Ledarbloggen

De flesta byggnadsarbetare jobbar på utan att märka alltför mycket av detta. Det är i stängda rum som detaljerna granskas och förhandlas om. Blir det någon arbetstidsförkortning och vad kostar den i så fall?

Men det här gäller för dem som har jobb. I byggbranschen är numera ovanligt många utan. De senaste krisåren har fått arbetslösheten att stiga till över tio procent och många jobbar också med annat än det byggyrke de en gång utbildat sig till.

Och i avtalsförslagen står väldigt lite som hjälper dem.

Ordning och reda

För den stora konflikten handlar om ordning och reda i den stökiga byggbranschen där kriminalitet och fusk präglat vardagen för alldeles för många, alldeles för länge.

Att nå fram till migrantarbetarna är därför en ödesfråga. Det är med dem som både arbetslösa byggnadsarbetare och lärlingar konkurrerar. Det hjälper dåligt att lägga skulden på varje hitrest individ och slänga ut dem ur landet när fusket upptäcks. För nya hittar genast hit igen och igen och igen. Det är så världen ser ut i dag.

Och byggarbetsgivarna kommer inte att anstränga sig att göra skillnad vad de än säger eftersom de tjänar pengar på obalansen. Inom EU råder dessutom fri rörlighet. Alla därifrån kan söka arbete i Sverige.

Det är först när vi själva tar in migranterna från kylan och ser till att samma lön och villkor gäller för dem som för svenskar som den onda cirkeln kan brytas.

Det är minst sagt en facklig utmaning.

Glöm inte Ukraina! Tullkriget spelar Putin i händerna.

Varför har ingen sagt att det finns elektriska sekatörer? Himmelriket ju!

Så är verkligheten för snart sagt alla ”gästarbetare” i vårt land. Och fram till nu har de inte haft någonstans att vända sig. Tvärtom hotas de flesta med olika straff och böter om personen inte gör rätt. Både påhittade villkor (från oseriösa arbetsgivare) och äkta regler (från myndigheter som vill att människor har sina papper iordning).

Fram till nu. För i dagarna överlämnades en över 600 sidor tjock lunta från Delegationen mot arbetskraftskriminalitet till regeringen. Det är inte en dag för tidigt. Äntligen börjar Sveriges myndigheter titta på hur man kan begränsa de fuskande bolagen tillsammans i  stället för att låta polisen jaga papperslösa arbetare.

Samtidigt drar Byggnads nu igång fackklubbar på polska, spanska och ryska.

En del rynkar så klart på näsan åt det. Ska facket bli polsktalande, undrade flera röster på sociala medier. Men jag menar att det är rätt väg att gå.

Viljan att engagera sig blir större

Det ska vara lätt att göra rätt. De två möten med utländska arbetare som hållits i Stockholm, har varit omåttligt populära.
När människor får förklarat på sitt eget språk att de har rättigheter och att det finns regler kring lönen, blir så klart viljan att engagera sig så mycket större.

Men faktum är att det händer något mer än så. Både intresset och respekten för Sverige ökar. Det blir lättare att bli en del av det samhälle man förut stått utanför.

Integration på riktigt alltså!

Tänk vad bra det kan bli när vi hjälper i stället för stjälper varandra. För det är när vi ställer människa mot människa som osund konkurrens, kriminalitet och rasism uppstår.

Vad var det jag sa om Northvolt! Det kommer nu även att bli ett problem som konkursbo.

Varför är jag inte förvånad – bara förskräckt – över utvecklingen i USA? Det är viktigt att de ledare vi röstar fram också har kunskap om hur man leder ett land. Kom ihåg det.

Och det är just vad Byggföretagen försöker göra i diskussionen om de långa underentreprenörsleden i byggsektorn som fack och myndigheter vill sätta stopp för.

