Oviss framtid för den svenska modellen
Några dagar före jul 1938. LO och arbetsgivarorganisationen SAF tecknar ett nytt huvudavtal efter hot om statlig inblandning på arbetsmarknaden. Detta efter decennier som präglats av strejker, dödsskjutningarna i Ådalen 1931 och lockouter.
I det så kallade Saltsjöbadsavtalet reglerades löner, arbetarnas villkor och förhandlingsordning. Det slogs även fast att parterna på arbetsmarknaden ska sluta avtal utan inblandning av staten. Med tiden kom uppgörelsen att kallas för den svenska modellen.
– Vi tycker att det är en otroligt viktig princip att parterna förhandlar självständigt tillsammans, säger Mats Åkerlind, förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier (BI).
– Vi vill hålla i den svenska modellen och vill att det ska fortsätta så, säger Torbjörn Hagelin, avtalssekreterare på Byggnads.
Tusentals jobbar utan avtal
De två förhandlingsgiganterna i byggsektorn vill värna den svenska modellen. Samtidigt är båda organisationerna försvagade av de senaste årens turbulens på arbetsmarknaden. Den svenska modellen är utsatt för hårdare press än på mycket länge. Och det gäller inte minst byggbranschen.
BI:s medlemsföretag har i dag 55 000 anställda byggnadsarbetare, samtidigt finns det 56 000 byggnadsarbetare som är anställda på 6 000 byggföretag som inte har kollektivavtal.
– Gruppen som arbetar utan avtal har blivit enormt mycket större de senaste två åren och många jobbar för löner långt under avtalsnivån. Glappet mellan priset vi måste ta per timme blir bara större och större jämfört med dem som inte gör rätt för sig. Vi har inte en chans att konkurrera och den svenska modellen håller på att krossas, säger Jessica Löfström, vd på bemanningsföretag Expandera Mera.
Historiskt en framgångssaga
Den svenska modellen måste ändå – i ett historiskt perspektiv – betraktas som en framgång. Den har under 80 år bidragit till långa perioder med arbetsfred. Men det har skakat till några gånger. Tystandet av kommunister i samband med storkonflikten 1945, lagstiftningsvågen på 70-talet, med mbl och las och statens hot under nittiotalets finanskris om åtgärder mot för höga lönehöjningar, kan alla ses som tillfällen då avtalsmodellen svajat till eller övergetts.
Två pressade organisationer
BI:s medlemsföretag har fått fler anställda de senaste tio åren. Men uppgången på 8 000 personer är småpotatis jämfört med att antalet anställda i byggsektorn under samma tid ökat från 220 000 till 320 000. Byggnads har sett medlemssiffrorna rasa. 16 000 medlemmar har lämnat på 10 år och förbundet organiserar nu 61 procent av byggnadsarbetarna.
Arbetsgivarna tappar marknadsandelar
– Sveriges Byggindustrier har på 10 år ökat antalet medlemsföretag från 2 850 till 3 350.
– Antalet anställda i medlemsföretagen har ökat från 87 000 till 95 000. Men samtidigt har antalet anställda i byggsektorn ökat från 220 000 anställda till 320 000, enligt SCB.
– Medlemsföretagen i BI har idag cirka 55 000 anställda byggjobbare. Samtidigt är enligt BI 56 000 byggjobbare anställda på 6 000 byggbolag som saknar kollektivavtal.
– Efter Lavaldomen har vi fått en helt ny arbetsmarknad och jag skulle säga att vi har försvagats, men även Sveriges Byggindustrier har tappat marknadsandelar. Eftersom vi båda tappar i styrka och de som står utanför på marknaden växer i antal så sjunker legitimiteten för kollektivavtalet, säger Torbjörn Hagelin.
– Jag upplever att vår representativitet är svagare. Det är många företagare som väljer att inte vara med i BI, säger Mats Åkerlind.
Till följd av det här har arbetsgivarna i årets avtalskrav lagt ett förslag om att starta en arbetsgrupp som brett diskuterar hur den avtalsmodellen i byggbranschen kan stärkas (se faktaruta).
Organisationerna tappar alltså makt. Mats Åkerlind tycker dessutom att Byggnads försvagning har påverkat förhandlingarna.
– De tar oftare till kamp och det tror jag man gör när man är rädd och känner sig trängd. Det ger inte några goda förutsättningar för förhandlingar, säger han.
Centralt för den svenska modellen är att parterna ska skapa arbetsfred. Något som knappast har varit en paradgren för kombattanterna i byggsektorn det senaste decenniet.
Det har varslats friskt och även brutit ut ett antal strejker.
