Tyskland går egen väg om mineralull

I början av juni möttes ett 50-tal fackliga representanter från byggnads-, kemi- och byggmaterialindustrin i Wien för att diskutera en facklig strategi för hantering av mineralullsfibrer.
Mötet arrangerades av IBTU, bygg- och träarbetarfackens internationella sammanslutning med säte i Geneve, Schweiz, tillsammans med AUVA, Österrikes motsvarighet till Arbetsmarknadsförsäkringar, AMF, och Bygghälsan.
För cirka tio år sedan inledde IBTU ett arbete med att ta fram rekommendationer för hur arbetare inom byggnadsindustrin världen runt ska förhålla sig till byggnadsmaterial som innehåller så kallade syntetiska oorganiska fibrer.
Vid en konferens i Helsingör, Danmark, i januari 1993 enades ett stort antal fackförbund inom IBTU om ett handlingsprogram.
I programmet betonas det förebyggande arbetet med mineralullsprodukter, att användningen begränsas och användning av alternativa material stimuleras.
Att mineralullsfibrer i stora koncentrationer irriterar hud, ögon och luftvägar har varit känt i årtionden. Även kronisk luftrörskatarr är vanligare bland till exempel isolerare som dagligen hanterar mineralullsprodukter.
Sedan 1987 klassas mineralull som ”möjligen cancerframkallande” av det internationella cancerforskningsorganet IARC, med säte i Lyon, Frankrike. Men det innebär inte att mineralull (stenull, glasull, slaggull) kan jämställas med asbest, som är klart cancerframkallande.
IBTU:s handlingsprogram innehåller bland annat krav på strikta hanteringsregler i alla led – från tillverkning till rivning och sanering.
Tillverkare och importörer måste informera om hälsorisker och skyddsåtgärder. Krav finns på obligatorisk märkning där förpackningar förses med varningssymboler.
Sprutning av mineralfibrer bör förbjudas.
Arbetsgivare ska ge utbildning till sina anställda om riskerna med att arbeta med syntetiska mineralfibrer.
När programmet antogs 1993 krävdes dessutom att EG och ILO, FN:s organ för arbetslivsfrågor, utarbetade ett handlingsprogram och snarast in kallade till ett expertmöte om mineralfibrer.
I dag, drygt sex år senare, när EG blivit EU, har ILO ett färdigt förslag som presenterades Wien-mötet.
ILO:s anvisningar ska gälla alla FN:s medlemsländer, även om de inte är bindande för varje enskilt land, och ger på så sätt frågor om arbetsmiljön med mineralfibrer högre status. ILO-förslaget bygger i hög grad på IBTU:s så kallade Helsingörsdokument om mineralfibrer.
Men det expertmöte som IBTU krävde, och som enligt planerna skulle hållas i höst, har skjutits upp till början av år 2000. Orsaken är den intensiva påverkan som mineralullsindustrin bedrivit för att rädda mineralullsprodukternas anseende.
Samtidigt försöker den kanadensiska asbestindustrin att påverka beslutsfattare för att klassa mineralullsprodukter som hälsofarliga. Detta för att öppna marknaden för asbest, som stoppats i allt fler länder.
Senast byggfacken inom IBTU diskuterade mineralull var för två år sedan i Dresden, Tyskland. Då uppstod en spricka mellan Tyskland och övriga europeiska länder.
Oenigheten, som kvarstod efter mötet i Wien, gäller en ny typ av mineralullsfibrer som utvecklats av de två stora fibertillverkarna, Rockwool och Grünzweig & Hartmann.
Dessa så kallade biolösliga fibrer uppges lättare kunna brytas ner av kroppen. Enligt vissa experter innebär detta att risken minskar för att fibrerna kan utveckla cancer.
De nya biolösliga fibrerna undantas i Tyskland från att klassas om ”möjligen cancerframkallande”. Flera tyska fackförbund, däribland det tyska byggfacket IG Bau, stöder den linjen.
Men bland annat de nordiska byggfacken har hela tiden krävt att alla minerslullsfibrer ska klassas som ”möjligen cancerframkallande”. De hävdar att den tyska klassningen är en eftergift till mineralullsindustrin.
Det innebär att det nu i Europa finns flera system för klassning av mineralullsprodukter. Men i de flesta av jordens länder existerar inte ens några gränsvärden.
Fackföreningarna i Europa har framfört våldsam kritik mot EU:s regler om mineralull, eftersom de ger möjligheter till undantag från klassificering.
Det krävs nu endast en kort – och billig – undersökning för att frita en fiber från klassificering. Detta i motsats till den omfattande dokumentation som tidigare krävdes inom cancerforskningsorganet IARC.
Fackföreningarna kritiserar EU:s regler för att vara motsägelsefulla. Å ena sidan ska alla mineralullsprodukter märkas ”Xi”, vilket betyder att de är irriterande. Å andra sidan ska undantag baseras på solid vetenskaplig dokumentation.
Wien-mötet enades emellertid om att rekommendationerna från Helsingör ska gälla även i fortsättningen.
De fackliga organisationerna i varje land ska sammanställa en lista över mineralullsprodukter som kan rekommenderas. Listan ska finns tillgänglig på IBTU:s hemsida på Internet (www.ifbww.org).
En arbetsgrupp med representanter för europeiska byggfack ska omgående ta ställning till EU:s direktiv om mineralfibrer.
Men från tysk sida är man fortfarande mycket kritisk mot de vetenskapliga metoder som majoriteten av forskarna använder för att fastställa fibrernas eventuella förmåga att utveckla cancer.
Allt underlag bygger på laboratorieförsök med råttor. Sprickan mellan Tyskland och de andra EU-länderna gäller vilket som är tillförlitligast; att spruta in fibrerna direkt i magsäcken på försöksdjuren, eller att låta försöksdjuren andas in fibrerna.
Från tysk sida vill man heller inte följa kravet på att produkterna ska märkas med ”Xi” – irriterande.