info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Festool 980×240 v49

Patriks larm: ”Säkerhetskurser ett spel för gallerierna – finns inga marginaler”

Som underentreprenör landar det på honom att jobba ikapp uppdragsgivarnas planeringsmissar. Efter flera arbetsplatsolyckor säger han nu ifrån. ”Det är vi på golvet som blir drabbade”, säger Patrik Mattiasson.

Patrik Mattiasson är anläggare – spontar, lägger ner pålar och förbereder för gjutning. Varje dag förflyttar hans team tunga element högt upp i luften. Men när varje minut räknas så blir det förr eller senare farliga misstag.

– Min maskinist hade bråttom och ställde armeringsjärnen lite snett mot vår farmatank. Jag sprang fram och tog emot. Då bröt jag lillfingret. När jag varit på sjukhuset åkte jag tillbaka till arbetsplatsen, bara för att kolla av.

– Nu hade de förstås ännu mer stress. Så utegubben slog en kätting fel runt betongpålar som skulle hissas upp. När de var högst upp så gled pålarna ur och en av dem ramlade på hytten. Det är ju ett jättetillbud. Nu var det ingen som skadades men alla var ju skakade. Tio minuter senare står beställaren och undrar otåligt när vi kan få dit en annan maskin…

Patrik känner en maktlöshet för arbetssituationen, något han nyligen beskrev i ett längre inlägg på Facebook. Och berättelsen om en aldrig sinande tidspress är det många som känner igen sig i.

Man ser kanske att en stropp är sliten. Men det hinns inte bytas. Det är så olyckorna händer.

– Man ska helst vara färdig innan man kommit till jobbet. Betongen är beställd innan vi slagit i en påle. Det finns ingen marginal över huvud taget. Man ser kanske att en stropp är sliten. Men det hinns inte bytas. Det är så olyckorna händer.

– Projekteringen tar tid, folk ska överklaga, men man flyttar inte inflyttningsdatum. Så då blir det bråttom. Då måste man jobba ikapp det projektet har halkat efter. Och det är vi som går på golvet som blir drabbade av det. Jag träffade en grävmaskinist från ett bygge som jag hoppat av ifrån. Han berättade att de i princip inte käkar under dagen. De hinner inte. Jag får kalla kårar när jag åker förbi det stället.

Att underentreprenörerna förväntas jobba över för att hinna ikapp en orealistisk planering tas ofta som helt självklart.

Patrik Mattiasson. Foto: Privat.

– Vi hade ett stort jobb i Göteborg. Jag och maskinisten kommer till arbetsplatsen och skriver in oss på bygget. Vi hinner knappt gå genom vad som ska göras när vi får frågan ifall vi kan jobba över och ta helgen. Beställaren betalade ut övertiden innan jag ens sagt ja. Jag kände mig köpt från början.

– Det är i stort sett samma överallt. Ju större byggplats desto värre, oftast. Och när jag frågar kollegorna så berättar de samma historier.

– När man schaktar blir det ju otroligt lerigt. Man måste rycka upp fötterna hela tiden. De första två åren gick jag hem med smärta i höftkulorna. Och sedan sitta på huk och svetsa i sörjan… Vatten och ström är ingen bra kombination, om man säger. Det ska ligga grävmaskinsmatta eller grus på backen. Men det skiter de oftast i, för det tar tid och kostar pengar.

Varför ska jag ta 45 min av min tid att lyssna på det där? Man känner sig ju inte säker på arbetsplatsen ändå.

– På varenda arbetsplats går man genom säkerhetskursen, APD-plan och sånt. Man ska kunna ta sig lätt och säkert till och från byggbod, man får inte ha trasiga kablar på marken och så vidare. Så kliver man ut och där ligger avskavda 16-kablar på backen och det är jättepölar utanför bodarna och man jobbar upp till vristen i lera.

– Varför ska jag ta 45 min av min tid att lyssna på det där? Man känner sig ju inte säker på arbetsplatsen ändå. Det är spel för gallerierna!

Det finns de som invänder att ”ni tjänar ju bra”?

– Vadå, det handlar om våra liv. Jag har två barn, jag måste komma hem hel och oskadd. Och även om vi kanske tjänar okej så betyder väl inte det att det ska vara onödigt farligt på jobbet.

Så vad bör man göra? Patriks hoppas att fler kollegor ska våga säga ifrån, utan det kommer det aldrig bli någon ändring, menar han. Han önskar också att det fanns fler skyddsombud som kunde kontrollera arbetsplatserna.

– De skulle kunna komma in och upprätthålla det man läst på kursen. Nån som kan ta striden. Skit samma att det kostar mer, det är vår hälsa. För man orkar ju inte ta fighten själv.

Gå med i Facebookgruppen Arbetsmiljö på Bygget 

Annons
EHRAB 250×600 v49b
EHRAB 250×600 v49c
EHRAB 250×600 v49a

Du läser: Patriks larm: ”Säkerhetskurser ett spel för gallerierna – finns inga marginaler”