Ledarbloggen

Hösten är här, gula blad syns i ett par träd och arbetet är igång sedan länge tillbaka. Sommaren ligger bakom oss. Det borde lågkonjunkturen också göra men den har bitit sig fast och konkurserna åtminstone inom byggbranschen fortsätter att vara många.

Med bara ett år till nästa val är politikerna oroade.

Därför pratas det nu om det historiskt stora ”reformpaketet” som nyligen såg dagens ljus. Och för att få igång Sverige är skattesänkningarna många. Men 300 kronor extra i plånboken per månad (i snitt) får knappast hjulen att börja snurra. Även om det kan vara viktigt för enskilda personer.

Det som däremot får både människor och företag att satsa i dessa oroliga tider (och annars också för den delen) är trygghet och förutsägbarhet. Då är skatt viktigt.

När man då ständigt väljer att sänka den måste man också skära i det som är vårt gemensamma. Det vill säga vård, skola och omsorg. Det är olyckligt.

Tro på framtiden

Nu mer än någonsin behöver vi känna att statens institutioner fungerar och går att lita på. Att vården räcker till oss när vi blir sjuka och att vi kan få stöd när vi är mellan jobb. Att kultur och konst kan överleva i bistra tider.

För det är när staten förmår stötta sina medborgare som människor vågar tro på framtiden och satsa igen. Och det brukar ge ekonomin den skjuts uppåt den behöver.

Att använda den gemensamma kakan till bättre a-kassa och möjlighet till utbildning samt en fortsatt satsning på grön teknik inom bland annat byggbranschen, är därför viktiga insatser i bistra tider. Något Sverige har råd med – om vi inte prioriterar att sänka skatten.

Jag tycker inte att mat i allmänhet måste vara billig så länge som svenska hushåll slänger kilovis av det vi köper hem varje år! Bättre att sänka moms på basvaror samt grönsaker och frukt från Europa, för att gynna vår egen produktion och se till att alla har råd att äta.

Kulturkanon, snälla nå’n, vad är det? Låt människor tänka fritt i stället för att en massa experter vid skrivbord ska berätta för oss vad vi ska tycka om.

Det är så klart arbetslivskriminaliteten jag pratar om. Den som i förra veckan presenterades i en återkommande rapport på ett seminarium i Sveriges riksdag.

Där konstaterade gränspolis och andra myndigheter att det här sättet att begå brott sprider sig. Och de är inte imponerade över hur byggbranschen hanterat problemet. För där har arbetsgivarsidan (med några få undantag) i ett decennium talat om konkurrenskraft och fri rörlighet och vägrat att ta problemen på allvar.

Tvärtemot byggnadsarbetarna själva som lika länge förfasats över dålig säkerhet på arbetsplatserna och oförmågan att kunna prata med hitresta kollegor. Men inte blivit lyssnade på.

Och var än i samhällsbygget som den illegala arbetskraften hittas så är modellen densamma. Affärerna sköts av stora och oftast utländska företag och kriminella nätverk. När du en gång fått in deras bolag i ue-leden får du problem.

Mer ordning och reda

Men kanske är det äntligen slut på vackra policydokument och snälltolkningar och dags för handling. För som en deltagare från seminariet i riksdagen konstaterade: ”Förtroende är bra, kontroll är bättre och razzia är bäst”.

Det kan ni tänka på när det nu snart är dags för semester och lata dagar i hängmattan. Vi vill väl alla hoppas på både bättre tider och mer ordning och reda på Sveriges byggen.

Det här är den sista tidningen inför sommaren. Vi ses i september igen. Till dess; följ oss gärna på webben.

Våga säga nej till hemmabyggen med entusiastiska släktingar och låt kroppen vila! Läs en bok i stället och låt knoppen jobba.

Detta vurmande för krig och upprustning. Kalla mig gärna dum men om tillräckligt många förbereder sig för krig, så blir det till slut krig. Vart tog fredsrörelsen vägen? Kom tillbaka, jag saknar dig.

Därför har hälsokontroller bakåt i tiden varit en del av vardagen i byggbranschen. Ända fram till 1993 drev fack och arbetsgivare Bygghälsan ihop. Det var en hälsovård som var specialiserad på byggnadsarbetarnas villkor.

