info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Brandskyddsföreningen 980×240 V38

Emilia Garska: ”Varför ska jag städa om jag är en bra målare?”

Jag träffar målaren Emilia Garska på ett jobb i en 300 år gammal villa i Nacka, Stockholm. Hon jobbar ensam med måleri av väggar och fasader. Från en liten högtalare sipprar det ut musik och en liten spis håller uppe värmen i det annars kalla rummet. 

Emilia har med tiden fått tuffa till sig och lära sig säga ifrån. "Vissa tror att jag är här för praktik. Då måste jag förklara att jag är specialist". Foto: Marta Bartosiak

Hon kom till Sverige för fyra år sedan efter att ha varit på Irland, i Storbritannien och Tyskland.

– I början hyrde jag ett litet rum som kostade jättemycket. Jag var ny i Sverige och jag visste inte att jag blev lurad. Under fyra års tid bytte jag boende tre gånger. Nu känner jag stabilitet. Jag bor tillsammans med min flickvän och min systers fästman. Jag vet vad jag vill nu, har många vänner och vi hjälper varandra. Jag gillar att bo här, känner mig trygg och respekterar mig själv. Min pappa bor i Sverige också och vi äter gemensam middag varje söndag.

Läs också Agnieszka bytte Polen mot Byggsverige: "Branschen stängd för kvinnor i Polen"

Hur började ditt arbete inom byggbranschen?

– I Sverige hittade jag arbete via internet, jag och en vän la upp en annons om att vi sökte jobb i byggbranschen. En svarade. Innan det har jag jobbat på pappas byggföretag där jag lärde mig en hel del saker och fick lära känna svenska standarder och arbetsstilar. Men jag har alltid dragits till målning och det är det jag tycker mest om.

Vad gillar du mest med ditt jobb?

– Jag gillar att se effekten av mitt arbete, ge råd till kunder. När jag jobbar mot privata kunder får jag utrymme att bevisa vad jag kan, säger Emilia som säger att hon genom åren tvingats ”tuffa till sig”.

Läs också Grażyna Barnas kör byggmaterial: ”En familjär stämning”

– Jag blev tvungen att sätta gränser och bli hårdare. Säga ifrån. Vissa tror att jag är här för praktik, de vill lära mig vad jag ska göra. Då måste jag förklara för dem att jag är specialist.

– Många män, vanligtvis polacker, säger att jag som kvinna inte passar som målare. Att jag borde sitta hemma med barn eller jobba som städerska. I början frågade även min pappa varför jag inte jobbar som städerska, ”alla tjejer gör ju det”. Men varför ska jag städa om jag är en bra målare?

Pappan har förstått, men framför allt unga män utifrån har svårt att ta in.

– Jag får intrycket av att de inte är redo att se en kvinna på en byggarbetsplats. I början var jag likgiltig, men jag har lärt mig att reagera.

– Mogna män behandlar mig på ett helt annat sätt. Jag är väldigt glad över att jobba med svenskar. Alla behandlar varandra rättvist och har en mycket professionell inställning.

Text: Marta Bartosiak

arrow_forward Senaste nytt
Annons
Bluebeam 250×600 V38-39 desktop