Byggbranschen är tyvärr hårt drabbad av osund konkurrens och kriminalitet. Många arbetare, ofta från andra länder, tvingas arbeta upp till 300 timmar och ibland mer varje månad för en betydligt lägre lön än svenska byggnadsarbetare. I bolagen de jobbar för saknas ofta traktamenten, reseersättningar och övertidsersättning.

Saknar anställningstrygghet

Ett av de största problemen i de här företagen är bristen på anställningstrygghet. Jag vågar påstå, efter att ha hanterat dessa frågor i några år, att de som är anställda i utländska företag saknar anställningstrygghet överhuvudtaget. Om en anställd skadar sig, kräver sin rätt eller för den delen vänder sig till facket, riskerar ofta personen bli uppsagd eller flyttad till en arbetsplats i ett annat land i stället.

Arbetstiderna är en annan faktor. Många anställda arbetar långt mer än vad lagen tillåter. Arbetsgivarna hävdar då att man har ”individuella arbetstidsöverenskommelser”, men i praktiken har alla anställda samma avtal.

Kallas specialister

Flera av dessa företag kallar arbetsgivarorganisationerna för ”specialistföretag”. Vid en första anblick låter det positivt, men verkligheten är tyvärr en annan. Dessa ”specialister” är ofta underbetald arbetskraft från främst Östeuropa, utan relevant utbildning. Långt ifrån de små- och medelstora lokala företag som vår motpart Byggföretagen påstår att det handlar om. Motivet för dessa dimridåer är tydligt. Man vill sänka priset på arbetskraft och göra det svårare för facket att organisera arbetsplatsen.

Eftersom anställningarna är osäkra, blir de flesta uppsagda innan de når full lön

Dessa ”specialistföretag” påstår allt som oftast att deras anställda (främst män i 30-40-årsåldern) har mindre än ett års branscherfarenhet och betalar därmed en lön som är 30 procent lägre än kollektivavtalets nivå. Mellan år två och sex är lönen fortfarande 12 procent lägre. Men eftersom anställningarna är osäkra, blir de flesta uppsagda innan de når full lön. Detta skapar en rädsla för att kräva sin rätt eller gå med i facket.

Tar inte in lärlingar

Tilläggas bör också att dessa företag inte anställer lärlingar som valt att gå bygg- och anläggningsprogrammet på gymnasiet vilket bidrar till att det i Mälardalsregionen endast var 15 procent (högt räknat) av de som tog studenten som fick ett byggjobb 2024.

Samtidigt finns seriösa företag, riktiga specialister enligt mig, som satsar på egen personal och ger dem kompetensutveckling och bra villkor. Dessa företag bidrar till en tryggare och mer kvalitativ byggbransch. Det är dessa företag som arbetsgivarorganisationerna borde stötta – inte de som utnyttjar människor för att maximera vinsten.

”Kalibrera kompassen”

Jag menar att Byggföretagen förespråkar långa underentreprenörskedjor med sämre yrkeskompetens framför säkra arbetsplatser med kvalitativt slutresultat och goda villkor.

Därför uppmanar jag Byggföretagen att ta ansvar. Vi vet vad som krävs, verktygen finns redan. Det är dags att kalibrera den moraliska kompassen och sätta seriösa företag och arbetarnas rättigheter först!