Men så blev den ”omodern” (läs: för dyr) och ersattes av privat företagshälsovård.
Det tog inte lång tid innan allt handlade om prislappen för undersökningen i stället för hälsan. Decennier av specialkunskap föll snabbt i glömska. Katastrofen var ett faktum och de som fick betala var skadade byggnadsarbetare. Plötsligt skulle de undersökas och få hjälp av en vårdapparat som aldrig satt sin fot på en byggarbetsplats.

Som på allvar hävdade till exempel att svåra diskbråck och ryggskador efter tusentals tunga lyft i många år hade med gener att göra och inte arbetsmiljö. Resultat: Sjukskrivning och försäkringspengar uteblev.

Varit bättre med krav

Det är därför med glädje jag ser att man skärpt skrivningarna om vad hälsokontroller ska innehålla i det nya byggavtal som just sett dagens ljus. Ändå: Det är rekommendationer. Ett krav hade varit ännu bättre.

Men det är ett steg i rätt riktning i en bransch som kantas av skador och förslitningsproblem och där få kan arbeta fram till pensionsålder.

För även om hälsan tiger still vinner alla på att de anställda håller sig friska: Givetvis den drabbade – ingen vill tvingas till ett liv med smärtor och problem. Men också arbetsgivaren som slipper sjukskrivning och allt vad det medför.

Därför är en väl genomförd hälsovård för byggnadsarbetare värd varenda krona.

Det är svårt att tänka på krig när det är som vackrast ute. Men glöm inte Ukraina! De fortsätter kämpa för hela Europas frihet och demokrati.

12 maj höjdes rot till femtio procent. Men ingen tror väl att det är en tillräcklig åtgärd för att få fart på byggbranschen?

De flesta byggnadsarbetare jobbar på utan att märka alltför mycket av detta. Det är i stängda rum som detaljerna granskas och förhandlas om. Blir det någon arbetstidsförkortning och vad kostar den i så fall?

Men det här gäller för dem som har jobb. I byggbranschen är numera ovanligt många utan. De senaste krisåren har fått arbetslösheten att stiga till över tio procent och många jobbar också med annat än det byggyrke de en gång utbildat sig till.

Och i avtalsförslagen står väldigt lite som hjälper dem.

Ordning och reda

För den stora konflikten handlar om ordning och reda i den stökiga byggbranschen där kriminalitet och fusk präglat vardagen för alldeles för många, alldeles för länge.

Att nå fram till migrantarbetarna är därför en ödesfråga. Det är med dem som både arbetslösa byggnadsarbetare och lärlingar konkurrerar. Det hjälper dåligt att lägga skulden på varje hitrest individ och slänga ut dem ur landet när fusket upptäcks. För nya hittar genast hit igen och igen och igen. Det är så världen ser ut i dag.

Och byggarbetsgivarna kommer inte att anstränga sig att göra skillnad vad de än säger eftersom de tjänar pengar på obalansen. Inom EU råder dessutom fri rörlighet. Alla därifrån kan söka arbete i Sverige.

Det är först när vi själva tar in migranterna från kylan och ser till att samma lön och villkor gäller för dem som för svenskar som den onda cirkeln kan brytas.

Det är minst sagt en facklig utmaning.

Glöm inte Ukraina! Tullkriget spelar Putin i händerna.

Varför har ingen sagt att det finns elektriska sekatörer? Himmelriket ju!

Så är verkligheten för snart sagt alla ”gästarbetare” i vårt land. Och fram till nu har de inte haft någonstans att vända sig. Tvärtom hotas de flesta med olika straff och böter om personen inte gör rätt. Både påhittade villkor (från oseriösa arbetsgivare) och äkta regler (från myndigheter som vill att människor har sina papper iordning).

Fram till nu. För i dagarna överlämnades en över 600 sidor tjock lunta från Delegationen mot arbetskraftskriminalitet till regeringen. Det är inte en dag för tidigt. Äntligen börjar Sveriges myndigheter titta på hur man kan begränsa de fuskande bolagen tillsammans i  stället för att låta polisen jaga papperslösa arbetare.

Samtidigt drar Byggnads nu igång fackklubbar på polska, spanska och ryska.

En del rynkar så klart på näsan åt det. Ska facket bli polsktalande, undrade flera röster på sociala medier. Men jag menar att det är rätt väg att gå.

