Behövs facket eller är det nya tider nu?
Vi kan gå in och värma oss i fina etableringar, värma dosan i skåpet, skita inomhus på bra toaletter. Men bara för att striden är vunnen en gång är den inte det för alltid.
Den pågående Teslakonflikten har delat Sverige i två läger.
Ett läger som tycker att det stora tuffa facket IF Metall är den värsta tänkbara maffiaorganisationen som ska tvinga på stackars Elon Musk ett kollektivavtal, vilket minsann är frivilligt här i Sverige. Facket behövs helt enkelt inte längre för att alla arbetsgivare har blivit genomsnälla och man förhandlar bäst för sig själv.
Det andra lägret som förstår den svenska arbetsmarknadsmodellen, där parterna gör upp om vilka villkor som ska gälla i respektive bransch. Som vet vilka konsekvenser det här kommer att få på sikt. Vi kan helt enkelt inte ha världstäckande superföretag som kommer till Sverige och dumpar löner och villkor, som ställer arbetare mot arbetare. Det är väldigt osvenskt och inget som hör hemma här.
Allt kan förloras
På den svenska arbetsmarknaden har vi förhållandevis goda villkor och förutsättningar. Arbetsmiljön är skaplig, arbetskläderna vi får är bra. Vi kan gå in och värma oss i fina etableringar, värma dosan i skåpet, skita inomhus på bra toaletter. Vi får också betalt när vi säljer arbete.
Jag vill bara påminna er alla som tar det här och så mycket mer för givet, att allt som står i våra kollektivavtal också går att förlora.
Bara för att vi en gång vunnit tuffa strider och har bra avtal betyder det inte att vi har det för all framtid. Om vår organisation blir försvagad och tappar förhandlingskraft kan vi behöva sälja text i avtalen bara för att få till en liten löneökning. Bevakar vi inte våra intressen försvinner de fortare än vi kan tro.
För i stora delar av världen är arbetsförhållandena urusla. Folk dör som flugor i fabrikerna där de färgar kläder eller i gruvorna där de gräver fram mineraler till Teslas elbilar.
Kapitalet här är precis lika ruttet som i övriga världen. Anledningen till att vi har de förutsättningarna vi har stavas organisering!
Det här får vi inte glömma bort. Vi kan ha en hög materiell standard på bekostnad av andra människors lidande och förbud mot organisering och att ställa krav.
Våga värva
Varför ser det ut som det gör i Sverige då? Har vi bara ovanligt snälla arbetsköpare här som mer än gärna delar med sig av kakan?
Nej, kapitalet här är precis lika ruttet som i övriga världen. Anledningen till att vi har de förutsättningarna vi har stavas organisering! Vi har haft kanske världens starkaste fackföreningsrörelse i Sverige.
Så nyttja din rätt till organisering och ta chansen att påverka i stället för att ösa ditt missnöje i sociala medier och tycka att någon annan ska göra jobbet. Att våga värva till facket är faktiskt mycket större än att hänga politiker på Facebook.
Att Socialdemokratiska arbetarpartiet äntligen väcker liv i debatten om lagstadgad kortare arbetstid med bibehållen lön!
Att statsministern använder våra skattemedel för att köpa ett löpband för 70 000 kronor.
Kristoffer Tinnerholm, 34, är en fackligt aktiv snickare och familjefar från Dalarna. När han inte säljer sitt arbete gillar han att tillbringa tid med familjen,
ta en tur i löparspåret och att läsa böcker.
