Stal dynamit – sprängde huset mitt itu
Byggnadsarbetaren stal nio kilo sprängmedel för att spränga sin exfru i luften. Tre personer dog och sju skadades. ”En ohygglig katastrof".
I Göteborg, en vinternatt 1932, exploderar det. Mannen bakom dådet hette Bernhard Johansson och arbetade som grovis. Han hade förmodligen lärt sig hantera dynamit på sin arbetsplats.
Målet var att ta livet av exfrun, men hon överlevde mirakulöst. I stället dog den man och den kvinna som exfrun var inneboende hos, samt en äldre granne. Ytterligare sju skadades i den våldsamma urladdningen. Hyreshuset delades i stort sett på mitten.
Göteborgspostens reporter skrev dagen därpå:
”De boende väcktes 02:30 av en fruktansvärd detonation. Ett helvetiskt larm blandade sig med jämmerrop, som varslade om att en ohygglig katastrof inträffat.”
”Mirakel att inte fler skadades”.
Enligt samma tidning fick polisen vittnesmål om att en man hade synts komma springande ut ur trappuppgången, kastat sig upp på en cykel precis innan smällen och satt fart mot Slottsskogen några hundra meter bort.
Där stoppade han, troligen, sprängmedel i munnen, tände på och sprängde huvudet av sig själv. En av de många polispatrullerna som sökte efter gärningsmannen hittade honom 08.30 på morgonen. Den tekniska undersökningen bekräftade att det rörde sig om ett självmord.
Bernhard verkade ha planerat sitt hatiska dåd mot exfrun noga. En yngre släkting, en pojke, fick i uppdrag att kolla så att Karin, som exfrun hette, verkligen fanns i lägenheten. Dit hade hon tagit sin tillflykt på grund av Bernhards hot om att döda henne.
Pojken bar, enligt tidningen GT, in paketet med niokilosladdningen i trappuppgången och gömde den i mörkret där Bernhard senare kunde hitta det.
Men Bernhard hade inte koll på alla detaljer. Enligt webbplatsen ”Det gamla Göteborg” hade laddningen placerats i trappuppgången så att detonationen skulle pricka in kökssoffan, där Karin brukade sova. Men just denna natt sov i stället värdparet, 41 och 48 år gamla, i denna kökssoffa. De hade varit på fest kvällen innan. Karin sov därför i den inre delen av lägenheten och fick bara lindriga skador.
Bernhard hade en problemfylld uppväxt och åkte in och ut från anstalter och fängelser tills han träffade Karin och gifte sig. De fick en dotter men efter ett par år ville Karin ta ut skilsmässa. Detta tog honom troligen hårt, och efter att ha begått grova brott mot olika kvinnor dömdes han till psykiatrisk vård. Bara ett kort tag efter att han släpptes ut från en psykiatrisk anstalt planerade han dådet.
Många kunde vittna om att Bernhard innan dådet skickat hotbrev till exfrun och omgivningen reagerade på att polisen inte ingrep. Bernhard skrev i ett brev till Karin: ”Du skall få se, att du ska bada i ditt blod. Jag skall hugga huvudet av tösen och sparka fotboll med det”.
Enligt GT skrev prästen in Bernhard Johansson i dödsboken med orden:
”Självavhänt sig livet i Slottsskogen genom våldsamma skador å huvud & hals, vilka tydligen orsakats genom något till explosion bragt i munhålen infört sprängämne”.
Källor: GT, GP, Det gamla Göteborg, ”Brottets krönika, del 2” (Carl Olof Bernhardsson), ”Trygga lilla Sverige” (Steve Nyberg)