Det blev spiken i kistan för mitt medlemskap i Byggnads
Sprinklermontören Alexander Öhman hade länge funderat på vad syftet med facket egentligen är. Via utbildning kände han sig stärkt och personligt engagerad. Nu skriver han om varför han lämnar Byggnads efter 15 år.
Det här är en debatterande artikel. Innehållet är insändarens egna uppfattning – inte nödvändigtvis Byggnadsarbetarens.
Jag skriver detta som tidigare medlem i Byggnads. Motvilligt, men jag känner mig illa tvungen.
”Vad är syftet?”
Sedan jag blev inskriven i Byggnads under gymnasietiden fick jag höra att medlemskap i facket ger trygghet, löneökningar, försäkringar, struktur. Men frågan har alltid funnits där ”vad är syftet med facket?”
När jag blev tjugoårsåldern kom mitt politiska uppvaknande vilket ledde till att jag började läsa om arbetarrörelsens historia. Gruv- och hamnstrejkerna, åtta timmars arbetsdag, skotten i Ådalen. Där växte en annan bild fram. En rörelse byggd på kamp, solidaritet och styrka genom kollektivet. Med detta i åtanke så framstod dagens arbetarrörelse för mig som en försäkringsmäklare som emellanåt förhandlar kollektivavtal.
Stärktes av utbildning
Med en något sur smak i munnen sökte jag mig till Byggnads utbildningar i hopp om att få en annan, mer nyanserad bild. Genom utbildningarna kom jag i kontakt med studieombudsmannen Jakob Wagner och den utbildningsvägen som han har varit med och utvecklat. Jag och andra medlemmar lämnade utbildningarna stärkta och inställda på att engagera oss i Byggnads. För mig var det tydligt att Jakob stod för något annat. En idé om demokrati som kräver aktiva, bildade medlemmar. En rörelse där vi med kunskap och kritiskt tänkande kan utmana maktstrukturer. Inte bara utanför, utan även inom organisationen. Det var här mitt personliga engagemang för Byggnads tog fart. Framtiden för Byggnads kändes hoppfull. Jakob valdes till förbundssekreterare och jag såg hur vi kunde hamna på rätt kurs.
Handlar om något annat
Så kom hösten och processen som inleddes mot Jakob framstod för mig som djupt problematisk. Uppgifter läckte till media, bilden av honom formades genom antydningar och rykten. Förklaringar om hemliga rapporter och konsulter framstod som högst tvivelaktiga. För mig handlar det om något helt annat. Jag anser att det är tydligt att det egentligen handlar om i grunden en pessimistisk syn på demokrati och en sluten maktstruktur som vill stå utan utmanare och håller varandra hårt om ryggen.
Att det skulle gå så långt som att han skulle bli avsatt kunde jag inte föreställa mig. Det blev spiken i kistan för ett 15 år långt medlemskap och jag lämnade Byggnads. Jag kan inte engagera mig för en organisation vars företrädare agerar på det sättet.
”Därför skriver jag detta”
Nu under våren har jag tagit del av Jakobs version av situationen och även att han kandiderar till förbundssekreterare igen. Därför skriver jag detta. Till er som tror på en stark och delaktig medlemskår. Till er som ser värdet av en verklig intern demokrati.
På kommande kongress avgörs vilken riktning Byggnads ska ta. Rösta för en levande demokrati. Rösta på Jakob Wagner.
