Två kranförare – en redig bjässe: "Första lyftet var riktigt häftigt"
Två kranar, 55 ton trä och ett lyft som kräver att stora delar av bygget spärras av. När takstol nummer fyra ska på plats på Malmös nya multisporthall måste allt klaffa.
Solen värmer bygget vid Stadionområdet i Malmö. Det blåser svagt, men tillräckligt för att avspärrningsbanden ska fladdra lätt i vinden. På några ställen är banden rödvita. På andra rödgula. Det kan tyckas vara en oviktig detalj inför ett jättelyft. Men på ett bygge i Skåneland är färger sällan helt oskyldiga.
Bakom avspärrningarna väntar två kranförare, en lyftledare och ett gäng mont-örer. Takstolen vilar än så länge på några pallbockar. Stropparna är sträckta. Den enorma takstolen är en del av bygget av Malmös nya multisporthall. Det ska bli en gigantisk idrottsbyggnad med bland annat en fullstor fotbollsplan, baskethall och kontor. Skanska bygger på uppdrag av Malmö stad.
En som har koll på både lyftet och avspärrningarna är Kent Dahl. Han är snickare, skyddsombud och, på det här bygget, även logistikansvarig. Han har jobbat på Skanska
i dryga 30 år. Vid millennieskiftet var han med och byggde kassunerna till Öresundsbron. Men även för en så erfaren byggnadsarbetare är lyften av de stora limträtakstolarna på multihallen något utöver det vanliga.
90 meter
Takstolarna är ungefär åtta meter höga, har nästan 90 meter i spännvidd och väger 55 ton. Totalt ska elva stycken monteras. Tillsammans ska de bära upp det stora taket och skapa den öppna volym som krävs för långa svepande krossbollar.
Varje takstol kommer till bygget i delar. För Kent Dahl påminner monteringen om ett tålamodsprövande spel.
– Det är lite som ett jättelikt plockepinn som monteras ihop på plats, säger han.
Delarna byggs ihop på pallbockar. Först läggs underramen ut. Sedan växer fackverket fram, bit för bit. Sist monteras bågen som ska ligga överst. Den kommer i tre delar.
– Det är ett stort lyft, och det är väldigt planerat, säger Kent Dahl.
Det är lite som ett jättelikt plockepinn som monteras ihop på plats.
Det märks. Inför varje lyft spärras stora delar av arbetsplatsen av. Även dörrar inne i den nya byggnaden, på ena kortsidan, är stängda av säkerhetsskäl.
– Vi har ett morgonmöte där vi går igenom vilka avstängningar som ska göras, säger Kent Dahl.
Allt förarbete är klart inför lyft av takstol nummer fyra. De tillfälliga strävorna är borttagna. Två liftar är framkörda, en vid vardera änden av takstolen. I varje korg står en montör uppe vid toppen av betongpelarna, var och en beredd att ta emot takstolen.
”Viktigast att vi är synkade”
Redo i var sin Liebherr sitter kranförarna Marcus Frohlund och Marcin Postrozny, som jobbar för Sven Jinert. Den ena styr en Liebherr LR 1160. Den andra en Liebherr LR 1250. De ska lyfta samma last.
– Det viktigaste är att vi är synkade i det vi gör. Vi har hjälp av en lyftledare som leder oss in i lyftet via radion. Så fort det är något säger han till. Det måste vara lugnt och säkert, säger Marcus Frohlund.
Inför varje lyft hålls också ett särskilt lyftmöte. Där går de igenom hur momentet ska genomföras.
– Takstolen byggs fyra meter vid sidan av sitt slutliga läge. Sedan lyfts den rakt upp. När den är uppe i rätt höjd förs den försiktigt i sidled in över pelarna, säger han.
Själva tyngden är inte det svåraste. Maskinerna är gjorda för den här typen av lyft.
– Man vänjer sig vid maskinen man arbetar med. Larvkranarna orkar det här och är anpassade för att lyfta sådana här grejer. Det känns inte i maskinen att det är tungt. Men självklart är man medveten om att det är mycket vikt och hög risk. Det viktigaste är att hålla koll på säkerheten och ta det lugnt och sansat, säger Marcus Frohlund.
Nu väntar alla på klartecken. Först händer ingenting. Sedan plötsligt – en rörelse. Långsamt, nästan omärkligt först, lättar 55 ton trä från pallbockarna. Takstol nummer fyra är på väg.
Sedan går det snabbt. De två kranförarna följer instruktionerna från lyftledaren. Takstolen lyfts rakt upp i omgångar och styrs sedan in mot betongpelarna. Från liftarna tar montörerna emot takstolen. Det går sakta, sakta de sista centimetrarna innan den läggs på plats och bultas fast i toppen på pelarna.
Stropparna sitter kvar i många timmar till. Nu börjar arbetet med att lägga ut limträbalkar mellan den nya takstolen och den närmaste takstolen som redan är monterad. På så sätt binds konstruktionen ihop steg för steg.
I samma skede sätts också provisoriska stormlinor upp. Takstolarna är stora och höga, och innan väggar och tak är färdiga kan vinden ta tag i dem från sidan. Stormlinorna
fungerar som tillfälliga strävor. De håller takstolarna i rätt läge och hindrar dem från att börja svaja eller tryckas omkull av vinden.
– De får sitta kvar tills väggarna är uppe i höst, säger Kent Dahl.
Han ser nöjd ut.
– Det gick enligt plan. Vi är ett bra gäng här, säger han.
Ett lyft i veckan
Lyftet av takstol nummer ett tog betydligt längre tid. Då blev det en sen kväll.
– Första lyftet var riktigt häftigt. Det var många inblandade och en viss anspänning, det måste jag säga. Jag blev kvar på jobbet till tjugo över tio på kvällen. Men redan när vi kom till den andra började det bli rutin, säger Kent Dahl, som räknar med ungefär ett takstolslyft i veckan om vädret tillåter.
Runt arbetsplatsen fladdrar banden fortfarande i vinden. Några rödvita. Andra rödgula. Färgvalen som i början såg ut som oviktiga detaljer i kanten av ett jättelyft visar sig
faktiskt ha en egen liten historia. Kent Dahl ler när de kommer på tal.
– Jag brukar kalla dem skånska och danska band. Rödgula och rödvita, säger han.
I början var det mycket ”danskt” på arbetsplatsen efter att några kartonger hade följt med från ett tidigare bygge. Med tiden har banden blivit mer lokalpatriotiska.
– Nu är det jag som beställer, säger logistikansvarige Kent Dahl och skrattar.