info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Annons

Fusket fem meter från ministrarna

Oleksandr skakar på huvudet. Han skrattar när han berättar. Åt sig själv, åt eländet, åt det löjliga i hela situationen.

Riksdagshuset i Stockholm. Foto: Mostphotos

– Jag trodde att tiotusen kronor i månaden var en ganska bra heltidslön. Det tog flera månader innan jag förstod att det inte går att leva på så lite i Sverige.

Vi sitter i ett oansenligt mötesrum på Sveavägen i Stockholm. Hit kommer varje vecka byggare som blivit lurade på lön. Väggarna har hört det mesta.

Här har golvläggare från Nicaragua berättat att de bott på liggunderlag i sin chefs villagarage i flera år. Takläggare från Uzbekistan har berättat hur de tvingats att jobba utan vare sig fallskydd eller byggställningar. En snickare reste sig och gick. Han förklarade att han måste tillbaka till Ukraina samma kväll. Han hade frågat om sin lön och byggbolaget hade svarat med att leja torpeder som hotat hans hustru.

Jag såg politiker gå under mig med sina livvakter. En minister hade presskonferens precis nedanför.

Oleksandrs berättelse om den usla lönen liknar hundratals andra. Men när han visar bilder i mobilen är det någonting som sticker ut.

– Titta, ovanför gångvägen är det små broar med vapensköldar. Vi tätade fogarna i dem. Jag såg politiker gå under mig med sina livvakter. En minister hade presskonferens precis nedanför.

Nu skrattar jag också.

Oleksandr, flykting från Ukraina, blev grundlurad när han lagade fogarna i riksvapnet. Hans jobb var att snygga till fasaden på Sveriges riksdag. Det hände fem meter över huvudet på de ministrar som jobbar mot arbetslivskriminalitet. Det säger någonting om läget.

Det nya året börjar oroligt. Krisen tornar upp sig. Som vanligt lär arbetstagarna betala det högsta priset. Arbetsbrist. Uppsägningar. Konkurser. Vilka bolag kommer att följa spelreglerna och vilka kommer att låta svartjobb och fusk ta dem genom de tuffare tiderna?

Du som är ute och jobbar har bättre möjlighet att upptäcka fusk än politiker som promenerar runt riksdagshuset. I år öppnar så kallade a-krimcenter runtom i landet. De gör det lättare att tipsa när man ser någon fara illa på bygget. Det är viktigt att slå larm, för den som drabbas men också för den som riskerar att konkurreras ut.

Låt oss göra 2023 till vändpunkten i den sorgliga historien om fusket i byggbranschen. Sedan kan vi skaka på huvudet och skratta åt eländet tillsammans.


2023 genomför LO en satsning på att nå arbetare som inte pratar svenska. Bra! De med sämst villkor måste med i arbetarrörelsen. Deras villkor påverkar hela arbetsmarknaden.

Tummen nerI dagsläget fungerar inte kontrollerna. Jag har träffat byggare som lurats vid Skatteverket, Tullverket, Rosenbad, LO-borgen och Riksdagen.


Emil Boss är författare, trött pappa, ser för mycket på Netflix och arbetar fackligt mot arbetslivskriminalitet i byggbranschen.

Vi kan hitta vägen ut ur skurkarnas paradis

Elva snickare sitter runt ett bord. Träskivan täcks av en enda röra av tidrapporter, pennor, anställningsavtal och kaffekoppar. Tonläget är uppskruvat, flera är förbannade. De visste att den här dagen skulle komma förr eller senare, ändå känns beskedet som en kalldusch: Bolaget är i konkurs.

– Vänta lite till, bara lite till, så sa den jäveln. Nu får jag ingenting! Jag har jobbat som en häst och jag får ingenting.

Serhiis lönefordran är för gammal. Den täcks inte av den statliga lönegarantin.

Nu har strax under ett hundra byggare förlorat sina jobb och chefen kör på med en ny firma som om ingenting hänt. Några snickare har valts ut och flyttats över till det nya företaget, men Serhii tackade nej. Han tänker inte bli lurad igen.

– Titta, han har ju skrivit den nya firman på sin fru. Finns det inga kontroller i Sverige? Det här är skurkarnas paradis.

Bara vid denna konkurs betalade staten ut femton miljoner kronor i lönegaranti. Ändå saknas det stora summor i löner. Förra året konkursade 1 236 byggbolag. Ett okänt, men garanterat betydande antal av dem var arbetslivskriminella bolag. Byggnadsarbetare luras att bygga bostäder och skolor gratis. Våra skattepengar betalas ut i lönegaranti. Över alltihop, över dessa dagliga bedrägerier, ligger en ännu djupare skugga.

På alla firmor där ingen är säker på att få ut sin lön, där är arbetsmiljö en ickefråga.