Viljan att engagera sig blir större

Det ska vara lätt att göra rätt. De två möten med utländska arbetare som hållits i Stockholm, har varit omåttligt populära.
När människor får förklarat på sitt eget språk att de har rättigheter och att det finns regler kring lönen, blir så klart viljan att engagera sig så mycket större.

Men faktum är att det händer något mer än så. Både intresset och respekten för Sverige ökar. Det blir lättare att bli en del av det samhälle man förut stått utanför.

Integration på riktigt alltså!

Tänk vad bra det kan bli när vi hjälper i stället för stjälper varandra. För det är när vi ställer människa mot människa som osund konkurrens, kriminalitet och rasism uppstår.

Vad var det jag sa om Northvolt! Det kommer nu även att bli ett problem som konkursbo.

Varför är jag inte förvånad – bara förskräckt – över utvecklingen i USA? Det är viktigt att de ledare vi röstar fram också har kunskap om hur man leder ett land. Kom ihåg det.

Och det är just vad Byggföretagen försöker göra i diskussionen om de långa underentreprenörsleden i byggsektorn som fack och myndigheter vill sätta stopp för.

Extra magstarkt blir det när ”specialisterna” är hitlurade uzbeker som skottar snö, polacker som murar och latinamerikaner som målar någonstans långt nere i kedjan av företag. Givetvis har få, om några, av arbetarna, sina papper iordning. Eller rätt förhandlad lön – om de ens har en.

Ändå verkar det vara rätt väg att gå, resonerar Byggföretagen och går emot att begränsa antalet ue-led på landets byggen.

Det blir ju billigt för de fuskande bolagen. Dock inte för staten som både går miste om skattepengar, och får ta ansvar när fel och olyckor inträffar.

Därför är det inte så konstigt att många reagerat med frustration. Att ue-leden ska vara max två är något som facket och flera byggföretag, som vill göra rätt för sig, kämpat länge för.

Helt enkelt för att det spårat ut för länge sedan. De bitar som styckas av och säljs vidare i tredje och fjärde hand kan inte ge någon vinst utan kriminalitet. Detta eftersom det inte räcker till rättvisa löner hur man än räknar sin matte.

Då blir ett utspel av den här sorten osmakligt.

Är inte specialister

Byggföretagen! Det här är på riktigt. Det handlar om människoliv och det är väldigt tröttsamt att till och med de organisationer som går i bräschen för branschen direkt försöker komma på ett nytt fusk när fack och myndigheter kämpar för det motsatta.

Och, helt ärligt, de hitlurade byggnadsarbetarna är inte specialister. Möjligen duktiga yrkesmän som borde få betalt för sitt arbete.

Fotnot: Svenska Akademiens definition av speci·¬al·¬ist [is´t] substantiv ~en ~er • fackman på visst område, expert.

Vattenbaserade (hus)-färger står för de största utsläppen av plast i världshaven! Så klart att målarna ska få sina kläder tvättade på jobbet och vattnet saneras.

Hur kan någon vilja montera ned kunskapssamhället som ger oss så mycket? Det som händer i USA är en ond mardröm, som tyvärr påverkar hela världen.

Resultatet blir en massa ledsna unga som inte blir färdiga med sin specialistkompetens inom bygg och som ofta börjar jobba med annat i stället.

Grunden till problemet är så klart att byggbolag i dag har allt färre anställda. I stället säljer man ut jobben till underentreprenörer i långa kedjor för att slippa både ansvar och kostnader.

Det kan man ha åsikter om men det är så branschen ser ut sedan länge.

Med denna ordning blir det i princip omöjligt att ta emot lärlingar. Någon måste ju ta hand om dem och vilja anställa dem efter avslutad utbildning.

Och det är helt enkelt inte tillräckligt intressant för byggbolagen. Företag som jobbar ”marknadsmässigt” satsar inte på det som inte gynnar dem ekonomiskt.

En hel bransch flyr sitt ansvar

Systemet med lärlingsplatser har med andra ord ingen plats i den här utvecklingen. Ändå är denna form av utbildning nödvändig.
Sverige behöver kompetent yrkesfolk som kan bygga landet även i framtiden.

Så vad göra då?

Lagstifta förstås. Inga lärlingar lika med inga kommunala och regionala uppdrag. Inte rätt att erbjuda rot. Det kanske låter hårt men är det enda riktiga när i princip en hel bransch flyr från sitt ansvar. För bolag som tar emot lärlingar får redan ekonomisk kompensation genom att lärlingar kostar mindre att anställa.

