Slut på pengar? Därför står lönen och stampar
Högkonjunkturer brukar innebära lite extra slantar på kontot. Men den senaste toppen gav inget alls. Istället fick de flesta nöja sig med avtalshöjningen.
Många byggnadsarbetare som gjort ett par tre decennier på bygget har säkert noterat att vid tider av intensivt byggandet har lönen ökat lite mer än normalt. Om den vanliga avtalshöjningen gett tre fyra kronor som har det tillkommit några kronor till av bara farten. Det som drivit på då har varit bland annat brist på arbetskraft och att det byggs i princip över allt.
Men under den senaste, mycket starka byggkonjunkturen, har det inte blivit något extra tillskott att stoppa i snickarbältet. Detta trots att bostadsbyggandet legat på rekordnivåer och att det varit akut brist på flera yrkesgrupper. Löneökningarna har inte tagit fart. Byggnadsarbetaren har tidigare skrivit om den obefintliga löneglidningen på bygget de senaste åren.
I en ny rapport, ”Löneutvecklingen i Sverige” från Medlingsinstitutet, slår utredaren Valter Hultén fast att den viktigaste orsaken till att utrymmet för löneökningar har krympt är den låga ökningen av produktiviteten efter finanskrisen 2008.
Enligt Valter Hultén ökade förädlingsvärdet, alltså värdet av produktionen, i näringslivet under 1998 – 2006 betydligt snabbare än löneökningarna enligt de centrala avtalen. Det gjorde att det fanns utrymme för högre löneökningar än de centralt avtalade. Löneglidningen var under den här perioden förhållandevis stor. Men sedan finanskrisen har den genomsnittliga ökningstakten för förädlingsvärdet nästan halverats. Samtidigt har det märke som industrin förhandlat fram vid avtalsrörelserna inte minskat i samma utsträckning.
– Vår bild är att mer av löneutrymmet har intecknats av de centrala avtalen, säger Valter Hultén.
Något som i sin tur bidragit till att löneglidningen blivit betydligt mindre.
I rapporten lyfts det även fram ett par andra förklaringar som kan bidragit till att löneglidningen varit så låg. Det handlar bland annat om att arbetsgivaravgifterna ökat i och med att rabatten till unga togs bort 2016 och ökade avsättningar till pensionerna. Arbetskostnaderna har därmed ökat snabbare än lönerna.
I avtalsrörelsen 2017 tecknades ett treårsavtal för en majoritet av arbetarna i landet. Avtalet var värt 2,2 procent per år. Det verkliga utfallet från 2017 till andra kvartalet 2019 visar att lönerna ökat med i genomsnitt 2,4 procent. Alltså marginellt mer än vad de centrala avtalen gav.