info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Annons
RETRO

Sveriges första tunnelbana – här möts byggarbetarna under jorden

Det är den 1 december 1932 och ett viktigt ögonblick. I snart tio månader har bergarbetarna jobbat med att spränga bort tusentals kubik sten inför etableringen av landets första tunnelbana. Arbetarna har sprängt från var sitt håll, och nu möts de äntligen och hälsar på varandra.

Ett historiskt ögonblick 1 december 1932. Foto: Stockholms stadsmuseum

Linjen, mellan Södermalms norra och södra sida, var inte byggd för den typ av tåg som vi i dag förknippar med spårtrafik under jord. Målet var i stället att underlätta för dåtidens spårvagnar att ta sig fram: Raka spåret under jord i stället för att rulla över öns kullar.

På 1930-talet var det trångt på gatorna och särskilt på Södermalm där två spårvagnslinjer utgick från Slussen och trängdes på Götgatan på sin väg mot förorterna Skarpnäck och Örby.

Träffades av flygande stenar

Under projekttiden 1931–1934 hade tunneln inget namn, men kallades allmänt för just ”tunnelbanan”. Den byggdes bitvis genom tunneldrivning och bitvis genom att gräva upp och täcka över.

Arbetet var långt ifrån problemfritt. Den 7 mars 1932 inträffade ett stort jordskred, 15–20 ton rasmassor hamnade i ett av schakten. De inblandade hade tur, ingen skadades eftersom raset skedde vid niotiden på kvällen.

Samma tur hade inte bergsprängare Axel Robert Karlsson. Den 24 oktober 1932 träffades han av kringflygande stenar efter ett skott i berget. Han dog av sina skador. Kriminalpolisen ansåg efter utredning att det var en ren olyckshändelse.

Kostnaden för tunneln beräknades till 4,5 miljoner kronor. Förebilden var Berlins U-bahnstationer med delvis synliga stålkonstruktioner strax under gatunivån och väggarna klädda i ljusgult kakel.

I taket på tunneln monterades spårvägens elledningar. Hösten 1933, ett knappt år efter bergarbetenas handskakning, var bygget färdigt för invigning.

Tunnelbanan byggdes delvis genom att spränga tunnlar men också genom att gräva upp och täcka över.
Ordet tunnelbana härstammar från detta tunnelbygge. Projektet kallades tunnelbanan i folkmun och ”Tunnelbana” på skyltar kring bygget. Butiksinnehavarna ansåg sig förlora kunder när Götgatan grävdes upp. Stockholms stad försökte kompensera dem, bland annat med gratis skyltplatser på flera ställen.
1 oktober 1932. Gjutning pågår. Kolla in rännorna av trä. Timlönen för arbetarna vid bygget var 1,60 kronor och ackordet 2,75 till 3 kronor per timme. En häst och karl fick 150 kronor var fjortonde dag.
En R.V.T. 80, en borrmaskin monterad på pelare och driven med tryckluft. Utanför tunnelmynningen var två män ständigt sysselsatta med att slipa borrar till de 250 borrar som användes under arbetet.
En Erba grävmaskin från Tyskland och en lastbil från GMC (General Motors Corporation), den senare ägd av åkare John Axel Gustafsson. Ett exempel på en av alla de entreprenörer som var sysselsatta i tunnelbygget.
Det var skört berg vid mynningen av tunneln, så man förstärkte med betong. Om ett halvår kommer hela tunnelbygget vara klart och invigas den 30 september 1933.
En månsing, skopan till grävmaskinen, hade många användningsområden. Gräva och lasta förstås, men också rivningar och som här, som liftkorg.
125 lastbilslass kördes ut ur tunneln varje dag. Totalt blev det 16 000 kubikmeter.
Strax söder om Folkungagatan utschaktade man försiktigt och länspumpade för att sänka grundvattennivån. Man ville förhindra att den fina sand som bottenlagren bestod av skulle tränga in bakom spånterna och orsaka sättningar.
Augusti 1933. Testning pågår. Det är två månader kvar till invigning. Elledningarna är monterade i tunnelns tak.
Annons
Annons
Annons
Annons

Du läser: Sveriges första tunnelbana – här möts byggarbetarna under jorden

Senaste byggnyheterna!

Få vårt nyhetsbrev

Anmäl dig