Extra magstarkt blir det när ”specialisterna” är hitlurade uzbeker som skottar snö, polacker som murar och latinamerikaner som målar någonstans långt nere i kedjan av företag. Givetvis har få, om några, av arbetarna, sina papper iordning. Eller rätt förhandlad lön – om de ens har en.

Ändå verkar det vara rätt väg att gå, resonerar Byggföretagen och går emot att begränsa antalet ue-led på landets byggen.

Det blir ju billigt för de fuskande bolagen. Dock inte för staten som både går miste om skattepengar, och får ta ansvar när fel och olyckor inträffar.

Därför är det inte så konstigt att många reagerat med frustration. Att ue-leden ska vara max två är något som facket och flera byggföretag, som vill göra rätt för sig, kämpat länge för.

Helt enkelt för att det spårat ut för länge sedan. De bitar som styckas av och säljs vidare i tredje och fjärde hand kan inte ge någon vinst utan kriminalitet. Detta eftersom det inte räcker till rättvisa löner hur man än räknar sin matte.

Då blir ett utspel av den här sorten osmakligt.

Är inte specialister

Byggföretagen! Det här är på riktigt. Det handlar om människoliv och det är väldigt tröttsamt att till och med de organisationer som går i bräschen för branschen direkt försöker komma på ett nytt fusk när fack och myndigheter kämpar för det motsatta.

Och, helt ärligt, de hitlurade byggnadsarbetarna är inte specialister. Möjligen duktiga yrkesmän som borde få betalt för sitt arbete.

Fotnot: Svenska Akademiens definition av speci·¬al·¬ist [is´t] substantiv ~en ~er • fackman på visst område, expert.

Vattenbaserade (hus)-färger står för de största utsläppen av plast i världshaven! Så klart att målarna ska få sina kläder tvättade på jobbet och vattnet saneras.

Hur kan någon vilja montera ned kunskapssamhället som ger oss så mycket? Det som händer i USA är en ond mardröm, som tyvärr påverkar hela världen.

Resultatet blir en massa ledsna unga som inte blir färdiga med sin specialistkompetens inom bygg och som ofta börjar jobba med annat i stället.

Grunden till problemet är så klart att byggbolag i dag har allt färre anställda. I stället säljer man ut jobben till underentreprenörer i långa kedjor för att slippa både ansvar och kostnader.

Det kan man ha åsikter om men det är så branschen ser ut sedan länge.

Med denna ordning blir det i princip omöjligt att ta emot lärlingar. Någon måste ju ta hand om dem och vilja anställa dem efter avslutad utbildning.

Och det är helt enkelt inte tillräckligt intressant för byggbolagen. Företag som jobbar ”marknadsmässigt” satsar inte på det som inte gynnar dem ekonomiskt.

En hel bransch flyr sitt ansvar

Systemet med lärlingsplatser har med andra ord ingen plats i den här utvecklingen. Ändå är denna form av utbildning nödvändig.
Sverige behöver kompetent yrkesfolk som kan bygga landet även i framtiden.

Så vad göra då?

Lagstifta förstås. Inga lärlingar lika med inga kommunala och regionala uppdrag. Inte rätt att erbjuda rot. Det kanske låter hårt men är det enda riktiga när i princip en hel bransch flyr från sitt ansvar. För bolag som tar emot lärlingar får redan ekonomisk kompensation genom att lärlingar kostar mindre att anställa.

Ändå är det tydligen mer lönsamt att säga nej. Varför kan vi bara spekulera i och de flesta har sina aningar. Men en sak är säker: om vårdbolag och sjukhus gjorde likadant skulle Sverige inte vara en trygg plats att leva på.

Kom tillbaka in i ordningen byggbranschen. Ni är så välkomna!

Hear, hear! Välfärdsvinster går att fasa ut! Norge kan och har Sverige som ett varnande exempel. (Och en nyligen genomförd undersökning visar att även 70 procent av svenskarna är emot vinster i välfärden.)

Vart tog vintern vägen? Plus fem och slask i januari i Stockholm. Kom tillbaka snälla herr Bore. Jag saknar de vita vidderna så.