– Vi fastnar ofta i prestige och vi tar oss inte tid att lyssna på varandra. Vi tar oss inte ens tid att göra gemensamma utredningar om vad problemen består i och då hamnar man ofta snett, säger Mats Åkerlind.
När facket rycker varselkortet införs medling och i samma sekund förloras makten över förhandlingslösningen. Allt som oftast har medlarna i slutbudet plockat bort viktiga bransch- och framtidsfrågor eller skyfflat över dem olösta till mer eller mindre inaktiva arbetsgrupper.
Parterna har sedan efter avslutade förhandlingar dragit sig tillbaka till sina fästningar för att slicka såren i väntan på en ny avtalsrörelse.
Samtidigt har arbetsmarknaden i byggbranschen förändrats i en rasande takt: växande ue-kedjor, lönetvister, lönedumpning, arbetsmiljöproblem, oseriösa företag och en framväxande ej kollektivavtalsbunden marknad som verkar utanför organisationernas omsorg. Enligt BI utgörs i dag en tredjedel av byggmarknaden av företag och byggnadsarbetare som väljer att inte ha kollektivavtal.
Det handlar om såväl svenska som utländska bolag. På en direkt fråga till Torbjörn Hagelin om hur han tycker att den svenska modellen fungerat de senaste åren säger han.
– Inget bra alls.
Kommer den svenska modellen gå i kras?
– Jag tror inte det, säger Torbjörn Hagelin och fortsätter:
– Istället finns det många gemensamma frågor som vi borde kunna lösa. Det är ju de svenska företagen som blir drabbade om man nu pratar lönedumpning och oseriösa företag som inte betalar skatter vare sig här eller i hemlandet. På den punkten borde vi kunna kroka arm, säger Torbjörn Hagelin.
Han får medhåll av Mats Åkerlind om att den svenska modellen troligen överlever även denna kris.
– Vi är utsatta för en väldig press och har problem nu, men jag ser framför mig att vi tar tag i det här nu och löser allt gemensamt. Men om vi inte lyckas vända utvecklingen i avtalsrörelsen så kommer det hela ta en ände med förskräckelse.
Jessica Löfström tror att en del av lösningen är att BI måste ta ett steg tillbaka. Att det vilar ett tungt ansvar på deras axlar.
– Jag tycker att BI har ett mycket större ansvar som läget är nu. De sköter inte sina kort rätt. De lyssnar alldeles för mycket på Svenskt Näringsliv. Vi är inne på en farlig väg som hittills drabbat arbetarna hårt. Men om vi vänjer oss vid att lägsta pris alltid vinner så kommer BI med tiden gräva sin egen grav. Beställare kommer ställa sig frågan varför de ska handla upp projekt av svenska bolag. De kommer vända blickarna utomlands. Vid en sådan utveckling är Skanska, NCC, JM med flera rökta. Den svenska byggindustrin kommer att dö på samma sätt som varvs- och textilindustrin.
Möjligen är branschen framme vid en punkt där parterna nu tvingas börja samarbeta för att rädda branschen och hålla liv i den svenska modellen. På Byggnads hoppas man på mer samförstånd och Torbjörn Hagelin tycker att han redan märkt av en bättre stämning.
– Jag tror vi nådde kulmen i förra avtalsrörelsen med BI när det gäller dåliga relationer.
Även arbetsgivarna är för tillfället positiva.
– Min uppfattning är att förhandlingsklimatet är bättre och jag har stora förhoppningar. Det stora problemet är att trettio procent av arbetsmarknaden arbetar helt utan kollektivavtal. Det är en fråga vi måste lösa tillsammans, säger Mats Åkerlind.
Om 21 år fyller den svenska modellen 100 år. Någon som törs satsa en slant på att den lever då?
BI vill snacka svenska modellen
”Vi föreslår att tillsätta en större arbetsgrupp med tydligt mandat och uppdrag att fullfölja det arbete som inletts i bygg- och installationssektorn som syftar till att skapa ett förhandlings-/samverkansavtal som omfattar samtliga arbetsgivare och samtliga fackföreningar i sektorn.”
Ur Sveriges Byggindustriers avtalsyrkande 2017Den svenska modellen
Den svenska modellen har sin grund i Saltsjöbadsavtalet 1938 mellan LO och SAF. En grundpelare är att arbetsmarknadens parter ska göra upp om nya kollektivavtal utan statlig inblandning.
– Parterna ska ta hänsyn till samhällsekonomin när de förhandlar fram de nya lönerna. I avtalen regleras även semester, försäkringar, pension, arbetsmiljö med mera.