Parketten gör Åke stolt som en tupp: "Full pott"

Bildörren på firmabilen slår igen. Golvläggaren Åke Lind lämnar den äldre villan på Stora Essingen i Stockholm för sista gången.

– Jag var väldigt nöjd när jag åkte därifrån. Supernöjd!

Det han snackar om är ett massivt trägolv. 200 kvadratmeter i två plan. Hela kåken blåstes ut och totalrenoverades. Förutsättningarna för golvläggning var följande: byggfirman på plats gjöt nya betonggolv med vattenburna värmeslingor. Sedan har Åke limmat stavparketten direkt på betongen.

Golvet är lagt med vanliga stavar. 408 millimeter långa och 68 millimeter breda. Mönstret är klassiskt. Det innebär i klartext fiskben och att det längs med varje vägg ligger en ram som består av listband och fris. Det sistnämnda är parkettstavar som limmas från väggen ut mot listbandet. I det här fallet var stavarna i frisen 204 millimeter långa.

– När det gäller hörnen finns det lite olika trender. I dag vill många bara ha gerade hörn, men på det här projektet har vi hållit oss till traditionen. Därför löper frisen hela vägen in i innerhörnen. Däremot har vi gerat ytterhörnen. Det blev riktigt snyggt, säger Åke Lind.

En utmaning med jobbet var mönsterpassningen då parketten ligger över hela våningsplanen samtidigt som det inte finns några trösklar. Något som gör läggningen extra svår då fiskbensmönstringen, som till exempel går runt en vägg, måste passa ihop med fisk-benen på andra sidan.

– Det räcker med ett millimeterfel för att det ska bli en tandning i mönstret. Men med lite erfarenhet vet man att man måste ut med ena sidan först och sedan snabbt komma över till andra sidan innan limmet biter. Då kan man justera om det behövs.

Något annat som var speciellt i det här projektet var en bågformad vägg.

– Jag tog hjälp av ett snickeri för att såga till frispinnarna. Det handlar om att göra dem något kilformade. Min utmaning var att såga själva fiskparketten så att den följde den rundade väggen.

Åke berättar att det egentligen inte finns någon standardlösning eller mallar för hur det här momentet ska gå till. Han kör på erfarenhet.

– Jag ritade ut bågen och sågade sedan på fri hand med en klinga. Det gäller att vara stadig på hand och bara följa strecket. Sedan måste man ha nya fina klingor.

Åke som varit med i branschen länge har märkt att kraven bland kunderna ökat alltmer. Han säger att i Sverige tål man inga springor i parketten. Skillnaden mot Danmark är stor där många tycker det är charmigt om golvet har lite liv.

– I dag ligger åtta av tio kunder på golvet och granskar jobbet. Det är precis som om golvet även är deras diamant. Man tittar inte på samma sätt när det gäller annat hantverk.

Ni som är i golvbranschen har kanske redan reagerat på Åkes efternamn. Ja, han är son till Olle Lind, som drev ett av Sveriges största golvläggarföretag. Därför ägnade Åke tidigt sommarloven åt golvläggning. Men valet att bli golvläggare var inte självklart.

– Jag var knepig till en början och ville absolut inte följa i pappas fotspår. I stället började jag jobba på Arlanda med att langa resväskor.

Men ganska snabbt kom han på andra tankar och insåg att det här med golvläggning ändå var ganska roligt. Han började jobba på farsans firma. Då var han 19 år.

– Det var hårda tider. Jag var liten och tanig, men märkte snabbt att jag hade den där lilla extra känslan och kunde snabbt tävla mot de bästa.

Men efter trettio år på företaget tillsammans med sin pappa inträffade det ofattbara.

– Han fick cancer för två år sedan. Sedan dog han efter ett år. Begravningen var i Maria kyrka på Söder. 300 personer kom på begravningen. En fantastisk pappa som lärde mig mycket om golvläggning.

I samband med pappans sjukdom såldes Olle Linds golv till några anställda. Åke valde att gå vidare. Han ville fokusera på massiva trägolv och idrottsgolv i hallar och startade Kvalitetsgolv.

Vad är du mest nöjd över med jobbet i villan på Essingen?

– Jag har en kille anställd, Robin Dahlström, som jag tog in för nio år sedan på Olle Lind. För två år sedan började han på mitt företag. Han har utvecklats från att gå tillsammans med någon till att bli helt fullärd. I dag händer det att han petar och ifrågasätter det jag gör. Det är fantastiskt!

Så ni gjorde jobbet tillsammans – vilken siffra blir det på stolthetsbarometern?

– Jag kan inte säga annat än att det är full pott. Jag är väldigt nöjd med det här jobbet.