Vassilis chock på nya arbetsplatsen: "Det fanns kaffe"
Vassili Sofin är en av nybyggarna i Sverige. I början blev han lurad av arbetsgivare. "Jag jobbade 12-13 timmar om dagen."
32 000 personer från baltstaterna är idag folkbokförda i Sverige.
En av dem är Vassili Sofin från Estland. Han har bott i Stockholm i sju år och har en stabil tillvaro med anställning, lägenhet och delad vårdnad av sin tioåriga son.
– Men precis som de andra som kom hit jobbade jag svart till en början; då fick jag hundra kronor i timmen.
Vassili berättar att han blev lurad av arbetsgivaren, eftersom han inte kände till sina rättigheter.
– Jag körde verktyg till bygget och köpte egna arbetskläder. Jag förstod inte att man skulle ha betalt för det. Och så jobbade jag 12, 13 timmar om dagen, säger han.
I dag är Vassili anställd på bemanningsföretaget Expandera Mera, där han stortrivs. Vi träffar 48-åringen på ett Peab-bygge i Sätra. Han och kollegorna monterar dörrar, lister, foder och köksdetaljer.
Vassili visar runt i den välstädade boden, med omklädningsrum och lunchrum.
– Jag kommer ihåg första gången jag var på ett jobb med de här förutsättningarna. Chefen tog oss arbetare till en bod och visade var vi kunde tvätta händerna och att det fanns kaffe. Det hade jag inte upplevt. Vi trodde att vi skulle byta om utomhus och hade aldrig haft egna toaletter.
En annan stor skillnad mellan Estland och Sverige är arbetsklimatet, anser Vassili. Han tycker att pressen på byggnadsarbetarna här är mer rimlig och uppskattar att även äldre byggnadsarbetare får stort förtroende. Dessutom gillar han de svenska fikavanorna.
– Vi dricker kaffe och köper bullar tillsammans. Stämningen blir trevlig.
Eftersom Vassili får mer tid efter jobbet än i Estland kan han ägna sig åt sitt stora intresse: fiske, som han delar med kollegan Adam Skrobala från Polen.
Adam jobbar också på Expandera Mera och har bott i Sverige i tio år. Men trots att han skapat ett nytt liv i Stockholm finns det något han har svårt att vänja sig vid: det svenska kynnet.
– Svenskar kan vara ganska stängda. Polacker pratar mycket mer. Det kan jag sakna, säger han.