En anläggares bästa tid är nu – ta vara på den!
Leta fram solkrämen och passa på att njuta nu alla ni som jobbar utomhus, uppmanar Jonathan Ståhl. Det är inne att vara ute.
Det här är en debatterande artikel. Innehållet är insändarens egna uppfattning – inte nödvändigtvis Byggnadsarbetarens.
I stora delar av vårt avlånga land är vintern nu ett avslutat kapitel och våren står äntligen för dörren. Efter ett år med restriktioner och ajabaja till i stort sett allt, så ser vi nu allt ljusare på framtiden med vaccinsprutor som börjar levereras, vilket medför att vi förhoppningsvis snart får börja umgås med våra nära och kära igen.
De som känner mig vet att våren är min favoritårstid. Vinterns snö, is och tjäle byts mot fågelkvitter och soliga vårdagar. Det gör inget att pollenallergin gör sig påmind. Asfaltsläggarna kryper fram – både de svenska och irländska – ur sina gömmor.
Jag är anställd som anläggare. Det finns de som inte vet vad en anläggare gör om dagarna, och hur man beskriver det bäst är väl att man är den som står jämte grävmaskinerna och ser till att de gräver rätt.
Om grävmaskinisterna däremot beskriver anläggarens arbetsuppgifter, så är man en som står och hänger på en skyffel dagarna i ända.
Lite hatkärlek är ju alltid kul.
Eftersom jag arbetar som anläggare, så kan arbetsuppgifterna vara väderberoende.
Mina nuvarande uppdrag består av att sätta husgrunder, således krävs det, vintertid, att varje steg planeras in i minsta detalj för att undvika sättningar och så vidare när tjälen släpper. Men eftersom mitt arbetsområde ligger i sydöstra Sverige, så är vi rätt så förskonade från Kung Bores mest ihärdiga grepp.
Trots de klena vintrarna som vi har blivit välsignade med de senaste åren, så känns det ändå härligt när våren kommer. Dagarna blir längre, understället plockas undan och solkrämen kommer fram.
Enligt vissa är det bara fånigt med solkräm, men står man ute i gassande solsken en hel arbetsdag utan en skugga i sikte så får man en Volvo BM-röd nyans på huden framåt kvällen. Inte så roligt kan jag meddela.
Man kan ju också sitta utomhus och ta sina raster, helt i linje med råden för att minska smittspridningen. Det är helt enkelt inne, att sitta ute.
Men det gäller att ta vara på allt, för rätt som det är så har midsommar, semester, kräftskivor och strandhäng avverkats och man står där återigen och har en något tråkigare årstid framför sig, med regn, lera, grus och mörker.
Så ni som, liksom jag, arbetar utomhus – passa på att njuta. Ni däremot som arbetar inomhus – ni har haft er fördel nu under vintern att kunna ha tak över huvudet – men nu får ni sitta inne och titta ut på träd och buskar där knopparna brister. Det är nästan så att jag tycker synd om er. Men bara nästan.
