”Skrota märket” – vad händer då med bygglönen?

Byggnads ungdomsorganisation Unga Byggare har beskrivit industrimärket som ett ”klassförräderi”. Kritiken bottnar i att systemet ökar klyftorna mellan arbetare, särskilt mellan mans- och kvinnodominerade yrken. Mathias Lindahl, 30 år, snickare och ordförande för Unga Byggare i Byggnads Väst, menar att procentpåslagen slår fel.

– Det är hur mycket man får i kronor som räknas. Med märket blir klyftorna bara större, säger han.

Och han tvekar inte om vad som borde hända med märket.

– Det borde skrotas helt. Sedan måste LO-kollektivet sätta sig ner och arbeta fram något nytt.

Varnar för sammanbrott

I 25 år har industrin satt takten för löneutvecklingen. De flesta är eniga om att modellen gett stabilitet och stigande reallöner. Samtidigt finns det fler än Unga Byggare som är kritiska till modellen.

Nationalekonomen Lars Calmfors är en av dem. Han menar att märket blivit för bindande och vill i stället se en efterfrågemodell där yrken med stor brist kan få lönepåslag utanför industrins ram.

Det finns en risk att systemet bryter samman. Parter kan helt enkelt lämna märket och ta konfliktvägen för att pressa fram högre löneökningar än andra.

– Det är ett problem om vi har områden med stor brist på folk, framför allt i offentligt finansierade verksamheter som sjukvården och skolan, säger han.

Han varnar för vad som kan hända om missnöjet över det låsta löneläget växer. När grupper som gång på gång hamnar på efterkälken inte längre accepterar industrins norm.

– Det finns en risk att systemet bryter samman. Parter kan helt enkelt lämna märket och ta konfliktvägen för att pressa fram högre löneökningar än andra. Lite av detta såg vi i Finland för några år sedan när en stor kommunalstrejk ledde till högre löneökningar än i industrin.

Lars Calmfors vill se ett oberoende expertråd, tillsatt av parterna, som kan avgöra när det är rimligt att göra avsteg från märket. Huvudregeln ska fortfarande vara att följa märket, men med större flexibilitet.

Modellen som spårade ur

LO:s avtalsansvarige Veli-Pekka Säikkälä medger att det finns problem, att det tidigare gick att göra ”justeringar utan att det blev bråk”. Samtidigt påminner han om tiden före märket, då lönebildningen spårade ur. Märket har gjort nytta sedan det infördes 1997.

– På 70-talet sprack hela skiten. Parterna accepterade inte dåvarande modell längre och det gick åt helvete, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Han beskriver en tid när alla krävde högre och högre lön och inflationen skenade. Han minns själv hur det kändes när han klev in på arbetsmarknaden 1985 med reallönesänkningar fyra år på raken. Under industrimärkets tid har det inträffat tre gånger, bland annat efter den senaste inflationschocken.

 På 70-talet sprack hela skiten. Parterna accepterade inte dåvarande modell längre och det gick åt helvete.

– De unga som arbetar i Sverige i dag har vuxit upp med att reallönerna ökar varje år. Min generation var inte alls van vid det. För oss var det alltid osäkert om det skulle bli någon höjning över huvud taget, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Vill se mer solidaritet

En som känner sig aldrig fått ta del av märkets fördelar är snickaren Mathias Lindahl på Unga Byggare.

– Jag har bara varit med om att vi ska hålla igen för att inte spä på inflationen. Samtidigt delar företag ut miljarder och chefer får miljonbonusar. Det sticker i ögonen på folk.

Hur ett nytt lönebildningssystem skulle se ut har Unga Byggare ingen lösning på. Vad som däremot är klart för ungdomsorganisationen är att märket ska ersättas med något som leds av nyckelordet solidaritet.

Är det byggnadsarbetarnas uppgift att bidra till andra som tjänar mindre?
– Jag tycker att det är allas ansvar. Bara för att vi ”tjänar bra” ska vi inte sitta och hålla käften, utan försöka få till mer solidariska löner.

Vad har ni fått för respons från Byggnads på era förslag?
– Det är väldigt spridda skurar. Många tycker bara att man är en gnällig ungjävel. Samtidigt håller en del med oss.

När frågan lyfts till LO-nivå blir svaret mer försiktigt. I de senaste avtalsrörelserna har facken sett till att ingen får mindre än märket, arbetsgivarna att ingen får mer och Medlingsinstitutet har konsekvent lagt sina bud exakt på normen. Resultatet har blivit en alltmer fastlåst lönebildning.

Vems är felet att det blivit så?
– Det är ett gemensamt systemfel där alla räknar på hundradelen vad alla ska ha. Jag kan tycka att märket ibland är lite kantigt och man borde kunna göra justeringar. Det gick att göra förr i tiden utan att det blev bråk, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Jag har bara varit med om att vi ska hålla igen för att inte spä på inflationen. Samtidigt delar företag ut miljarder och chefer får miljonbonusar. Det sticker i ögonen på folk.

Han vill alltså se möjligheter till små justeringar vid behov, men tror inte på efterfrågemodellen som Calmfors föreslår.

– De tankarna har vi i facket alltid varit emot. Ett sådant system skulle dra isär lönerna i landet. Jag tycker att vi ska fortsätta försvara den solidariska lönepolitiken genom våra låglönesatsningar.

>Så säger tre byggjobbare om ett mer solidariskt system:
”MAN VILL JU HA SÅ HÖG LÖN SOM MÖJLIGT”

Löneandelen krymper

Även Byggnads ordförande Kim Söderström är kritisk mot en efterfrågemodell. Han ser den som direkt farlig.

– Tanken kan verka lockande om man ser arbete som vilken vara som helst. Om många företag säljer kylskåp till lågt pris sjunker priset snabbt. På samma sätt riskerar lönerna att pressas om byggbolag från Östeuropa kommer hit och erbjuder billigare arbetskraft.

Så byggnadsarbetarna skulle inte vinna på en sådan modell?
– Nej, svarar Kim Söderström snabbt.

Det handlar om att vara solidariska med varandra. De som har högre löner måste vara med och lyfta dem som tjänar minst.

Han tycker att märket gett stabilitet och i kronor räknat ganska bra påslag för byggnadsarbetare. Men han ser också att modellen inte lyckats minska klyftorna mellan män och kvinnor, något som är ett uttalat mål för LO. Samtidigt lyfter han hur vinsterna fördelas.

– Fackets uppgift är att se till att en större del av företagens vinster och mervärde går tillbaka till arbetarna.

Han konstaterar att utvecklingen gått åt fel håll. Löneandelen har krympt samtidigt som vinstandelen för företagen vuxit. Om arbetarna kan ta en större del av kakan skulle inte bara lönerna höjas, utan också statens skatteintäkter växa.

– Då blir det möjligt att också lyfta lönerna i välfärden.

Han vill inte skrota modellen, men ser att den behöver utvecklas. Och även om Unga Byggare driver kravet hårdare och vill avskaffa märket helt, menar Kim Söderström att man i grunden vill samma sak.

– Det handlar om att vara solidariska med varandra. De som har högre löner måste vara med och lyfta dem som tjänar minst. Det är enda vägen om vi ska minska klyftorna.

LÄS ÄVEN:

Kräver lönelyft på 15 procent: ”Byggnads borde slopa märket”

Byggnadsarbetaren förklarar: Det här är märket

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din inbox! Prenumerera på Byggnadsarbetarens nyhetsbrev.