Jag tänker på Khursedjon som satte en borr i benet men blev förbjuden att gå till läkaren. På Leonardo som fick vita fingrar efter två månaders rivningsjobb. På Sanjar som föll från ett villatak för två år sedan och fortfarande har problem med ryggen. Jag tänker på Arles som sanerade asbest utan skydd och kanske åker hem med växande mesoteliom i bröstet. (Det får han veta om tio år.) På alla firmor där ingen är säker på att få ut sin lön, där är arbetsmiljö en ickefråga. Där finns inga skyddsombud, inga regler, ingen insyn.

Arbetslivskriminaliteten drabbar i första hand gästarbetare. Men när botten på arbetsmarknaden sjunker, följer resten så småningom med. Många medlemmar i Byggnads har protesterat mot den här utvecklingen. Många har skickat tips till Fairplaybygg, många har sagt ifrån när arbetskamrater far illa och för en gångs skull verkar det faktiskt som att politikerna har lyssnat.

I juli presenterade dåvarande s-regeringen en lång rad lagändringar och utredningar. En lag som används ofta nuförtiden är lagen om entreprenörsansvar – att bolagen i toppen ska ta ansvar för underentreprenörernas fusk. Vad skulle hända om beställarna fick ett liknande ansvar? Detta och mycket annat ska regeringen undersöka.

Åtgärderna kommer tio år för sent, men vi måste våga tro att det finns tid att vända utvecklingen. Många oprövade reformer är i sin linda och byggbranschen måste helt enkelt lyftas upp ur fusket. Tillsammans kan vi hitta vägen ut, ut ur skurkarnas paradis.


Dåvarande S-regeringen presenterade 45 punkter för att stoppa fusket. Asbesthantering, rotbidrag, lagen om människoexploatering – allt ska undersökas.

De mest utsatta byggnadsarbetarna har fortfarande svårt att få hjälp. Knappt en tusendel av dem som berörs av arbetslivskriminaliteten får fackligt stöd.


Emil Boss är författare, trött pappa, ser för mycket på Netflix och arbetar fackligt mot arbetslivskriminalitet i byggbranschen.

Så kan du hjälpa Volodymyr

"Upplevelsen att bli skuldsatta och fastna i krigets Ukraina på grund av arbetslivskriminella svenska byggbolag delar Volodymyr, Anastasiia och Dmytry med tusentals andra."

Många ukrainare har hamnat i klorna på kriminella byggbolag. Foto: Mostphotos

När Volodymyr stiger ur bilen har han kört två hundra mil. Det är tre dagar sedan han och hustrun låste dörren till sin lägenhet i Lutsk och slöt upp i de ändlösa bilköerna ut ur västra Ukraina. Bakom sig lämnar de nästan allt de äger.

En ovanligt stor och grov snickarnäve sträcks fram i ett handslag. Volodymyr har arbetat med kroppen i mer än trettio år, inte bara i hemlandet utan även i Sverige, där han jobbat med nyproduktion av bostadsrätter. Varken han eller hustrun är några ungdomar längre och att sitta i bilen så länge har varit påfrestande.

Egentligen började Volodymyrs resa för flera månader sedan, i Knivsta. Tillsammans med elva andra snickare från Ukraina jobbade han femtio till åttio timmar i veckan för att slutföra ett lyxigt parhusprojekt, men fick i slutändan inte en krona. När snickarna lurats på tre månadslöner i rad hade de inget annat val än att packa ihop och åka hem skuldsatta. Sedan kom kriget. Eftersom Volodymyr är över sextio är han undantagen totalförsvarsplikt och har därför möjlighet att fly. De andra är fast.

Volodymyr kommer att bo i min svärmors hus en tid innan han och hustrun får en bostad genom Migrationsverket. Vi går in och hälsar på dem som lyckats ta sig till Sverige. I ett rum på övervåningen bor Anastasiia. Hon och pojkvännen arbetade under vintern i Hallstahammar med att montera fönster. När de inte heller fått lön på två månader tvingades de lämna Sverige och kriget bröt ut en vecka senare. Nu sitter pojkvännen Vasyl fast i en liten stad i västra Ukraina och tillverkar kamouflage till stridsvagnar.

Som grupp räknat har ukrainare på senare år haft bland de sämsta arbetsvillkoren i Sverige med ändlösa arbetsveckor och låga löner.

På nedervåningen bor Dmytry med sin fru och femåriga son. Han är snickare och har byggt bostadsrätter runt hela Mälardalen. Även han lurades på flera månadslöner och när kriget kom hade han inte råd att hjälpa hustrun – som är långtidssjukskriven – att komma hit till säkerhet. Men familjen har ändå kunnat återförenas genom att byggnadsarbetare i Stockholm samlat in pengar.

