Inom SD finns en välkänd sanning som många av partiets trogna väljare troligen inte har en aning om: Oscar Sjöstedt tillhör de mörkaste mörkblå krafterna i svensk ekonomisk politik. Han är inte bara partiets ekonomisk-politiska talesperson, utan också en av arkitekterna bakom SD:s anpassning till Moderaternas skatte- och arbetsmarknadspolitik.

Vill förknippas med folklighet

SD vill gärna att byggnadsarbetarna förknippar partiet med den folklige Jimmie Åkesson i hawaiiskjorta och skrynkliga shorts. Men vid förhandlingsbordet sitter Oscar Sjöstedt i kostym och backslick och förhandlar om SD:s ekonomiska politik. Det är han som i hög grad har format den: varit med och trappat ned a-kassan, prioriterat skattesänkningar och försvarat vinsterna i välfärden. Det spelar roll i en bransch där arbetslösheten kan slå snabbt när byggandet bromsar. För bakom Jimmies folkliga framtoning finns en ekonomisk högerpolitik som skulle få många moderater att framstå som försiktiga.

Ett exempel: I en budgetmotion som Oscar Sjöstedt undertecknade lyfte SD fram Tjeckien och Ungern – två länder med platt skatt och betydligt lägre toppskatter – samtidigt som partiet förklarade att progressiviteten i det svenska skattesystemet borde bli ”mindre aggressiv”. Är det den färdriktning SD egentligen vill se även för Sverige?

Om Tidöpartierna vinner valet och SD kräver finansministerposten är Oscar Sjöstedt den naturliga kandidaten. Bakom Åkessons tal om SD som mittenparti kan det alltså följa fyra år med Sjöstedt vid rodret för Sveriges ekonomiska politik.

Vilken byggnadsarbetare har råd att chansa på det?