Oskar fixar Pettson-stämning i verkstaden: "Ska vara mysiga grejer"

Oskar Boström är inte den typiske snickaren. Han jobbade som fotograf och redigerare på tv ett halvt yrkesliv innan han kände sig färdig och ville testa jobbet som hantverkare.

– Jag har alltid brunnit för snickeri och för att bygga saker. Det handlar om känslan när du har en hög med plankor och du vet att den kan bli vad som helst, att det bara handlar om dig själv, säger han.

Idag bor Oskar med familjen i byn Flurkmark utanför Umeå, där snickaren bland annat gör köksrenoveringar, altaner och deltar i husbyggen.

Det tidigare oinredda garaget på gården har Oskar under flera års tid omvandlat till en snickeriverkstad.

– Jag började pö om pö, köpte lite material och börja fixa. Sedan kom jag till ett läge där jag hade en varmbonad lokal. Då dränkte jag mig i youtube-klipp om andra snickares verkstäder och fick inspiration till mitt eget snickeri.

Vad hände sedan?

– Sedan spårade det ur lite. Jag kände att det här ska bli så mysigt som det bara går. Från början var verkstaden ett åttiotalsbygge med OSB-skivor på väggarna, men jag ville ha pärlspont och ett stort fönster med utsikt mot åkern när jag stod vid min snickarbänk. Så jag fixade det.

LÄS MER: Följ Oskar på Instagram här. 

Därefter har myllret av verktyg och prylar bara växt. Bordssågar, klyvsågar, gerkapar och bandsågar trängs runt snickarbänken.

Väggarna täcks mer och mer av hyllor och skåp med prylar. Oskar har satt upp verktygstavlor i trä och installerat en gammal stereoanläggning. En skinnfäll ligger på en stol i ett hörn.

– Senaste investeringen är en rejäl pelarborr som jag köpte i höstas. Snickeriet utvecklas hela tiden.

Hur kan det se så mysigt ut?

– Jag läste en Pettson och Findus-bok för mina barn för många år sedan. I en berättelse fanns en illustration av Pettson vid en snickarbänk. Man såg hyllor i bakgrunden med verktyg och grejer. Jag insåg jag att drunknade i den bilden och undrade vad han hade för grejer. Den känslan hade jag när jag började snickeriet.

Hur menar du?

– Jag vill att om man står och tittar in i verkstaden ska man bli nyfiken, det ska vara mycket mysiga grejer överallt.

Och det ser lite lagom stökigt ut.

– Min grundinställning är att alla saker i ett snickeri ska ha ett hem. Jag försöker ha ordning, men så fort jag går in i ett projekt så blir det kaos. Det finns ett begrepp som heter organiserad oordning och det är väl så det är i min verkstad.

Hur viktigt är det med trivsel?

– Jätteviktigt. Verkstaden är ett andningshål för mig. Om jag har ett pressat projekt är det viktigt att det är trivsamt i lokalen.

Hur är känslan att jobba där?

– Att stå vid min bänk en vintermorgon när solen går upp och himlen utanför är helt rosalila och allt är i harmoni, det är en väldigt härlig känsla.

Någon som ibland kan bryta harmonin är familjens nya hundvalp, Svea. Den fyra månader gamla blandrashunden har hittills skapat en del kaos i verkstaden när hon yrt runt bland i verktygen, gnagt sönder träprylar och tagit hål på spånsugsäckar.

– Verkstaden är som Leos lekland för henne. Men tanken är att hon ska hänga med mig ganska mycket framöver.

Jag tror förresten att jag aldrig blir riktigt klar.

Har du några konkreta tips för att få en mysig snickarverkstad?

– Det är väldigt lätt att ha en färdig bild av hur man vill ha det, men det behöver inte alltid bli så när man väl jobbar. Man behöver inte bara smälla upp grejer på alla tomma väggytor. När känslan kommer så kan man utveckla.

Kan du ge något exempel?

– När man bygger en verktygstavla så ska man göra den så fin som man verkligen vill ha den. Man behöver inte fylla den inte med en gång utan kan hitta sina favoritverktyg och sedan får tavlan växa fram utefter vad man behöver.

Vad är nästa steg i din verkstad?

– Jag hade många öppna hyllor i början, men det blir bara rörigt, så jag ska bygga en väggbänk med förvaring.

Och efter det?

– Sedan är jag nog klar … eller jag tror förresten att jag aldrig blir riktigt klar.