Snickaren lämnade Sverige direkt – "Vad fan kom du hit för, är du inte klok?"
Samma dag som Ryssland gick in i Ukraina intervjuade Byggnadsarbetaren Marko, en ukrainsk snickare som arbetat i Sverige de senaste tre åren. Han hade bestämt sig för att fara hem och kämpa. Nu, ett halvår senare, får vi kontakt med honom igen.
Marko ringer upp via en krypterad app från en utgrävd skyttegrav någonstans i Donbasområdet i östra Ukraina. Samtalet bryts flera gånger och i bakgrunden hörs dova explosioner. Han berättar vad som hänt sedan vi talades vid senast.
– Först fick jag vänta i nästan en månad på lön från min arbetsgivare. Sedan kunde jag fara hem. Jag åkte via Polen till Lviv, där jag träffade min familj.
Hur var deras reaktion?
– De sa, vad fan kom du hit för, är du inte klok? Alla som kan flyr ju härifrån!
– Sedan anmälde jag mig på en garnison. Jag fick vänta en månad innan jag kunde ta värvning. Man får genomgå en läkarundersökning, sedan gå en militär snabbutbildning och tionde maj skickades jag till fronten.
– Just nu befinner vi oss i en ukrainskkontrollerad ficka omringad av ryska trupper. Det är mellan två och sju kilometer till frontlinjen. Vi går inte framåt, men vi håller ställningarna. Vi gräver mest stridsvärn. Det är ett artillerikrig, vi blir beskjutna hela tiden. Ibland bombar de non stop i två dygn, då sitter man under marken som en mullvad.
Marko är 42 år gammal och många andra i hans förband är också medelålders. De flesta saknar militär utbildning.
– Officerarna är proffs. Och en del av killarna har gjort militärtjänstgöring. Men att man gjorde lumpen för 20 år sedan, vad kan man då? Vi andra har haft en månads crash course. De unga med erfarenhet av kriget ligger ute vid själva frontlinjen. När det blir tufft här brukar jag tänka på hur de har det.
För mig vore det värre psykologiskt att vara i Sverige medan andra kämpar
Det finns inga utländska volontärer i förbandet, men knappt hälften är ukrainare som bodde utomlands vid krigets utbrott, precis som Marko.
– De har rest hit från Spanien, USA, Italien och så vidare. En kille har bott i Neapel i 20 år, men han kunde inte sitta där utan kom hit för att slåss. För mig vore det värre psykologiskt att vara i Sverige medan andra kämpar. Jag har vant mig vid att vara här nu.
– Men när kriget tar slut skulle jag vilja åka tillbaka till Stockholm. Jag saknar det. I Sverige släpper folk dig före kön när du kommer på lunchen med skitiga arbetskläder, här är det knappt att man får gå på bussen om man har smutsiga skor. Om du inte har kavaj så räknas du inte. Sverige är på en högre nivå.
Läs intervjun med Marko från februari samt ledaren Ukrainas sak är sannerligen också vår!