Kyrkan som testar deras skicklighet
En enorm kyrka – och en enorm utmaning. Renoveringen av Engelbrektskyrkan i Stockholm sätter yrkesskickligheten på prov för takläggare, plåtslagare och ställningsbyggare.
Solen strålar och utsikten är milsvid över Stockholms takåsar. Långt borta skymtar Mall of Scandinavia och Läkarhuset vid Odenplan i centrala Stockholm. På det sluttande taket står fyra män efter varandra i en kedja. Pedro Quinones står högst upp. Han tar bort tegelkroken med tången, sedan langar han vidare tegelpannan till Alex Contreras som tar emot och för den vidare till Jorge Ipiales. Längst ner står Javier Garcia som tar emot tegelpannan och lägger ner den i en pallkrage. Tegelpannan är bara en bråkdel av de tiotusentals takpannor som håller på att plockas bort på Engelbrektskyrkans tak. Några är i sådant skick att de måste slängas, men en övervägande stor del återvinns och sätts tillbaks.
– Vi tvättar och sorterar dem nere på marken, förklarar Cristian Ceron.
Han är arbetsledare och takläggare och en av de byggnadsarbetare som just nu gör en renovering av Engelbrektskyrkan på Östermalm i Stockholm. Och en renovering var nödvändig.
– Taket läcker och det har inte gjorts någon renovering sedan 1960-talet. Det behöver bytas plåtrännor, tegelpannor och fönster, säger Sven Löfvenberg, fastighets- och kyrkogårdschef på Svenska kyrkan.
Takläggarnas arbetsuppgifter består av att ta bort takpannorna, läkten och takpappen. Sedan lägger de på ny läkt, papp och tegelpannor. Att arbeta på hög höjd innebär förstås säkerhetsrisker. Men medvetenheten är stor bland takläggarna och alla bär säkerhetsselar. Dessutom gäller det att vara uppmärksam.
– Vi måste titta var vi sätter fötterna, så att det inte är någon trasig läkt, förklarar Cristian Ceron.
Sida vid sida, nytt och gammalt. Det nya takteglet som läggs har beställts från Polen, då det har slutat tillverkas i Sverige. Foto: Anna Simonsson
Ställer höga krav
Engelbrektskyrkan är över 100 år gammal. Enligt Stockholms stads klassificeringssystem för kulturhistoriska värdefulla byggnader är Engelbrektskyrkan blåklassad, vilket är den högsta klassen. Därför får man inte göra några ingrepp i byggnaden, som ur kulturhistorisk synvinkel är ovarsamma. En renovering ställer därför höga krav på både företagen och yrkesarbetarna.
– Kyrkan är en mycket värdefull byggnad och det finns regler kring hur man ska göra renoveringen. Vi har lagt mycket tid på att hitta material som är likvärdiga de produkter som tidigare fanns på byggnaden. Ett exempel är de handslagna tegelpannorna som vi har köpt in från Polen, eftersom de inte längre tillverkas i Sverige, säger Per Hallgren, vd för Puts & Plattsättning.
Företaget har lång erfarenhet av att renovera gamla byggnader och är generalentreprenör för renoveringen av kyrkan och församlingshuset. Puts & Plattsättning har i sin tur anlitat ett ställningsföretag, ett plåtföretag och ett takläggningsföretag.
Precis intill takläggarnas pallkragar med tegelpannor sitter plåtslagaren Bob Blomqvist på huk och viker ner en fals med falstången. Han håller på att byta ut plåtrännorna och yttermaskeringen som ligger nedanför plåtrännorna längs med takfoten. De olika plåtdelarna tillverkar han nere i plåtverkstaden som tillfälligt inhysts i en av kyrkans skyddslokaler. Han beskriver sitt jobb som ett plåtmekano, där alla plåtbitar till slut ska passa ihop.
– Jag mäter och monterar bit för bit. Men det är roligt och det är hela tiden annorlunda. Det är nya bitar varje dag och ingen plåtbit är lik den andra, förklarar han.
Bob Blomqvist gillar renoveringsarbetet, att det varierar och att det inte finns några standardlösningar för hur man ska göra.
– Jag får hitta på egna lösningar och göra efter mitt eget huvud, förklarar han.
”Mer utmanande”
En annan viktig yrkesgrupp är ställningsbyggarna som har en nyckelroll i renoveringen av Engelbrektskyrkan. Ställningarna måste byggas på ett sådant sätt att de andra yrkesgrupperna kommer åt att arbeta. Det kan vara en ganska knepig uppgift, eftersom det inte handlar om ett bostadsbygge med ställningar som följer raka husfasader.
Ett exempel är en av kyrkans kupoler, där ställningen måste byggas på ett sätt så att målarna kan komma åt att utföra förgyllningar på kupolen.
– Det är lite krångligt ibland, men mer utmanande än en vanlig rak fasad, säger ställningsbyggaren Olof Lindgren, som de senaste åren varit med om flera kyrkorenoveringar.
Han tycker om renoveringsarbetet, eftersom det är klurigt och man får jobba fram lösningar.
– Det är viktigare att det är kvalitet än att det går fort, säger han.
Engelbrektskyrkan i Stockholm. Foto: Anna Simonsson