"Att bygga är som konst"

Barndomen
Jag växte upp i en by, Jangalak, som ligger utanför Kabul i Afghanistan. Byn liknar Varmsätra som jag bor i nu. Vi kände alla i byn och min pappa var lastbilschaufför. Min familj var rik och vi var den första familjen som hade tv. Jag var äldst av fyra syskon; tre systrar och en bror. När jag var tolv år kom talibanerna till vår by och tillfångatog min pappa. Jag har inte sett min pappa sedan dess.

Flykten
Vi flydde till Pakistan och min mamma sålde guld så att vi fick pengar. Hon bestämde att jag skulle få pengarna och åka vidare, eftersom jag var ung och det var lättare för mig att resa. Efter några veckor reste jag till Iran. I Teheran bodde jag på en textilfabrik. På fabriken arbetade jag och tjänade lite pengar, bland annat klippte jag bort trådar från knappar. Jag betalade en flyktingsmugglare och jag kom till staden Urmia i västra Iran, där jag bodde tillsammans med 20 till 25 personer i ett litet hus. Vi gick inte ut från huset, eftersom flyktingsmugglarna sa att vi kunde bli tillfångatagna. En dag plockade smugglarna upp oss och körde oss med en minibuss till turkiska gränsen, till en skog. Smugglarna visade oss en väg som vi skulle gå. Men uppe i berget fanns en liten polisstation och vi blev rädda. Smugglarna sa att det var lugnt, och att de hade betalt poliserna. Vi började gå på vägen, men poliserna hörde oss och började jaga oss. De tog fast några personer, men jag klarade mig. Vi gömde oss i skogen några timmar, sedan gick vi över gränsen till Turkiet. Jag var rädd. Jag var bara ett barn, 14 år. I Turkiet åkte jag runt till olika städer. Jag bodde en månad i Istanbul, i ett hus tillsammans med andra flyktingar. Det var tråkigt, vi fick inte gå ut ur huset. Vi fick inte ens kolla ut genom fönstren.

Namn: Milad Hassani
Ålder: 19 år.
Bor: Varmsätra, utanför Sala.
Pluggar: Går byggprogrammet på Ösby naturbruksgymnasium.
Hobbyer: Origami, träffa kompisar.

”Jag tycker om att göra saker som syns. Särskilt när jag har byggt klart något och tittar på det efteråt.”

Grekland
I dag är gränsen mellan Turkiet och Grekland stängd. Men för fyra, fem år sedan kunde man gå från Turkiet över till Grekland. Vandringen tog tolv timmar. Det gick bra, vi hade mat och vatten med oss. I Grekland bodde jag på flera platser; i Aten, i Mytilene och Patras. I Aten bodde jag i en park och gick till soppkök för att äta. Efter några veckor tog pengarna slut. Jag hittade ett jobb i Mytilene och packade upp apelsiner. Jag tjänade 5 euro per dag, sparade 3 och köpte mat för 2 euro. I Grekland blev jag en man. Jag lärde mig att laga mat, hur man ska tjäna pengar och hur man använda dem. Precis som en vuxen. Under resan stötte jag på många människor; en del bra, en del dåliga. Jag lärde mig att inte hänga med dåliga människor som knarkare, smugglare och pedofiler. Jag bodde ett år i Grekland och det var svårt. Det fanns många fascister. De kom på gatan i grupp, kanske 15 fascister. Jag flydde när jag såg dem.

Sverige
I Grekland hörde jag talas om att Sverige var ett bra land för unga människor. För mina sparade pengar betalade jag en smugglare och i Patras gömde jag mig i en lastbil för att åka båt till Italien. Sedan åkte jag tåg genom Italien, Frankrike, Tyskland, Danmark och hamnade till slut i Sverige. Sverige var ett bra val. Det är stor skillnad i Sverige jämfört med Grekland. När jag gick på gatan i Grekland gav de mig fuck-fingret när jag sa hej. I Sverige blir folk glada när jag säger hej och hälsar tillbaka. Först bodde jag på ett asylboende i Göteborg och sedan har jag bott i flera familjehem i Västerås och Sala. Nu bor jag i ett familjehem, i ett eget hus, i byn Varmsätra, utanför Sala. Jossan och Sverker bor intill. Jossan är jättesnäll och hon hjälper till jättemycket. Hon är som min mamma. Jag tycker om att det är så grönt i Sverige. När jag vaknar på morgonen och går ut i köket så kan jag bara sitta och titta på utsikten. Om jag har ont i huvudet så försvinner huvudvärken.

