Mattias överlevde 22-metersfallet: ”Ett mirakel”

Det är torsdagen den 8 augusti på Gärstadverket i Linköping. 38-årige saneringsarbetaren Mattias Wettergren tror att det ska bli en vanlig arbetsdag. Så blir det inte.

Mattias Wettergren är behovsanställd av en entreprenör och på Gärstadverket arbetar han med sanering, skräpplockning och diversearbete. Han gör som han blir tillsagd och när en arbetskamrat ber honom följa med upp på taket för att städa bort ett fågelbo ser han det som en del av arbetsuppgifterna.

Läs också Föll sju meter från tak – skadades allvarligt

Olyckan inträffar på taket till en avfallsbunker där sopor förbränns och förvaras – i själva verket bara ett stort hål utan avspärrning. Exakt vad som händer där uppe är oklart. Men tvärs över hålet, på höger sida, finns ett stort fågelbo.

– Man måste gå runt hålet för att rensa. Jag kastar ner grenar och jord bland soporna. Sedan ska jag spola rent och kollegan går iväg för att stänga av eller sätta på vattnet, och det är då det händer. Jag måste ha halkat eller snubblat. Det är helt otroligt att jag överlevde, ett jävla mirakel, säger Mattias.

Mattias Wettergren opererades akut och har legat på sjukhus sedan olyckan. Efter fallet på ofattbara 22 meter hade han tio brutna revben, benbrott i vänster vad och en bruten arm. Två kotor hade glidit isär vid ländryggen. Just nu befinner han sig på infektionskliniken vid Vrinnevi sjukhus i Norrköping. En orsak till att han överlevde fallet var att han inte föll rakt ner på marken.

– Jag föll längs med en gripklo. Det var det som räddade mig från ytterligare skador. Men framför allt att jag hade hjälm. Skalpen var uppdragen med hår och allt, men jag har inga hjärnskador. Jag hade skruvat åt hjälmen och det räddade mitt liv, säger Mattias Wettergren.

Mattias bar ingen säkerhetslina vid tillfället och blev aldrig uppmanad att sätta på sig någon.

– Jag borde ha haft det så jag känner delvis ett personligt ansvar, men arbetsgivaren har också ett ansvar. Jag ligger på sjukhus tolfte veckan, det är inte arbetsgivaren som behöver ligga här varje dag och oroa sig för om de kan få åka hem.

Det är tydligt att ansvarsfrågan tynger honom. Samtidigt hade Mattias aldrig arbetat på hög höjd tidigare och visste inte vad som gällde.

– Man skulle inte ens ha tillfrågat mig om att gå upp. Jag tror att de frågade mig eftersom de visste att jag är en som tar tag i skiten. Men varför fick jag inte en säkerhetslina? Min arbetskamrat har arbetat länge, så jag trodde att det var på order av min chef. Det är inte bara jag som har gjort fel. Samtidigt vill jag inte vara kritisk mot min arbetsgivare.

LÄS ÄVEN: Usla ställningsbyggen i Sverige 2019 

När vi når Mattias Wettergren har han nyligen fått veta att åklagaren lägger ner ärendet eftersom ”de som kan veta någonting inte minns”, som åklagare Bengt Svensson vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har sagt till tidningen Corren.

– Polisen har lyssnat mer på arbetsgivaren, vad jag har sagt spelar tydligen mindre roll, konstaterar Mattias.

Mattias pappa Kari Kylliäinen är desto mer uttalat kritisk:

– Jag blir besviken och ledsen. Det är inte så konstigt att han inte minns efter fallet, men någon måste minnas. Min son har inte fått säkerhetsutbildning och det är arbetsgivarens ansvar.

Saneringsföretagets vd säger till Corren att ”det är skönt att de inte hittade något under sin utredning”.

– Det låter illa i mina öron, som att de är glada för att firman klarar sig undan ansvar. Det hade väl varit bättre om de hittat något så att man förstår exakt vad som har hänt, säger Kari Kylliäinen.

Mattias anser att arbetsgivaren måste bli bättre på att tydliggöra rutinerna.

– Livlina, sele och hjälm är ett måste. Någon gång händer en olycka och det kan vara du. Ingen ska behöva dö för att man får för lite information.

När får du komma hem?

– Jag vet inte, nu har sänkan stigit igen, det kom in bakterier i blodet när jag ramlade på soporna så jag ska få antibiotika. Men jag kan gå utan stöd, sitta i rullstol utan att få ont i ryggen och äter själv tack vare armstöd. Jag kan prata, räkna och skriva. Det är otroligt. Men det är jobbigt med ovissheten, att inte veta när jag får komma hem.

Vad längtar du efter?

– Att få vara med familjen, ta promenader, vara med vänner. Det är jobbigast på helgerna, när vännerna är ute och umgås och jag missar helgmiddagar med frun. Jag saknar de stunderna väldigt mycket, säger Mattias Wettergren och rösten skär sig för honom.

Gå gärna med i Byggnadsarbetarens nya Facebook-grupp ”Arbetsmiljö på bygget” och få nyheterna i ditt Facebookflöde.