Så kan du hjälpa Volodymyr

När Volodymyr stiger ur bilen har han kört två hundra mil. Det är tre dagar sedan han och hustrun låste dörren till sin lägenhet i Lutsk och slöt upp i de ändlösa bilköerna ut ur västra Ukraina. Bakom sig lämnar de nästan allt de äger.

En ovanligt stor och grov snickarnäve sträcks fram i ett handslag. Volodymyr har arbetat med kroppen i mer än trettio år, inte bara i hemlandet utan även i Sverige, där han jobbat med nyproduktion av bostadsrätter. Varken han eller hustrun är några ungdomar längre och att sitta i bilen så länge har varit påfrestande.

Egentligen började Volodymyrs resa för flera månader sedan, i Knivsta. Tillsammans med elva andra snickare från Ukraina jobbade han femtio till åttio timmar i veckan för att slutföra ett lyxigt parhusprojekt, men fick i slutändan inte en krona. När snickarna lurats på tre månadslöner i rad hade de inget annat val än att packa ihop och åka hem skuldsatta. Sedan kom kriget. Eftersom Volodymyr är över sextio är han undantagen totalförsvarsplikt och har därför möjlighet att fly. De andra är fast.

Volodymyr kommer att bo i min svärmors hus en tid innan han och hustrun får en bostad genom Migrationsverket. Vi går in och hälsar på dem som lyckats ta sig till Sverige. I ett rum på övervåningen bor Anastasiia. Hon och pojkvännen arbetade under vintern i Hallstahammar med att montera fönster. När de inte heller fått lön på två månader tvingades de lämna Sverige och kriget bröt ut en vecka senare. Nu sitter pojkvännen Vasyl fast i en liten stad i västra Ukraina och tillverkar kamouflage till stridsvagnar.

Som grupp räknat har ukrainare på senare år haft bland de sämsta arbetsvillkoren i Sverige med ändlösa arbetsveckor och låga löner.

På nedervåningen bor Dmytry med sin fru och femåriga son. Han är snickare och har byggt bostadsrätter runt hela Mälardalen. Även han lurades på flera månadslöner och när kriget kom hade han inte råd att hjälpa hustrun – som är långtidssjukskriven – att komma hit till säkerhet. Men familjen har ändå kunnat återförenas genom att byggnadsarbetare i Stockholm samlat in pengar.

Upplevelsen att bli skuldsatta och fastna i krigets Ukraina på grund av arbetslivskriminella svenska byggbolag delar Volodymyr, Anastasiia och Dmytry med tusentals andra. Det handlar om byggare som lurats när de byggt våra skolor, sjukhus, hyres- och bostadsrätter och renoverat allt från förskolor till villor. Som grupp räknat har ukrainare på senare år haft bland de sämsta arbetsvillkoren i Sverige med ändlösa arbetsveckor och låga löner. Många har med varierande resultat slagit larm till myndigheter, facket och media.

Du som är byggnadsarbetare kan hjälpa kollegorna i Ukraina utöver det du bidrar med via skatten. Skicka gärna en slant till Byggnads insamling så att människor som Dmytry, Anastasiia och Volodymyr får bättre möjligheter att klara sig igenom den tragedi som utspelar sig i deras hemland. Genom denna kontakt slipper de kanske också hamna i klorna på kriminella byggbolag som utnyttjar redan utsatta människor och urholkar de svenska villkoren.

Den globala ojämlikheten gör det lättare för oss i Sverige att hjälpa människor i Ukraina. En normal månadslön är runt tre tusen kronor i Ukraina.

Den globala ojämlikheten är anledningen till att så många byggnadsarbetare luras att jobba under urusla villkor i Sverige.

Emil Boss är författare, trött pappa, ser för mycket på Netflix och arbetar fackligt mot arbetslivskriminalitet i byggbranschen.