SÅ KAN DU HJÄLPA FLYKTINGBARN SOM KOMMER TILL SVERIGE
Familjehem
Att vara familjehem innebär att man tar emot barn i sitt hem under en period av barnets liv eller under barnets hela uppväxt.För att bli familjehem måste man kunna erbjuda en stabil och trygg familjesituation.Familjehemmet får ersättning i form av arvode och omkostnadsersättning.
God man
Ett barn som kommer till Sverige utan förälder behöver en god man.Uppdraget innebär att företräda barnet i både vårdnadshavares och förmyndares ställe.En god man har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnets personliga, ekonomiska och rättsliga angelägenheter.
Kontaktfamilj
Som kontaktfamilj tar du emot barn i ditt hem under 1–2 helger i månaden. Ibland behöver du också vara ett stöd för föräldern.
Kontaktpersoner
Du träffar och gör saker tillsammans med ett barn några timmar i veckan.
Vill du veta mer?
Vänd dig till din kommun.
Källa: SKL – Sveriges Kommuner och landsting, Surahammars kommun.

Byggprogrammet
Just nu håller vi på att bygga en bod och det är roligt. Jag tycker om att göra saker som syns. Särskilt när jag har byggt klart något och tittar på det efteråt. Jag gillar den känslan. Att bygga är som konst. Jag går på byggprogrammet på Ösby naturbruksgymnasium och ska bli snickare. Först ville jag bli finsnickare, men jag kom inte in på skolan i Sundbyberg. Men vanlig snickare är också roligt. Min fosterpappa Sverker är snickare, så jag har blivit lite inspirerad av honom. Mina klasskompisar är yngre, cirka 16 år och det känns lite konstigt. Men jag trivs med kompisarna och har fått flera nya.

Fritiden
Jag såg en tv-serie som handlade om origami. Sedan gick jag in på Youtube och kollade hur man gjorde. Jag sitter hemma i flera timmar och viker papper, till jag blir trött i fingrarna. En svan som jag gjorde tog en och en halv månad. Det är samma känsla som när jag bygger. Jag är också mentor och hjälper andra flyktingar som kommer till Sverige. Det kan handla om översättningar och att man hjälper till med olika saker. Jag berättar hur det är i Sverige och om mina erfarenheter. Det känns bra att hjälpa andra.

Framtiden
Min familj, min mamma och mina syskon, bor i Teheran i Iran. I våras hälsade jag på dem, då hade jag inte sett dem på fem år. Det var fett coolt. Min bror Meraj var bara några månader när vi skildes. Nu är han stor, fyra år. Det var bästa känslan att träffa dem på flygplatsen i Teheran. De skulle ha kommit till Sverige, men det blev fel i deras pass och de kunde inte komma. Jag saknar dem mycket och jag väntar på att de ska komma hit. Jag trivs på landet och vill bo kvar i Sala. Min dröm är att bli konstnär, men jag vill också bli en bra snickare. Jag hoppas att jag och min familj kan skapa ett bra liv tillsammans i Sverige.

Fotnot: I början av december kom Milads mamma och hans fyra syskon till Sverige. De har fått uppehållstillstånd och bor med Milad i Varmsätra.

NÅGRA ORSAKER TILL ATT MÅNGA FLYR AFGHANISTAN JUST NU
Säkerhetsläget är instabilt
I flera områden är det stridigheter och konflikter, främst mellan regeringen och talibaner. Regeringen är svag och har tappat greppet om situationen. Det har också varit fler civila offer på senaste tiden.
Ekonomin går neråt i landet
Möjligheterna att få jobb har minskat, och inom byggbranschen står många byggen still.
Barn riskerar att bli utnyttjade
Barn i Afghanistan löper risk att bli utsatta för barnarbete, tvångsäktenskap, prostitution, sexuellt utnyttjande och rekrytering till väpnande grupper.
Tuffare attityd och diskriminering
Det har blivit en tuffare attityd mot de afghanska flyktingar som befinner sig i Pakistan och Iran (nära 2,5 miljoner). De flesta afghaner lever där som papperslösa och är diskriminerade.I Pakistan rapporterar Human Rights Watch om polisens ökade trakasserier, våld och hot mot afganska flyktingar.
Tvingas bli barnsoldater
Unga afghanska killar, 14–15 år, som befinner sig i Iran, tvingas att bli barnsoldater i kriget mot Syrien. En del får löfte om uppehållstillstånd för hela sin familj om de strider i Syrien.
Källa: Svenska Afghanistankommittén, Migrationsverket.