"Snickare och grovisar var som AIK och Djurgården"

Varför ska byggnadsarbetare läsa boken?

– Jag skriver om de ”tysta sanningarna” som finns överallt. Känner man inte till dem så kan man trampa i klaveret, det har jag själv gjort. Yngre kan lära sig av mina misstag. Boken är också en hyllning till alla som jobbar inom bygg. Vi behövs fortfarande för att bygga samhället och kan inte ersättas med AI.

Vad har förändrats på byggarbetsplatsen under dessa 52 år?

– Arbetsmiljön har blivit mycket bättre. På 70-talet var jag med och bytte takpannor på trevåningshus, då fanns det inget fallskydd. Det är ljusår från hur det är idag, skyddsarbetet har mycket högre prioritet. Attityden har också blivit öppnare. Förr fanns snickarlaget och grovislaget, och de var som AIK och Djurgården. Man pratade med varandra när man behövde, men inte mer. Nu är det mycket mer teamwork på arbetsplatserna.

LÄS ÄVEN: Betongare debuterar med mörkt tema: ” Lite orolig för vad kollegorna ska tycka” 

Saknar du något från de gamla byggarbetsplatserna?

– Den breda yrkesskickligheten. Hade man tur fick man en riktigt bra handledare på 70- talet. De yrkesmännen var otroligt skickliga. Förr kunde snickaren formsätta en spiraltrappa, räkna ut steghöjderna och hur de skulle vinklas. I dag är man i stort sett ”montörer” som sätter upp färdiga snickerier. Skickligheten finns fortfarande, men inte med samma bredd. Det kan jag sakna.

Boken heter ”Byggfutten” – varför?

– Jag tänker mig att jag sitter i byggfutten med en kopp kaffe och en sådan macka man kunde få där, en riktig rallarmacka. Och så funderar jag över allt som hänt. De äldre läsarna kan nog känna igen sig och de yngre kanske förvånas över hur det var då. Och blir medvetna om hur bra det är idag.

LÄS ÄVEN: Faktaspäckat om vardagen på byggjobbet – så får ungarna koll på yrket 

---

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din inbox! Prenumerera på Byggnadsarbetarens nyhetsbrev.