det praktiskt taget omöjligt att förhindra, säger han.
– Om en dynamitpatron skannas som förbrukad så tas den bort ur registret. Då ska den ha använts. Men i själva verket går det ju inte att kontrollera om den sprängts eller inte.
Men bergsprängaren i Norrtälje stal ju 125 kilo. Hur kan det inte märkas?
– 125 kilo är inte mycket i vår värld. En bergsprängarfirma kan hantera flera ton sprängämnen i samma salva på en byggarbetsplats. Så i det sammanhanget är 125 kilo lite, i synnerhet utspritt på ett projekt som varar flera månader. Men i samhället är det jättemycket, säger Jan Johansson.
Det finns även exempel på stölder i samband med transport. Då har det rört sig om importerad dynamit som stulits ur lastbilssläp på väg mot slutkunden. Däremot känner Jan Johansson inte till några stölder som inträffat under bergsprängarnas egna transporter till arbetsplatserna. Inte heller företagens förråd har utsatts för inbrott i närtid.
100 000 ton sprängmedel om året
Sverige är ett gruvland. Varje natt detonerar statliga LKAB mellan 20-30 ton egentillverkade sprängämnen i gruvan i Kiruna.
Sverige vilar också på en grund av urberg. Granit och gnejs som inte kan grävas bort utan måste sprängas.
Allt det har gjort Sverige till en storkonsument av lagligt sprängämne. Årsförbrukningen ligger runt 100 000 ton.
– Men större delen av det här är inte sprängämnen som de kriminella kan använda sig av, utan det är emulsionssprängmedel som pumpas direkt ned i hålet, säger ballistikprofessor Bo Janzon.
En låda med dynamit väger vanligtvis 25 kilo. Det räcker för att spränga 25 trappuppgångar.
Dynamit attraktivt för kriminella
Emulsionssprängmedel blir aktiva först när de blandas i spränghålet. Det som är intressant för den organiserade brottsligheten är så kallat patronerat sprängämne.
Termen betyder egentligen bara att någonting förpackats, oftast i papper eller plast, men när man pratar om patronerat menar man nästan alltid dynamit.
– Det används ungefär 7 000 ton dynamit om året, säger Bo Janzon.
– En dynamitgubbe är som en marsipanrulle inslagen i vaxat papper. De väger typiskt 200 gram styck och är avpassade för att passa in i ett borrhål med samma diameter. Ofta används dynamit för mindre sprängningar. Vid större sprängningar lönar det sig att ta dit en bil med bulkemulsion.
Det finns alltså en stor mängd lagligt sprängmedel i samhället som potentiellt kan användas av kriminella kretsar.
– En låda med dynamit väger vanligtvis 25 kilo. Det räcker för att spränga 25 trappuppgångar, säger Jan Johansson.
Företag mörkar dynamitstölder
Men att veta hur mycket som stjäls från byggen och bergsprängare är svårt. Företag som drabbas vill ogärna skylta med att de blivit bestulna.
– Vi ser stora mängder stulet sprängmedel men antalet anmälningar från företag är försvinnande få. Jag drar slutsatsen att företagen inte är så benägna att anmäla stölderna eftersom det skulle kunna ge signalerna att de inte har koll på sin materiel och skulle kunna påverka deras tillstånd, säger Jon Wåhlander på nationella bombskyddet.
Jan Johansson på Bergsprängningsentreprenörerna delar bilden.
– Skulle det ske ett inbrott i ett sprängmedelsförrån så anmäls det, inget snack. Men har man varit försumlig, utan att vara brottslig, då ligger det i människans natur att man håller tyst, säger han, och tillägger:
– Men jag tror att man är betydligt mer angelägen om att anmäla förluster i dag än tidigare.
Polisen: Se över rutinerna
Kvinnan i Fullerö, hon som hade oturen att bo i huset bredvid, blev årets första dödsfall i samband med kriminella sprängningar. Men tiotals har skadats. Många fler har fått sin trygghet sönderslagen.
Sprängningarna är gängkrigets mest urskillningslösa vapen. Och de möjliggörs av läckaget från den lagliga sprängarbranschen.
– Hade tillgången varit strypt så hade det gett efterverkningar på de kriminellas kapacitet att genomföra sprängningar i den omfattning de gör i dag, säger Jon Wåhlander.
– Jag vill trycka på hur viktigt det är att de branscher som hanterar sprängmedel drar sitt strå till stacken. Att de ser över sina rutiner, kollar sin loggning, kollar personer och följer upp att sprängmedlen verkligen kommit till användning.