Ändå är det tydligen mer lönsamt att säga nej. Varför kan vi bara spekulera i och de flesta har sina aningar. Men en sak är säker: om vårdbolag och sjukhus gjorde likadant skulle Sverige inte vara en trygg plats att leva på.

Kom tillbaka in i ordningen byggbranschen. Ni är så välkomna!

Hear, hear! Välfärdsvinster går att fasa ut! Norge kan och har Sverige som ett varnande exempel. (Och en nyligen genomförd undersökning visar att även 70 procent av svenskarna är emot vinster i välfärden.)

Vart tog vintern vägen? Plus fem och slask i januari i Stockholm. Kom tillbaka snälla herr Bore. Jag saknar de vita vidderna så.

Folk ville väl ändå inte ha oväntat besök. De yngre föredrog nog de reels som nissarna spelade in och la ut hela tiden. Sedan gick de omkring och skrattade här i tomteverkstaden åt klick och kommentarer.

Tomten själv förstod inte riktigt sånt där. Han tyckte om det mänskliga mötet. Att se och uppleva de tindrande ögonen och få önska god jul på riktigt. Så som han gjort i hundratals år.

Men så kom han att tänka på byggnadsarbetarna. De pratade faktiskt mycket om hur det var förr och framför allt facket verkade ofta vilja ha den tiden tillbaka. Det var tal om sammanhållning och kamp.

Det kunde behövas med tanke på hur konkurserna stått som spön i backen senaste året, visste tomten. Det är ju tillsammans vi blir starka. För vad är ett samhälle utan en gemenskap?

Men en ganska svår nöt att knäcka, funderade tomten. Vet människor ens vad solidaritet är nuförtiden när telefonen gjort oss så individualistiska.

Behöver uppmuntran

Här finns i alla fall yrkesfolk som behöver få lite uppmuntran på vägen. Att vara snäll, gör andra snälla också. Tyvärr ingen självklar kunskap längre men julens budskap och ack så viktigt.

Med något bestämt i blicken försvann tomten ut till presentboden och började plocka släden full med spännande maskiner. Det mindes han att byggnadsarbetarna gillade!

Det blir en jul i år igen, skrockade tomten för sig själv, och spände för djuren.

Och det är vi övertygade om här på redaktionen också. Därför passar vi på att önska er alla en riktigt god sådan och ett gott nytt år med detta årets sista tidning. Till dess; läs oss gärna på webben.

Nu är det snart jul. Månaden då vi ska vara extra snälla. Glöm inte att skänka en slant åt dem som har det sämre ställt än du!

”Sämsta bygget” är utsett i år igen. Hur länge ska vi behöva ett sådant jumbopris, kan man undra?

Jag håller nämligen med om just detta. Jag hör till dem som tycker att det är jättefint att betala skatt och känner mig nöjd när jag gjort det.

Och varje gång tänker jag att det är så bra att vi alla bidrar till det gemensamma. Dessutom slipper jag räkna själv. Det gör skatteverket som fördelar pengarna enligt vad vårt demokratiska system kommit överens om.

Tyvärr verkar det vara ganska få som håller med mig. Många ger uttryck för att de blir lurade, att alla myndigheter är dåliga och om de bara själva fick bestämma så skulle allt bli så mycket bättre. Få av dem som klagar har dock någonsin hållit på med fördelningspolitik eller jobbat i ideella föreningar. Men gått i skola och fått vård på sjukhus.

Roligare att göra rätt

Likadant är det på företagsnivå. Det fuskas så snart man har chansen, ibland till och med skryter ledningen över det. Det gäller även i många större företag, där det går bra, i alla branscher och absolut i byggbranschen.

Det ena brottsupplägget är smartare än det andra och nytt skattefusk ser dagens ljus på rullande band.

Då tänker jag; varför vill människor inte bidra? Det måste ju vara så mycket roligare att lyckas genom att göra rätt för sig.

Skatt är ju kanske en av de bästa idéer som människan kommit på. Genom den kan välfärd och infrastruktur fungera, genom den slipper vi vara ägda av någon. Även den som inte mäktar med att göra sitt, kan överleva. Utan att stå med hatt i hand framför storbonden.

Jag kan inte komma på något annat än att skatt faktiskt är fantastiskt fint. Ska man inte känna sig stolt då?

