Kevins kamp mot rasismen
Kevin Broberg var i 14–15 årsåldern, sjuk och låg hemma i sängen. Han såg en engelsk dokumentär på TV om en av världens bästa fotbollsspelare, Andy Cole, från Manchester United. Dokumentären handlade om hur Cole var nära att lägga av med fotbollen på grund av att han blev trakasserad för sin hudfärg.
– Det blev en ögonöppnare. Man kan fråga sig hur många bra fotbollsspelare som vi har gått miste om och som vi inte har fått se på den stora scenen på grund av intoleransen i samhället.
Uppmärksamheten har varit stor kring Kevin Broberg, en 23-årig kille och vvs-montör från Frillesås, några mil söder om Göteborg, den senaste tiden. Han har intervjuats i flera lokal- och dagstidningar och suttit i morgonsoffan i TV4. I mitten av augusti fick Kevin Broberg ta emot försäkringsbolaget IF:s stipendium, Säkerhetsnålen, på 50 000 kronor för att ha startat den antirasistiska föreningen Frillesås friendship.– Jag blev jätteglad och tyckte att det var kul att bli uppmärksammad. Pengarna kommer vi att ha stor nytta av.
Kevin Broberg beskriver sig själv som vvs-montör, hårdrockare, fotbollsfanatiker, antirasist, lagspelare, son och defensiv mittfältare. Flera av hans vänner lägger också till att han är jordnära, engagerad och omtänksam. Det var ilskan, men också omtänksamheten som fick honom att reagera den där septemberkvällen för två år sedan när ett flygblad från Sverige-demokraterna damp ner i brevlådan. Texten var aggressiv. Den handlade om att mellan sex och åtta ensamkommande flyktingbarn, som flytt undan krig och svält, skulle komma till Frillesås. SD ansåg att Frillesås skulle bli ett nytt Rosengård i Malmö, med bilbränder och grupp- våldtäkter. Det värsta tyckte Kevin Broberg var att det stod ”Vi säger vad ni tycker, vi står på er, Frillesåsbornas sida i kampen”.
– Jag var riktigt förbannad. Att de pådyvlar oss vad vi ska tycka.
Han tog kontakt med några kompisar och sin tvillingsyster Amanda. Dagen efter pratade han med Alex Bengtsson, också uppvuxen i Frillesås och som numera arbetar för den antirasistiska organisationen Expo. De bestämde att de skulle arbeta långsiktigt på hemmaplan. Förebilden var den engelska organisationen ”Hope not hate” som genom sitt antirasistiska arbete, nästan utraderat det högerextrema partiet British National Party på vissa orter.
– Om det är någonstans man kan förändra så är det där man bor.Kevin är uppväxt i Frillesås och bor med sin fru Maria i ett vitt hus, ett stenkast från föräldrahemmet. Det är några hundra meter till havet och längs huvudgatan finns några affärer, Lantmännens bensinmack och en Konsumbutik. Föreningslivet är starkt på orten och många är engagerade i olika idrottsföreningar. Det är kärleken till Frillesås som har drivit honom att motverka främlingsfientligheten.– Här i Frillesås tar man hand om varandra och utesluter inte någon.
Kevin sneglar på klockan. Det är fredag eftermiddag och han ska förbereda ungdomsverksamhet på fritidsgården i Frillesås. Arbetet är en del av föreningen Frillesås friendships verksamhet och drivs tillsammans med kommunen i Kungsbacka.
– Det är kul att jobba med ungdomar och det blir en del intressanta diskussioner.
Antirasism tas upp som en del i verksamheten, men inte hela tiden. Kevin tycker att det räcker att hålla fritidsgården öppen och visa att man står på deras sida.
– Vi vill också ha ett bättre lokalsamhälle. Vi vill visa att det händer saker för ungdomarna, så att de har någonting att göra.
Kevin Broberg arbetar för ett bättre lokalsamhälle och vill visa att det händer saker för ungdomarna i Frillesås.
Kevin arbetar som vvs-montör på Allrör i Göte-borg AB, men på jobbet är det inte alltid lätt att vara antirasist. Intoleransen och rasismen dyker ofta upp på fikarasterna och luncherna.
– Ja, det är alltid någon som öppnar käften och säger något rasistiskt. Det är alltid någon som är sugen på att debattera.
Kevin började arbeta som företagslärling efter grundskolan och tyckte att det i början var svårt att säga ifrån.
– Det var gubbar som var nära pensionen som sitter och tjatar hur dåligt det är med invandringen i Sverige. Då vet man att man är den enda som inte håller med.
Men efter ett tag har Kevin märkt att om han argumenterar emot, så öppnar det dörrar för dem som sitter tysta och inte vågar säga något.
– Ja, helt plötsligt kanske det är tre stycken som käftar emot i stället för tre som är tysta.
Det kom aldrig några ensamkommande flyktingbarn till Frillesås för två år sedan, men snart kommer det att öppnas två flyktingboenden. Kevin är med- veten om att det kommer att bli en stor utmaning för föreningen, men har strategier för hur de ska jobba.
– Vi vill få in ungdomarna i fotbollslaget och i fritidsgårdsverksamheten. Det är viktigt att människor möts. Annars är det lätt att få förutfattade meningar.