Här förbereder sig bergarbetarna på det värsta
Mörker, tunga maskiner och vägar som förändras från timme till timme. Här kan hjälpen vara långt borta. I Stockholm tränar bergarbetare på att hantera olyckor i underjorden.
– Lägg dig ner. Håll upp handen. Fryser du? Du ska få min jacka.
Sofia Wahlström, projektingenjör och administratör på Tunnelgruppen AB, böjer sig över kollegan William Lundin.
Ljuset från pannlamporna rör sig över bergväggarna. Williams handske är blodig. Han har skadat fingret mellan två betongrör. Det är så illa att fingertoppen gått av. Nu ligger han blek på den våta marken.
Sofia plockar upp fingertoppen.
– Vad ska jag göra med den här? Jag har hört att man kan stoppa den i munnen.
Skratt bryter den allvarliga stämningen.
Fingertoppen är gjord av tyg, blodet är fejk och färgen i Williams ansikte är smink. Men olyckan de övar på är fullt realistisk.
Allvarliga risker
I berget i Hjorthagen i Stockholm bygger Tunnelgruppen om bergrum till ett underjordiskt garage åt Stockholm Parkering. Nya tunnlar sprängs, bottnar sänks och berget förstärks med bultar och sprutbetong.
Bergarbetaren William Lundin har jobbat på företaget i över tre år.
– För mig är det stora maskiner och klämriskerna som känns obehagliga. Men det vanligaste är att sten kan falla. Det händer ibland.
Arbetsmiljöverket beskriver berg- och gruvarbete som ett arbete med allvarliga risker.
– Här kan du få ett betongblock över dig eller klämmas under en järnbalk. Då blir konsekvenserna snabbt allvarliga, säger Urban Westermark.
Vet du inte hur du ska hantera skadan, eller om hjälpen dröjer, kan konsekvenserna bli mycket värre under jord än över.
Han är vd för företaget Förstahjälpenkonsulten AB och håller i dagens utbildning. Företaget använder ofta realistiska olycksscenarier anpassade efter arbetsplatsen.
Under jord finns risker som de där ovanför oftast slipper. Arbetsmiljöverket lyfter bland annat ras, instängning eller syrebrist. Brandgaser, mörker, damm och gas kan dessutom göra det svårare att ta sig ut. Och när olyckan redan har hänt finns ytterligare ett problem. Tiden.
– Vet du inte hur du ska hantera skadan, eller om hjälpen dröjer, kan konsekvenserna bli mycket värre under jord än över, säger Urban.
Det första hindret kan komma redan när någon ska larma.
– Det är inte alltid att bara lyfta på luren. Ofta saknar man täckning i schakten. Då kanske man först måste anropa någon på radion som i sin tur larmar.
Sedan ska ambulans och räddningstjänst hitta fram.
– Det kan vara långa inträngningsvägar. Så det kan ta tid innan hjälpen faktiskt är på plats.
Och vägen dit kan ändras. En entré eller väg som var öppen på morgonen kan vara blockerad några timmar senare.
– Det är en mycket mer föränderlig värld, säger Urban.
Det är flera saker som gör arbete under jord mer riskfyllt – och som kan försvåra om en olycka sker:
Räddning tar längre tid
Täckning kan saknas och larmet kan behöva gå genom flera personer. Samtidigt kan räddningspersonal ha långa vägar in till den skadade.
Ras, maskiner och klämrisk
Under jord finns risk för ras, fallande sten och oväntade maskinrörelser. Arbetare kan också klämmas eller bli påkörda av tunga maskiner.
Syrebrist, gas och brandrök
Arbetsmiljöverket pekar särskilt ut syrebrist, luftföroreningar samt brand och brandgaser som risker under jord.
Svårare att ta sig ut
Mörker, damm och gas kan göra det svårt att både se och andas vid en utrymning.
Vägen ner kan ändras – från dag till dag
En infart som fungerade i går kan vara blockerad av maskin eller avstängd i dag. Därför måste arbetsplatsen ha koll på hur räddningspersonal ska ta sig fram, och vara duktiga på att möta upp räddningspersonalen.
Långt till första hjälpen
Första hjälpen-skåp, brandsläckare och annan utrustning kan finnas långt från platsen där olyckan sker.
Källor: Arbetsmiljöverket, Urban Westermark/Förstahjälpenkonsulten AB
Rätt information måste fram direkt
Därför sätts det också press på dem som jobbar under jord. Förutom att veta hur man ska agera vid en olycka måste de också kunna leda räddningspersonalen rätt.
– På byggen pratar man om ”grind A” hit eller dit. Var grind A ligger har ambulansen ingen aning om när den kommer. Man måste vara tydlig med hur räddningspersonalen ska åka och även se till att någon möter upp dem.
Det gäller också att rätt information kommer fram redan i larmet. Om någon sitter fastklämd eller ligger under ett tungt föremål behöver räddningstjänsten veta det direkt.
– De har verktygen för att få loss personen. Annars kan man tappa livsviktiga minuter redan i första läget för att man inte ger relevant information.
Riskerna behöver inte heller vara de mest dramatiska. En hydraulslang kan gå sönder eller ett batteri exploderar vid laddning och läcka syra.
– Då gäller det att veta var närmaste ögondusch finns i tunneln, säger Urban.
Injekteringscement, som Tunnelgruppen jobbar med, är ett annat exempel.
– Den är otroligt fin. Får du sådant i ögonen är det riktigt svårt att få ut, säger en av bergarbetarna.
Se film: ”Du har alltid något över dig när du är under jord”
Som att köra motorcykel
Längre in i berget väntar nästa övningsscenario.
Pelle Andersson från Förstahjälpenkonsulten sitter medvetslös i en grävmaskin. Gruppen anropar ovansidan på radion. Sedan uppstår ett problem: hur ska de få ut Pelle ur den trånga förarplatsen för att kunna börja med hjärt- och lungräddning? De kör fram en arbetsbil och använder flaket för att få ner honom.
Problemet med att arbeta under jord blir tydligt: även när man vet vad som behöver göras kan miljön sätta hinder i vägen. En av Tunnelgruppens arbetsledare beskriver det som att man alltid behöver vara beredd.
– Man är alltid alert i de här miljöerna. Det är som att köra motorcykel, du behöver vara vaken och påslagen.
Senare får William lägga sig på marken med sin fejkade fingerskada. Han tror att övningen gjort skillnad, även om det är svårt att veta hur man skulle reagera vid en verklig olycka.
– Men om det väl inträffar så kommer man vara lite mer systematisk nu när man fått fräscha upp hur man ska gå till väga.
Urban Westermark har själv sett hur illa det kan gå. Han har över 22 års erfarenhet inom ambulanssjukvården, där han arbetat både operativt och i ledande befattningar.
Vi är ofta rädda för att göra fel. Men ibland är det farligaste att inte göra något alls.
Särskilt minns han en dödsolycka i ett schakt. En betongbalk gled ur sina kättingar och klämde ihjäl en arbetare.
– Allt ställdes på sin spets. Det blev väldigt traumatiskt för alla som arbetade.
Just under jord kan därför kollegornas första minuter bli extra viktiga, menar han.
– Vi är ofta rädda för att göra fel. Men ibland är det farligaste att inte göra något alls. Man måste våga agera.