På torsdagskvällen steg Teslas aktie med 22 procent! Det innebär att börsvärdet ökade till 816 miljarder. Dollar.

Det är nu ett faktum att Trump är tillbaka. Hur ska världen orka hantera detta?

Men den är också ett tecken på något annat. En välfärd i förfall.

För när kommuner och regeringar tillåter utländska storbolag att på vilka premisser som helst, komma och slå sig ned i en glesbygdsregion för att göra affärer, är det en form av desperat rop på hjälp. Och då kan vad som helst hända.

Northvolt har varit kantat av skandaler sedan bygget startade. Bolaget skulle inte följa svenska arbetsmarknadstraditioner och ha kollektivavtal. Ledningen har vid minst ett tillfälle satt sig över myndigheters rekommendationer och hittat på egna. Flera oförklarliga dödsfall har inträffat och facket motas bort med käpp så snart de försöker närmar sig området.

Ändå har regeringen fortsatt ge sitt stöd till ett bolag utan kunder.

Alla vet numera hur det ser ut i de nordligaste delarna av Sverige. Där finns naturresurser men fattas kompetens, människor och infrastruktur. Det är klart att det är en våt dröm att ett storbolag ska fixa skivan åt Sverige. Problemet är att det aldrig har funkat.

När en fabrik med flera tusen anställda öppnar innebär det stora uppoffringar från både kommuner och civilsamhälle. Folk ska ha någonstans att bo, läkare att gå till, förskola till barnen och så vidare. Det påverkar människors vardag och liv.

Det är därför som samarbete är så viktigt. Kanske är det så att vi nu får smaka på vår egen koloniala medicin. För ett halvt sekel sedan gjorde svenska bolag detsamma på olika platser i världen.

Men till skillnad mot många av dessa stater har vi fortfarande råd att säga nej till projekt som dessa. Eller åtminstone ställa helt rimliga krav på uppförandekod.

Då hade vi sluppit stå med tomma baracker och ledsna människor som ändå till slut blev arbetslösa.

För övrigt anser jag att vi bör fortsätta att stötta Ukraina som ensamt får slåss för den fria tanken och Europas demokrati!

Bygga ny kärnkraft under innevarande mandatperiod? Hur dumma får politiker vara och vem ska betala den svindyra notan?

I dag talar vi om uppmärksamhet på sociala medier i en sekund för att fånga någons intresse. Allt går så oändligt mycket fortare nu, både på gott och ont. Det vi förut hann på ett vanligt jobb på kanske en vecka bockar vi av på, låt säga, mindre än en dag.

Och kanske är det också därför det varit så märkligt tyst om den lagstadgade arbetstiden i flera decennier – ja, fram till nu – när det börjat mullra i leden.

Äntligen har facken, däribland Byggnads, börjat driva frågan om 35 timmars arbetsvecka. De enorma vinster som gjorts via effektivisering har ju hittills gått rakt ned i arbetsgivarnas ficka men kostat dem som jobbar stress, utmattningsdepressioner och svåra arbetsskador som följd. Och svenska reallöner har dessutom inte växt alls i samma takt som produktionen.

Människor kan arbeta hårt och snabbt en kortare period (speciellt om vi blir belönade) men vardagen kan inte se ut så vecka in, månad ut, år efter år, för då går vi sönder. Det gäller byggnadsarbetare, sjuksköterskor och faktiskt de flesta andra yrken. Våra kroppar och hjärnor har helt enkelt en gräns för vad de klarar av oavsett alla moderna hjälpmedel. Och allt har då sannerligen inte blivit lättare. Mycket vi förut fick hjälp med ska vi hinna med själva nu, på nätet.

Sådant kan man inte räkna med att göra på arbetstid. Speciellt inte för den som dagligen befinner sig uppe på ett tak eller till exempel på en byggnadsställning. Och efter jobbet finns inte orken kvar. Ändå förväntas vi hinna med.

Det är med andra ord hög tid att minska arbetstiden. För de senaste femtio årens effektivitetsvinster måste tillfalla alla och inte bara dem i toppen.

Att ta bort flygskatten mitt i en pågående klimatkris är riktigt, riktigt dumt! Det är de unga som får betala priset.

Hur har Svenskt Näringsliv mage att vara emot förkortad arbetstid när de själva knotar på i endast 32 timmar/vecka, avslöjade DN häromveckan.