Välkommen Mr.Chopper!
Tänk er Wisconsin – Harley Davidsonland nummer ett – i USA. Tänk er ett garage i utkanten av delstatens största stad Milwaukee. Tänk er hur ni öppnar en sliten dörr och kliver in i ett halvmörkt utrymme endast upplyst av några enstaka lysrör. Tänk er hjälmar med Stars and Stripes inspirerade motiv, svarta skinnställ, motordelar, regskyltar från olika delstater, en schyst men nedsutten soffa, växellådor, oljekannor, fälgar och en lång rad med ashäftiga, färggranna Harley Davidsoncyklar. Där finns klassiker från guldepoken på 1930-talet och en nyare hoj från 1970-talet med lång framgaffel och chromat ryggstöd. Tänk er sedan en telepatering – när ni öppnar garagedörren för att kliva ut ser ni inte en halvmiljonstad i staterna, utan lövträd i de sörmländska skogarna som håller på att skifta från sommar till höst. Där finns detta garage i verkligheten. Ägaren till garaget är Mats Hedenstrand, alias Mr Chopper.
Devils Angels
Det var filmen Devils Angels som väckte intresset för HD-hojar. Han var egentligen för ung men lyckades som 13-åring smita in på en visning. När han lämnade biosalongen var han såld.
– Jag byggde min första Harley Davidson när jag var 17 år. Jag lyckades fixa 5 000 kronor tack vare ett sommarjobb. Före det hade jag meckat en del med mopeder, säger den i dag 53-årige Mats Hedenstrand.
Vi gör en ny förflyttning, denna gång i tiden. Vi lämnar de unga årens skiftnycklar och hoppar fram till lördagen den 1 juli 2006.
Väljer småvägar
Den orangefärgade, hopplockade Harley Davidsoncykeln står i solskenet – tankad och klar. Mr Chopper himself kränger på en röd hjälm på skallen, redo för att åka på fest. Han lämnar hemmet redan vid lunchtid då det är åtskilliga mil som ska klaras av under eftermiddagen. Efter en stund tvekar han vid en korsning – valet står mellan E 20 eller småvägar. Han väljer det senare alternativet och rullar vidare.
– De svänger lite mer och är skönare att köra.
Pratade med väninna
När han kommer in i Mariefred ser han en kvinna som står på en sidoväg med en bil redo att köra ut på huvudleden.
– Hon satt och pratade med sin väninna. Jag fattar inte att hon inte såg mig med tanke på färgen på HD:n och hjälmen.
Kvinnan kör rakt ut – Mats Hedenstrand handlar instinktivt och tvärbromsar.
– Jag fick ett tvärställ och kom med sidan mot bilen. Smällde rätt in i plåten och därifrån flög jag över bilen och landade på andra sidan. När jag tittade på benet var det vikt i ett konstigt läge.
Till intensiven
Mats Hedenstrand fördes till intensiven på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Skadorna var omfattande; höger ben var helt söndertrasat med mängder av benbrott och krosskador och det pratades om amputation. Men det som var direkt livshotande var att han fått benmärg i blodet.
– Det var tydligen samma komplikation som tillstötte för Ronnie Peterson när han omkom efter olyckan på Monza, säger Mats Hedenstrand.
Kritiskt i elva dygn
I elva dygn var läget kritiskt. Kroppen pumpades full med morfin för att hålla smärtan borta.
– Jag var verkligen helt väck och jag pratade med folk som inte fanns i rummet. Det var fruktansvärt.
Under det tolfte dygnet vände det. Den värsta krisen var över och ett första ingrepp gjordes för att rädda benet. Sedan fördes Mats Hedenstrand till sjukhuset i Eskilstuna. Där låg han i ett halvår och sedan följde en period av massor av rehabträning.
”Mycket att tacka sjukgymnasten för”
– Jag har mycket att tacka min sjukgymnast för. Hon var hård, men det var nödvändigt.
Benet kommer aldrig att bli helt bra, men Mats Hedenstrand har börjat jobba som snickare igen – på 75 procent.
– Läkarna sa att jag kunde komma tillbaka, men att jag aldrig skulle kunna klättra på stegar och springa omkring med gipsskivor. Jag gör båda de sakerna i dag.
MC-intresset gav energi
En orsak till att han orkat är det stora intresset för Harley Davidson. Redan några år efter att han byggde sin första HD flyttade han till USA. Han var där i sju år och jobbade med att handla upp HD-hojar som skeppades över till Sverige. Under den tiden skaffade han sig massor av kunskap och kontakter. Väl hemma i Sverige har han fortsatt att bygga nya hojar. Han försöker åka till staterna minst en gång om året för att gå på begagnatmarknader där det finns HD-prylar och besöka gamla kontakter i jakt efter billiga och bra delar, ofta med ett extra öga mot delar från favoritperioden 1936–1947.
”HD är konservativa”
– En stor fördel med Harley Davidson är att de är så konservativa. Det går i princip att plocka delar från vilket år som helst och sätta ihop. Sedan är de ju tacksamma att jobba med, de är riktiga motorer helt enkelt, lite som att mecka med Volvos motor B18.
Mr Choppers hemmabyggda hojar är eftertraktade. Han får samtal från hela världen av folk som vill köpa och när han nyligen skulle sälja en bil blev det problem.
– Jag la ut en annons på bilen, men jag hade bara en bild och på den fanns även en av mina hojar. Då började folk ringa på HD:n i stället för på bilen, säger Mats Hedenstrand och skrattar.
”Känslan är oslagbar”
Han är medveten om att han skulle kunna skruva ihop att par Harley Davidson om året och kränga iväg. Men det är inget som intresserar.
– Då skulle det bli som ett jobb. Jag tycker det är roligt att mecka och fixa ihop cyklarna. Själva drivkraften är känslan när allt är klart, när jag testar hojen första gången. Då blir jag ung på nytt och får det där pirret jag fick när jag körde moped för första gången. Den känslan är oslagbar.
Älskar sin verkstad
Mats Hendenstrand säger själv att han har material för att bygga en cykel om året tills han är minst 75 år. Något han säker kommer att göra. Han älskar sin verkstad och sina amerikanska HD:ar.
Men hur gick det med åkandet efter den allvarliga olyckan?
Första turen blev efter tre år, och i år har han försökt köra som vanligt. Kickstarten har ersatts av en elstart, men för övrigt är allt som vanligt. Till dem som får se honom passera i maklig takt ute på de sörmländska småvägarna är det bara att säga:
Mr Chopper är tillbaka!