Kranföraren om bygget av landmärket: ”Man har ett djävulskt ansvar”
Knepig blåst och ett mycket tungt ansvar. Efter det: stolthet att ha bidragit till ett nytt landmärke. Kranföraren Christer Sunessons utmanande arbete förevigades dessutom i en bok.
– Roligt att mitt jobb som kranförare uppmärksammas.
Från Solberget i Växjö lyfte han del för del till det 19 våningar höga bostadshuset på en klassisk plats. Där låg tidigare en annan välkänd byggnad, det gamla vattentornet. Nu finns här Växjös högst belägna bostäder med en vidunderlig utsikt.
Kranföraren Christer Sunesson byggde med en hel stad som åskådare.
– Det är den högsta kranen jag någonsin kört. Dessutom låg byggarbetsplatsen högt över stan från början. Jag såg kranen redan ett par mil bort när jag närmade mig jobbet på morgonen. Den syntes från alla infarter.
Kranen hade en krokhöjd på 65 meter.
– Mot slutet måste jag ändå korta mina kättingar för att kunna lyfta över taket, berättar Christer som har 20 års erfarenhet som kranförare.
Han lyfte väggblock och balkonger på som mest 7,5 ton och var behjälplig med basker vid gjutning under de sista gjutetapperna, då inte betongen längre kunde pumpas upp. Ytterväggarna var prefab och innerväggarna var ihåliga betongväggar som man göt i.
Då hans arbetsplats låg högt och öppet, var vädret det mest utmanande.
– Rent byggnadstekniskt var det inte så svårt, men blåsten var knepig. Det är lätt att väggarna börjar snurra när det är vind och man ska lyfta så högt. Några få dagar fick jag stå stilla för det blåste för mycket.
Christer var på bygget i 15 månader, 2018 var byggnaden klar.
– Man känner ju stolthet och har gjort något som finns kvar för lång tid. Det är jätteroligt att berätta för sitt barnbarn att man byggt detta hus. Som kranförare har man ett djävulskt ansvar. Jobbet ska flyta och det får inte hända något, ingen olycka. Men allt gick bra, säger han.
Byggherre på platsen var Kärnhem och NCC entreprenör. Hela projektet blev dokumenterat i en bok: ”Tornen på Solberget”.
Christer har ett eget avsnitt i boken.
– Jag tror fotografen var uppe sju, åtta gånger och tog kort inifrån och på byggkranen. Det är roligt att vara med i en bok om bygget, att mitt jobb som kranförare uppmärksammas, för vi behöver bli fler. Jag fyller 60 och han som vickat för mig här är 74.