Många asbestskydd skyddar inte

Vid torrsanering av lös asbest ger ett enklare andningsskydd med P3-filter inte alltid tillräckligt skydd. Det innebär att den som sanerar, och de som vistas i närheten av saneringsarbetet kan utsättas för alltför höga halter av asbest. Särskilt allvarligt är det vid sanering av blå asbest. Det visar en forskningsrapport från IVL, Svenska miljöinstitutet, som undersökt hur man kan minska exponeringen av de hälsofarliga fibrerna när man sanerar asbest. Forskarna har jämfört torr- och våtsanering och kommit fram till att våtsanering ger lägre exponering av asbest, särskilt vid större industriisoleringar, sprutisolering och rörböjar. I Sverige arbetar man än så länge bara med torrsanering av asbest.

Enligt arbetsmiljöforskarna bakom rapporten är det avgörande att använda bra andningsskydd för att minska antalet personer som insjuknar i dödliga sjukdomar på grund av att de arbetat med asbest. Skydden ska klara de krav som finns i Arbetsmiljöverkets asbestföreskritfter, oftast måste ett tryckluftsmatat andningsskydd användas. Ett annat problem är att inte alla saneringsföretag anmäler att de ska sanera asbest till Arbetsmiljöverket. Förutom att de riskerar sina anställda, och andras, hälsa ska företag som struntar i anmälan till Arbetsmiljöverket ge böter på 50 000 kronor. En sanerare uppger i rapporten att säkert hälften av alla saneringsföretag struntar i att anmäla asbestsanering.

Förutom dåliga andningsskydd, okontrollerad skyddsutrustning när saneringen inte anmäls till Arbetsmiljöverket menar de två forskarna att arbetsmetoderna som används vid rivning av asbest också sprider så mycket onödigt damm att dammhalterna blir så höga att andningsskydden inte hjälper överhuvudtaget. IVL kommer nu att följa upp sina resultat. 2009 väntas en rapport om exakt hur bra skydd andningsskydden ger vara klar.