Skyll dig själv om du dör på bygget – vd:n har inget ansvar
När chefer inte tagit sitt ansvar för att ha ordning på bygget trampar man nedåt – och domstolens representanter lyssnar. Så skriver Byggnadsarbetarens chefredaktör Isabella Iverus efter bygghissmålet.
Ingen är skyldig, ingen hade ansvar och inget går att bevisa.
Det är den korta sammanfattningen av tingsrättens dom i Sveriges största byggolycka i modern tid.
Många upprörda röster har kommenterat domens utfall – med rätta. De anhöriga till de döda i bygghissen har fått vänta i tre och ett halvt år på upprättelse. Nu får de ett slag i ansiktet istället för rättvisa.
Stökigt bygge
Det aktuella bostadsbygget var stökigt med underentreprenörer i långa led. Nationaliteterna i hissen var många, anställningarna oklara.
Trots lagstiftning om Bas U och arbetsmiljöansvar verkade ingen ha riktigt koll på något. Mer än vinstsiffror på sista raden förstås.
Det viktigaste i ansvarsfrågan verkade handla om vem som egentligen var mest skyldig. Huvudentreprenören, arbetsgivaren eller de enskilda montörerna.
Något haltar betydligt
I bevisningen hade det framkommit att de bultar som skulle ha förankrat ställningen till de högre våningsplanen, som hissen gick till, saknades. Någon kontroll utfördes troligen aldrig. Därför störtade den plötsligt rakt ned i marken.
Men det är något som haltar betydligt här. Ja, hela argumentationen stinker av klassförakt. När chefer och ledare inte tagit sitt ansvar för att ha ordning och reda på bygget trampar man nedåt – och domstolens representanter lyssnar.
På ett bygge är det självklart att en ledare har det övergripande ansvaret för det som händer där och att säkerheten upprätthålls och kontrolleras. Så ser det ut i resten av samhället. Annars kan vi både säga upp alla chefer och sluta flyga.
Istället för att yrka på principalansvar hos VD, är det alltså de två enskilda montörerna med en medellön på 37 400 kronor i månaden (2023) som anses axla detta. Det är i alla fall så åklagaren resonerat.
Inte första gången
Det är rätt att det inte ska finnas tvivel vid fällande dom. Det bygger hela vårt rättssystem på. Men det är inte första gången det blir friande domar vid allvarliga arbetsmiljöolyckor. Snarare är det mer regel än undantag trots att de flesta tillbud skulle ha gått att undvika med bättre ordning. Eller med en prejudicerande dom som understryker att företagens ledningar ytterst är de som bär ansvar för säkerhet.
Det är förstås extra olyckligt i en så allvarlig olycka som denna. Det innebär också att lagen fortsätter att resonera att arbetare får skylla sig själva när de dör på jobbet. För dem har en VD tydligen inget ansvar.
FOTNOT: Domen är överklagad till hovrätten.
