info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Byggnadsarbetareförbundet V39

Max har färskt förarbevis: "Vill bara ha erfarna maskinförare”

Varje år lämnar 2 000 maskinförare branschen. Samtidigt tillkommer bara 300 nya. Trots det kraftiga underskottet får inte alla nyutbildade jobb. Här får du veta varför. 

Max Nielsen gick en maskinförarutbildning för snart två år sedan. ”Jag var helt säker på att jag skulle få ett jobb efter utbildningen”, säger han. Foto: Kristina Wirén/Mostphotos

De är hett eftertraktade, landets maskinförare. En orsak är att för få söker sig till yrket. Om inte fler lockas till ett arbetsliv bakom ratten riskerar stora infrastrukturprojekt framöver att fördröjas. Med andra ord – det borde vara lätt för alla nyutbildade maskinförare att få ett jobb. Men det finns ett problem med bristen. Alla erfarna måste jobba stenhårt och effektivt för att hinna med ute på projekten. Något som i sin tur drabbar nya som vill arbeta i branschen.

Idag arbetar Max Nielsen på Röda korset i Kalmar. Här försöker han väcka liv i en gammal dator.

Röda Korsets lokaler i Kalmar. I ett rum innanför själva butiken sitter Max Nielsen vid ett arbetsbord. Med en skruvmejsel i handen, lite trolleri och fantasi försöker han väcka gamla datorlik till liv.

– En del hamnar där, säger han och nickar mot andra sidan bordet.

Där står kyrkogården, en kartong stor som en flyttlåda. Platsen för datorprylar som ska skickas iväg till skroten.

För snart två år sedan kom Max Nielsen in på en utbildning för att bli maskinförare. Något han drömt om länge.

– Jag har kört en del tidigare så för mig handlade det mest om att få bort lite rost.

Utbildningen gick bra. Max Nielsen beskriver hela kursen som ”vansinnigt rolig”.

Läs också "Inte ens en på 20 kan köra maskin"

– Jag blev klar med utbildningen i förtid och fick hjälpa lärarna med allt möjligt innan vi skulle ut på praktik.

Även ute i verkligheten gick allt bra. Till Max Nielsens stora glädje fick han chansen att köra mycket hjullastare, något han gillar mer än allt annat.

– Jag kan hur lätt som helst sitta i åtta timmar och bara köra. Det är det bästa som finns.

Med ett färskt förarbevis i handen och med orden från kursledarna ringande i öronen – ”det fattas 7 000 maskinförare”– började han söka arbete.

– Jag var helt säker på att jag skulle få ett jobb efter utbildningen. Helt säker, säger Max Nielsen.

En promenad genom Kalmar skvallrar om att det byggs mycket i stan just nu. Det räcker med att gå ut på lastbryggan till Röda Korsets lokaler för att stöta på det första projektet. På andra sidan gatan ett fält, stort som tjugo fotbollsplaner, omgärdat med byggstängsel. Ett par entreprenadmaskiner rör sig på det sandiga området. Ett drömjobb för en nykläckt maskinförare.

– Jag har sökt ett trettiotal jobb utan att få napp. Jag har varit så desperat att jag till och med tänkt flytta, berättar Max Nielsen och slår ut med händerna.

– De verkar bara vilja ha erfarna förare.

Vid ett tillfälle var det ändå nära. Han var överens med ett bemanningsbolag och klar för ett uppdrag. Lönen var satt till 27 500 kronor i månaden. Men dagen innan han skulle börja köra fick han besked om att det inte blev något.

– Firman som behövde hjälp hade fått tag på en kille som varit anställd tidigare.

Max Nielsen är långt ifrån ensam om den här situationen. Han är inte den enda från samma maskinförarutbildning som haft svårt att få jobb. En har gått en ny utbildning och försöker bli lastbilschaufför. En annan går hemma och söker arbete.

– Jag vet att en tjej som gick samtidigt har fått en anställning. Det var hos en släkting. Det är kanske det som krävs när man är ny och inte så snabb, säger Max Nielsen.

Enligt Arbetsförmedlingen är maskinförarjobbet ett framtidsyrke. Efterfrågan kommer vara hög de närmaste fem åren. Men redan i dag är bristen akut. Något som bland annat märks genom att ”det är väldigt många pensionärer som kör maskin i dag.” Orden kommer från Hampe Mobärg, vd för Maskinentreprenörerna. Han menar att alla äldre är ett tecken på att det är brist på kunniga och erfarna maskinförare.

– Kraven på maskinförarna är höga och det gäller även de nya. Många vill att alla ska producera 100 procent direkt, säger Hampe Mobärg.

Trots kraven tror han ändå att det egentligen inte är svårare för nyutbildade maskinförare att få jobb än för andra yrkesgrupper på bygget.

– Min känsla är ändå att många till slut får ett jobb, men det gäller att hitta rätt jobb. Är du på ett bostadsbygge med mycket folk och tajta arbetsprocesser med knappa tidsmarginaler, då är det svårt att skicka ut en relativt nyutbildad. De har ännu inte den arbetstakten som projektet förväntar. Och det är ett problem, säger Hampe Mobärg.

Max Nielsen gick sin utbildning på Yrkesakademin i Hovmantorp. En av lärarna där är Torsten Liljegren. En man med femtio års erfarenhet av maskinförarbranschen och ett enormt kontaktnät. Han har märkt hur mycket svårare det blivit för de nya som vill in i branschen.

– Det är sådan stress i dag och det påverkar de nya maskinförarna. Förr fick de gå jämte ett par, tre år och handjobba som vi brukar säga. De fick hoppa in och köra korta stunder när chansen dök upp men den tiden verkar inte finnas i dag. Och frågan är vem som ska betala den tiden?

Torsten Liljegrens erfarenhet är att det tar upp till fem år för att bli en självgående skaplig maskinförare som kan hålla ett högre tempo.

– Jag tycker inte att maskinföretagen ger lärlingarna någon ärlig chans.

Att de flesta, inte minst beställarna, vill ha maskiner som körs av förare som är effektiva ställer till med enorma problem i en tid när förarbristen ligger på rekordnivåer. Eftersom det är bråttom hela tiden ute på projekten finns det för lite tid över för att lära upp nya.

– Väldigt många vill ha unga maskinförare som fått köra mycket under praktik och lärlingstid, men det går inte. Det blir moment 22, säger Hampe Mobärg.

Han tror att alla i branschen nu måste samarbeta för att lösa frågan. Han berättar om att det i Norge finns en lagstiftning som säger att stora offentliga byggprojekt ska ha minst sju procents praktik-/lärlingsplatser. I Norge finns det en kultur med lärlingsplatser och att man alltid har folk under utbildning i företaget.

– Om vi inte kan lösa det här problemet och hitta en väg fram där arbetsplatserna har ett utrymme för praktikplatser är kanske lagstiftning den enda utvägen, säger Hampe Mobärg.

arrow_forward Senaste nytt
Annons
Bluebeam 250×600 V38-39 desktop