Agnieszka bytte Polen mot Byggsverige: "Branschen stängd för kvinnor i Polen"
Inte bara män söker sig från öst till byggjobb i Sverige. Vår fotopraktikant Marta Bartosiak, själv från Polen och med snickarbakgrund, träffade tre polska kvinnor som jobbar inom bygg. För henne berättar de om livet i Sverige.
Efter studierna i geodesi (vetenskapen om jordens uppmätning) i Polen skickade Agnieszka Janik sitt cv till några svenska företag. Hon fick napp direkt och inom några veckor bestämde hon sig för att komma till Sverige. Här har hon nu bott i snart fem år och jobbar i dag för Serneke i Stockholm där hon håller på att bygga upp ett nytt mät-team från grunden.
– Jag jobbar som mätchef på olika anläggningar och är ansvarig för mängdregleringen, det gäller allt jobb som man gör innan byggnaden byggs. Jag förbereder marken för byggande eller vägar. I Sverige finns det mycket berg, så vi måste spränga berg väldigt ofta.
Hur funkade det med språket i början?
– Det var inga problem, eftersom alla kan engelska här. Är du en bra civilingenjör och vet hur jobbet ska göras räcker det att behärska engelska, säger Agnieszka.
Varför kom du till Sverige?
– Byggbranschen i Polen är stängd för kvinnor. För sex år sedan försökte jag hitta ett jobb i Polen men man var inte intresserad av kvinnor på byggarbetsplatser. Jag hade tre månaders praktik på ett polskt bygge, men de tog mig inte på allvar.
Gillar du livet här?
– Ja. Men det är ganska kallt och i början var det jättesvårt för mig att jobba utomhus. Nu är det mycket bättre. I början under vintern hade jag massa kläder på mig varje dag så alla på arbetet skojade om att jag såg ut som en Michelingubbe. Nu jobbar jag mer på kontoret, dessutom är jag van vid detta klimat. Så i det avseendet är det redan okej.
– När det gäller andra aspekter kan jag inte klaga. Det jobbar fem andra personer från mitt universitet här, vi har vårt gäng och tack vare det är det verkligen lättare. Jag tycker att det är svårt att hitta vänner bland svenskar, de är stängda och det tar lång tid att knyta kontakter.
– Men jag mår bra, om man gör sitt jobb bra och får bra betalt för det så finns det ingenting att klaga på. Byggbranschen i Sverige saknar mycket personal, så det finns jättebra möjligheter för ingenjörer.
– En annan sak som jag verkligen gillar här är att om jag slutar arbeta klockan 16.00 är det verkligen klockan 16.00 och jag kan släppa jobbet. Det saknar vi i Polen. Vi jobbar för mycket i Polen, vi vill göra allt på en gång. Det är mindre stressigt här. Jag har också bra chefer och kollegor nu som är väldigt trevliga. Det gör också att de anställda trivs bra.
En tydlig krock minns hon dock i början av sin svenska karriär:
– Som mättekniker och utsättare bär vi många saker. I Polen lärde jag mig att när jag log mot en man så kunde jag få hjälp av honom. Här var jag tvungen att lära männen det. Jag ser inget fel i det; är det svårt för mig att bära så kan jag fråga någon starkare om hjälp. I slutet på ett projekt hade alla de män som jag jobbar med lärt sig att jag ibland behövde hjälp. Och att de borde öppna dörren åt mig.
Text: Marta Bartosiak