Folk ville väl ändå inte ha oväntat besök. De yngre föredrog nog de reels som nissarna spelade in och la ut hela tiden. Sedan gick de omkring och skrattade här i tomteverkstaden åt klick och kommentarer.

Tomten själv förstod inte riktigt sånt där. Han tyckte om det mänskliga mötet. Att se och uppleva de tindrande ögonen och få önska god jul på riktigt. Så som han gjort i hundratals år.

Men så kom han att tänka på byggnadsarbetarna. De pratade faktiskt mycket om hur det var förr och framför allt facket verkade ofta vilja ha den tiden tillbaka. Det var tal om sammanhållning och kamp.

Det kunde behövas med tanke på hur konkurserna stått som spön i backen senaste året, visste tomten. Det är ju tillsammans vi blir starka. För vad är ett samhälle utan en gemenskap?

Men en ganska svår nöt att knäcka, funderade tomten. Vet människor ens vad solidaritet är nuförtiden när telefonen gjort oss så individualistiska.

Behöver uppmuntran

Här finns i alla fall yrkesfolk som behöver få lite uppmuntran på vägen. Att vara snäll, gör andra snälla också. Tyvärr ingen självklar kunskap längre men julens budskap och ack så viktigt.

Med något bestämt i blicken försvann tomten ut till presentboden och började plocka släden full med spännande maskiner. Det mindes han att byggnadsarbetarna gillade!

Det blir en jul i år igen, skrockade tomten för sig själv, och spände för djuren.

Och det är vi övertygade om här på redaktionen också. Därför passar vi på att önska er alla en riktigt god sådan och ett gott nytt år med detta årets sista tidning. Till dess; läs oss gärna på webben.

Nu är det snart jul. Månaden då vi ska vara extra snälla. Glöm inte att skänka en slant åt dem som har det sämre ställt än du!

”Sämsta bygget” är utsett i år igen. Hur länge ska vi behöva ett sådant jumbopris, kan man undra?

Jag håller nämligen med om just detta. Jag hör till dem som tycker att det är jättefint att betala skatt och känner mig nöjd när jag gjort det.

Och varje gång tänker jag att det är så bra att vi alla bidrar till det gemensamma. Dessutom slipper jag räkna själv. Det gör skatteverket som fördelar pengarna enligt vad vårt demokratiska system kommit överens om.

Tyvärr verkar det vara ganska få som håller med mig. Många ger uttryck för att de blir lurade, att alla myndigheter är dåliga och om de bara själva fick bestämma så skulle allt bli så mycket bättre. Få av dem som klagar har dock någonsin hållit på med fördelningspolitik eller jobbat i ideella föreningar. Men gått i skola och fått vård på sjukhus.

Roligare att göra rätt

Likadant är det på företagsnivå. Det fuskas så snart man har chansen, ibland till och med skryter ledningen över det. Det gäller även i många större företag, där det går bra, i alla branscher och absolut i byggbranschen.

Det ena brottsupplägget är smartare än det andra och nytt skattefusk ser dagens ljus på rullande band.

Då tänker jag; varför vill människor inte bidra? Det måste ju vara så mycket roligare att lyckas genom att göra rätt för sig.

Skatt är ju kanske en av de bästa idéer som människan kommit på. Genom den kan välfärd och infrastruktur fungera, genom den slipper vi vara ägda av någon. Även den som inte mäktar med att göra sitt, kan överleva. Utan att stå med hatt i hand framför storbonden.

Jag kan inte komma på något annat än att skatt faktiskt är fantastiskt fint. Ska man inte känna sig stolt då?

På torsdagskvällen steg Teslas aktie med 22 procent! Det innebär att börsvärdet ökade till 816 miljarder. Dollar.

Det är nu ett faktum att Trump är tillbaka. Hur ska världen orka hantera detta?

Men den är också ett tecken på något annat. En välfärd i förfall.

