Låt dig inte luras av populistiska argument

Lagom till att de flesta organisationer drar igång med sitt valarbete på allvar får jag en bok i mina händer. Den handlar om populism – ett uttryck som blivit något av ett modeord 2018. Populister lovar ofta runt och håller tunt. De ger en enkel lösning på något som egentligen är svårt.

Det passar väl in i vår tid när allt ska gå så jävla fort. Den gamla popkonstnären Andy Warhol talade en gång om ”five minutes of fame” för framtida kändisar då – i dag framstår det som en evighet. På sociala medier klickar vi bort allt som vi tycker stör på mindre än trettio sekunder. Det är klart att det blir litet svårt att hinna formulera sig då.

Det är klart att byggarna ska ha gratis glasögon!

Va, kasta metspöt? Aldrig, om du frågar mig. Det är meditation att glo på ett flöte.

Samtidigt har det aldrig funnits så många människor i världen som får äta sig mätta som nu. Det är förstås ett glädjande budskap (även om det finns mycket elände kvar). Men det betyder också att vi på allvar måste börja dela med oss, om schyssta villkor ska räcka till alla.

Och då blir det knepigt. För det här gäller inte bara vanligt folk – som till exempel byggnadsarbetare. Nej, det gäller faktiskt byggindustrin, politiker och storbanker också.

Att öppna kassakistan har ju alltid varit litet känsligt för eliten. Bättre då att lura folket; Skyll på migrationen (stäng gränserna), på jämställdheten (kan inte allt bara vara som förr) eller på de så kallat politiskt korrekta (de lever i en fantasi).

Jag hoppas att inte en enda en av er ska gå på argument som dessa. Oavsett favoritparti så lyssna på vad era företrädare verkligen säger och vad som står i deras respektive partiprogram. Ta er tid att kolla hur de skött sina uppdrag. Bara så kan vi få ett helt samhälle att fungera. Att skylla på en speciell grupp, att allt elände beror på dem, går alltså inte.

För alla vet ju att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk.