Tystnaden efteråt lika talande som själva filmen
För den som läst Byggnadsarbetaren noga de senaste åren innehöll filmen inga jätteöverraskningar. Företaget Atlanco Rimecs hutlösa utnyttjande av arbetare och ICDS användande av yrkesbeviset som ett kryphål till lägre löner är företeelser som vi granskat ingående.
Styrkan i den mycket välgjorda ”Den osvenska modellen” låg snarare i att visa den breda allmänheten hur illa ställt det är med vårt lands berömda avtalsmodell. Bygget av Sundsvallsbron var ett mycket bra ställe att göra det på.
Men en fråga man måste ställa sig 2014 är hur oinsatt allmänheten är.
Redan 2004 reste jag tillsammans med en av ”Den osvenska modellens” upphovsmän med bil genom Polen och Lettland. Vi intervjuade bland annat den 18-årige Oskar Stanko som arbetat på ett annat brobygge, det över Svinesund. Där hade Oskar förlorat sin pappa, Jan Stanko, i en vidrig fallolycka som arbetsgivarna (en lång kedja av entreprenörer och underentreprenörer) gjorde allt för att tysta ner.
Det är tio år sedan. Redan då gjorde SVT ett långt inslag, byggt på vårt reportage.
Därefter har SVT skildrat situationen för gästarbetande bärplockare, restaurangstädare, skogsarbetare, tivoliarbetare och djurparkspersonal. Bara för att nämna några.
”Den osvenska modellen” lämnade inga stora avtryck i debatten. Jag tror inte bara det beror på nationaldagsfirande, prinsessdop och stora reportagesatsningar inför fotbolls-VM, som var en del av det som dominerade medierna i helgen.
Jag tror att folk i allmänhet, vid det här laget, vet ganska väl vad som pågår på svenska arbetsplatser. Det är inte ens säkert att alla längre tycker det är något större problem. I lördags köpte jag ett tält på Clas Ohlsson för 349 kronor. Det är naturligtvis alldeles för billigt för att allt ska ha gått rätt till i tillverkningsprocessen. Är det någon i min omgivning som reagerat? Som ifrågasatt mig? Som försökt påminna mig om varför det är så billigt?
Naturligtvis inte.
Det är givetvis ingen principiell skillnad på låglöneutnyttjande i byggbranschen och i tillverkningsindustrin. Skillnaden är geografisk. Inom bygg sker utnyttjandet framför ögonen på oss, inte i Kina eller Indien. Därför har kanske normaliseringsprocessen tagit lite längre tid.
Men att döma av tystnaden som följt på en timmes initierad och skickligt berättad dokumentär i Sveriges största tv-kanal, så verkar den ha gått ganska långt.