För när kommuner och regeringar tillåter utländska storbolag att på vilka premisser som helst, komma och slå sig ned i en glesbygdsregion för att göra affärer, är det en form av desperat rop på hjälp. Och då kan vad som helst hända.

Northvolt har varit kantat av skandaler sedan bygget startade. Bolaget skulle inte följa svenska arbetsmarknadstraditioner och ha kollektivavtal. Ledningen har vid minst ett tillfälle satt sig över myndigheters rekommendationer och hittat på egna. Flera oförklarliga dödsfall har inträffat och facket motas bort med käpp så snart de försöker närmar sig området.

Ändå har regeringen fortsatt ge sitt stöd till ett bolag utan kunder.

Alla vet numera hur det ser ut i de nordligaste delarna av Sverige. Där finns naturresurser men fattas kompetens, människor och infrastruktur. Det är klart att det är en våt dröm att ett storbolag ska fixa skivan åt Sverige. Problemet är att det aldrig har funkat.

När en fabrik med flera tusen anställda öppnar innebär det stora uppoffringar från både kommuner och civilsamhälle. Folk ska ha någonstans att bo, läkare att gå till, förskola till barnen och så vidare. Det påverkar människors vardag och liv.

Det är därför som samarbete är så viktigt. Kanske är det så att vi nu får smaka på vår egen koloniala medicin. För ett halvt sekel sedan gjorde svenska bolag detsamma på olika platser i världen.

Men till skillnad mot många av dessa stater har vi fortfarande råd att säga nej till projekt som dessa. Eller åtminstone ställa helt rimliga krav på uppförandekod.

Då hade vi sluppit stå med tomma baracker och ledsna människor som ändå till slut blev arbetslösa.

För övrigt anser jag att vi bör fortsätta att stötta Ukraina som ensamt får slåss för den fria tanken och Europas demokrati!

Bygga ny kärnkraft under innevarande mandatperiod? Hur dumma får politiker vara och vem ska betala den svindyra notan?

I dag talar vi om uppmärksamhet på sociala medier i en sekund för att fånga någons intresse. Allt går så oändligt mycket fortare nu, både på gott och ont. Det vi förut hann på ett vanligt jobb på kanske en vecka bockar vi av på, låt säga, mindre än en dag.

Och kanske är det också därför det varit så märkligt tyst om den lagstadgade arbetstiden i flera decennier – ja, fram till nu – när det börjat mullra i leden.

Äntligen har facken, däribland Byggnads, börjat driva frågan om 35 timmars arbetsvecka. De enorma vinster som gjorts via effektivisering har ju hittills gått rakt ned i arbetsgivarnas ficka men kostat dem som jobbar stress, utmattningsdepressioner och svåra arbetsskador som följd. Och svenska reallöner har dessutom inte växt alls i samma takt som produktionen.

Människor kan arbeta hårt och snabbt en kortare period (speciellt om vi blir belönade) men vardagen kan inte se ut så vecka in, månad ut, år efter år, för då går vi sönder. Det gäller byggnadsarbetare, sjuksköterskor och faktiskt de flesta andra yrken. Våra kroppar och hjärnor har helt enkelt en gräns för vad de klarar av oavsett alla moderna hjälpmedel. Och allt har då sannerligen inte blivit lättare. Mycket vi förut fick hjälp med ska vi hinna med själva nu, på nätet.

Sådant kan man inte räkna med att göra på arbetstid. Speciellt inte för den som dagligen befinner sig uppe på ett tak eller till exempel på en byggnadsställning. Och efter jobbet finns inte orken kvar. Ändå förväntas vi hinna med.

Det är med andra ord hög tid att minska arbetstiden. För de senaste femtio årens effektivitetsvinster måste tillfalla alla och inte bara dem i toppen.

Att ta bort flygskatten mitt i en pågående klimatkris är riktigt, riktigt dumt! Det är de unga som får betala priset.

