Byggets råa skämt som döms ut – "Vill inte kväsa humorn"

Årets ”machoindex” ligger på 46 procent. Det innebär att nästan hälften av alla chefer i samhällsbyggnad upplever att det finns machokultur på arbetsplatserna. För att få fram det resultatet har Byggcheferna tagit fram ett verktyg tillsammans med forskare genom att ställa elva frågor till chefer om hur det är på arbetsplatsen. En av frågorna är om det förekommer diskriminerande skämt.

Rapporten visar att sju av tio tillfrågade upplever att det förkommer grova skämt på andras bekostnad bland deras anställda. Det är det största problemet på arbetsplatserna men det är många som anser att det är viktigt att kunna skämta på jobbet och gillar den råa jargongen. Även om tonen sägs vara rå men hjärtlig menar Kajsa Hessel, ordförande på Byggcheferna, att det behöver göras något åt saken.

– Det kanske inte skämtas utav illvilja men den som ”bara skämtar” är en del av normen och har därför svårt att förstå hur det känns att vara den som skämtas om. Vi vill inte kväsa humorn, tvärtom, vi måste bara börja skämta om annat.

Den undersökning Byggcheferna har gjort inför machoindex har bara varit riktad till chefer. De har alltså inte mätt om cheferna är en del av machokulturen. Istället har de tagit fram några råd till chefer för att förbättra klimatet på arbetsplatserna.

– Jag tänker att det börjar hos oss chefer, vi måste ha nolltolerans. Sedan handlar det om civilkurage. Vi som är i sammanhang där man skämtar på det här sättet behöver säga ifrån. Då ska det inte vara den som är utsatt, utan det är den tysta massan vi måste aktivera. Det är få som tycker det är okej, säger Kajsa Hessel.

Daniel Hansson är Sverigechef för installationer i ett solpanelsföretag och en av anledningarna till att han gav sig in i branschen var för att lyfta och jobba på problemen med arbetsmiljö. De anställda i företaget jobbar mestadels i team om två vilket kräver att alla tar hand om varandra.

– För att motverka machokultur eller att man ska göra sig rolig på andras bekostnad så leder vi med ett tydligt ledarskap att detta inte är accepterat, då vågar också medarbetarna stå upp för detta och vet att alla har vårt stöd. Om vi märker att någon beter sig på detta sättet är vi snabba på att ingripa, det märks ganska omgående om det inte skulle fungera med en person.

I början av arbetslivet jobbade Daniel som ställningsbyggare. Då upplevde han att det fanns en mycket tuffare jargong.

– Man skulle veta sin plats när man kom in som ung. Jag tycker att det blivit bättre nu när man tagit upp de här ämnena och att man vågar prata om det. Förr tänkte man inte på konsekvenserna på samma sätt.

Maskinföraren Emil Olsson har liknande upplevelser från byggbranschen. Enligt honom har diskriminerande skämt börjat fasats ut.

Är skämt viktiga på arbetsplatsen?

– Ja, både på arbetsplatsen och i vanliga livet. Kan man ha god stämning på jobbet är det enklare att komma till jobbet.

Finns det någon gräns för vad man får skämta om?

– Ja, alltså, det beror på. Du kanske har en bästa kompis du kan skämta grovt med men får man en ny kollega som man inte känner får man känna av stämningen lite. Den personen skojar man inte med på samma sätt.

Skämtas det grovt om vissa grupper av människor?

– Nej, det tycker jag egentligen inte. Det är förlegat på något sätt. Jag kan inte riktigt komma ihåg sist jag hörde något sådant. Det har blivit en kultur på ett sätt, är det någon som beter sig illa säger man ifrån. Men jag kanske har turen att jobba på en bra arbetsplats.

Märker du någon skillnad från när du började med hur det ser ut idag?

– Bara sista tio åren sedan jag började jobba tycker jag att det har förändrats. Porralmanackorna som hängde i barackerna är spårlöst försvunna, inställningen har också förändrats. Det är väldigt stor skillnad.