Upplevelsen att bli skuldsatta och fastna i krigets Ukraina på grund av arbetslivskriminella svenska byggbolag delar Volodymyr, Anastasiia och Dmytry med tusentals andra. Det handlar om byggare som lurats när de byggt våra skolor, sjukhus, hyres- och bostadsrätter och renoverat allt från förskolor till villor. Som grupp räknat har ukrainare på senare år haft bland de sämsta arbetsvillkoren i Sverige med ändlösa arbetsveckor och låga löner. Många har med varierande resultat slagit larm till myndigheter, facket och media.

Du som är byggnadsarbetare kan hjälpa kollegorna i Ukraina utöver det du bidrar med via skatten. Skicka gärna en slant till Byggnads insamling så att människor som Dmytry, Anastasiia och Volodymyr får bättre möjligheter att klara sig igenom den tragedi som utspelar sig i deras hemland. Genom denna kontakt slipper de kanske också hamna i klorna på kriminella byggbolag som utnyttjar redan utsatta människor och urholkar de svenska villkoren.

Den globala ojämlikheten gör det lättare för oss i Sverige att hjälpa människor i Ukraina. En normal månadslön är runt tre tusen kronor i Ukraina.

Den globala ojämlikheten är anledningen till att så många byggnadsarbetare luras att jobba under urusla villkor i Sverige.


Emil Boss är författare, trött pappa, ser för mycket på Netflix och arbetar fackligt mot arbetslivskriminalitet i byggbranschen.


Du förlorar på att Jonibek blir lurad

"Det var bättre villkor i Ryssland. Där fick man åtminstone ut lönen”.

Jag träffar plattsättaren Jonibek över en kopp kaffe. Han har byggkläderna på. Nävarna är grova och jag slås av hur mycket äldre han ser ut än sina fyrtio år. Han berättar att han arbetat i många olika länder men att Stockholm har varit värst.

Här förstod han snabbt att chansen att få ut sin lön var ungefär 50 procent. Han jobbade på ett prestigeobjekt. I entreprenadkedjans topp fanns en av Sveriges största byggherrar. Men Jonibek fick ingen lön.

När han och kollegorna protesterade trängde sig fem män in i deras lägenhet. Männen förklarade att om bolagets fusk med ID06-kort avslöjas, kommer byggchefen beställa ett mord på den som tjallat. Jonibek ställer ner kaffekoppen. Han har bestämt sig för att åka hem. ”Det går inte att arbeta i Sverige. Det är för många skurkar, ingenting fungerar.”

Om bolagets fusk med ID06-kort avslöjades kommer byggchefen beställa ett mord

Under 2021 har jag suttit ner och pratat med flera hundra byggnadsarbetare i Stockholm. Jag har träffat takläggare som fallit från tak och legat hemma i månader utan sjuklön. Jag har lyssnat på rivare som säger sig ha sanerat asbest i t-shirts och grovarbetare som fått vita fingrar efter att ha beordrats att bila för hand flera veckor i sträck. En snickare visade en film på hur han attackerades med kniv när han krävde att få betalt.

Det är drabbande att träffa människor som blivit så i grunden förnedrade. Förutom dem sitter hundratals familjer och väntar på pengar som aldrig kommer. Hur kan så många bli grundlurade och utnyttjade medan de bygger våra sjukhus och bostäder? Det är så att man kan bli galen.

Utan utländsk arbetskraft skulle våra byggen stanna. Tiotusentals byggnadsarbetare behövs och ofta kommer de från fattiga länder utanför EU. Det kunde ha varit en solskenshistoria: Lägstalönen i byggavtalet kan lyfta en familj ur fattigdom. I stället kommer många hem lurade eller skadade. Några kommer inte hem alls.

Efter mötet med Jonibek frågar jag mig vem som egentligen tjänar på det här. I Stockholm finns på sin höjd några tusen ägare av byggbolag som blir rika genom att bryta mot lagar och lura gästarbetare.

Alla andra, hela Sverige, förlorar på situationen; byggare konkurreras ut när kollegor på samma bygge får mindre än hälften av lönen för samma jobb, svartjobben gör att hundratals miljoner i skattepengar hamnar i kriminellas fickor, myndigheterna får merarbete, byggherrarna får merkostnader. Och värst är det förstås för personer som Jonibek.

Vi som förlorar på arbetslivskriminaliteten är många fler än skurkarna. Du som är byggnadsarbetare och som sitter hyfsat säkert med tillsvidareanställning och avtalsenlig lön – våga säga ifrån om du misstänker att kollegor far illa. Protestera om någon tar risker och jobbar utan rätt utrustning eller utbildning. Annars är det hög risk att det är ditt jobb som det sparas in på nästa gång.


Byggnads Skåne förstärker sin rysktalande personal med en organisatör som ska jobba med gästarbetare.

Beslutet om fler myndighetsrazzior på byggena kommer att drabba utsatta byggnadsarbetare hårt, men bolagsskurkar lindrigt.


Emil Boss

är författare, trött pappa, ser för mycket på Netflix och arbetar fackligt mot arbetslivskriminalitet i byggbranschen.


Annons
Annons