Hur har Svenskt Näringsliv mage att vara emot förkortad arbetstid när de själva knotar på i endast 32 timmar/vecka, avslöjade DN häromveckan.

Och det är klart att det är jobbigt att prata med oss när företaget de jobbar på har gjort bort sig. Journalister fattar det. Speciellt om det handlar om en olycka och de själva varit med och fattat beslutet som orsakat den.

Men det är nödvändigt att människor tar sitt ansvar och berättar vad som hänt. Hur ska annars branschen kunna undvika nya tillbud och fusk?

Tyvärr verkar allvaret inte riktigt sjunka in. Cheferna vill helt enkelt inte stå för vad de gör ens när någon omkommit. Och när en 23-åring nyligen dog på ett bygge ville ledningen inte släppa in skyddsombudet. Allt skulle tydligen sopas under mattan.

Vi kommer fortsätta att rapportera och ta reda på sanningen oavsett. Att göra motstånd är viktigt och det finns alltid vägar till sanningen.

En farlig utveckling

Nyligen höll Byggnads sin stora konferens ”Framtidsdagarna”. Även där framgick att klimatet på byggena är allt tuffare och att allt färre förmår engagera sig i facket.

De här sakerna går så klart hand i hand. Ett svagt fackförbund ger storföretag – och mindre också för den delen – möjlighet att bryta mot överenskommelser som står i kollektivavtalen. Det är en farlig utveckling.

Men om företagen vet att fler har ögonen på dem och vi fortsätter att rapportera kommer de ansvariga att behöva svara. Det kommer att vara bättre för dem, de får ju i alla fall säga sin version, men framför allt för alla byggnadsarbetare. För det är precis som den gamla klyschan säger: ”Tillsammans är vi starka”.

Fundera på det när ni nu snart checkar ut för några veckors sommarvila i hängmattan.
Det här blir alltså det sista numret innan hösten. Till dess följ oss gärna på webben.
Glad sommar!

Grattis LO som får Johan Lindholm av Byggnads. Nu kommer det hända grejer.

Hör du till dem som tror att fängelse är svaret på alla samhällsproblem? Se ”30 dagar i fängelse” på SVT med Christoffer Hjalmarsson. Den ger nya perspektiv.

Ni hör ju själva; det låter som rena 1800-talet men exemplet är dessvärre alldeles nytt.

Och även om det säkert händer i andra branscher än bygg, så är det typiskt. Den seglivade machoattityden hänger kvar här i större utsträckning än vad många vill tro och hejdar män från att vara de pappor de har rätt att vara.

För ingen som på riktigt tagit del av föräldrarollen slipper undan de sex första åren av ständiga magsjukor, feber och förkylningar. Oftast inget allvarligt men barnen måste vara hemma och vila, ha en famn att gå till och få mat.

Det är därför vab – alltså vård av sjukt barn – inte får vara skäl till uppsägning. Men många är fortfarande rädda och vill visa sig duktiga inför chefen genom att inte vabba.

Många rynkar kanske på näsan nu och tänker att sjuka ungar lämnar man gärna bort till någon annan. Men jag menar att det är just det som är den trista attityden. För det är genom att finnas där som en trygghet för de små som tilliten kommer – och med den närheten och kontakten som varar livet ut.

Flera undersökningar visar att män ligger i lä här och fortfarande blir mer ensamma vid arbetslöshet och separationer eller andra jobbiga händelser i livet. Kvinnor drabbas inte lika hårt ”för de har ju barnen”.

Det är dags för alla pappor att på allvar levla upp närvaron, och då ska inte arbetsmarknaden stå i vägen. Det är svårt nog ändå att bryta vanor och skapa nya mönster. Vare sig det är inom bygg eller någon annanstans.

Men att vara behövd av sina barn är faktiskt det finaste som finns.

Det pågår fortfarande ett anfallskrig mot Ukraina. Glöm inte det!

Var är satsningen på bygg i vårbudgeten? Ingenstans tydligen.