info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Byggnadsarbetareförbundet 980×240 v38

Historiskt låga siffror – nu påverkas bygglönerna negativt

Organisationsgraden ligger nu på en historiskt låg nivå bland byggnadsarbetare. Sedan 2006 har utvecklingen varit dramatisk. Nu varnar forskare för att det börjar synas i lönekuvertet.

Kurvan har dalat 23 procentenheter sedan 2006. Foto: Terese Perman

Under de senaste femton åren har organisationsgraden, alltså hur stor andel av de anställda som är med i facket, rasat bland arbetare i bygg- och anläggningssektorn. Från 81 procent 2006 till 58 procent 2020.

– Bygg är en stor bransch med många anställda så siffran för 2020 är rätt säker, säger Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.

Anders Kjellberg.

Han har under lång tid forskat om organisationsgraden på den svenska arbetsmarknaden. Och nu menar Anders Kjellberg att byggnadsarbetarnas löner och arbetsmiljö påverkas.

– Fackets förmåga att kunna driva frågor, även i företag där man har många medlemmar, blir sämre. Konkurrensen snedvrids i takt med att låglönedelen av sektorn breder ut sig alltmer. De seriösa byggföretagen måste då anpassa sig genom att hålla nere löner eller lägga ut mer jobb på underentreprenörer och utstationerade arbetare. Om utvecklingen fortsätter kan legitimiteten för kollektivavtalet börja ifrågasättas och fler arbetsgivare avstå från att gå med i en arbetsgivarorganisation eller teckna hängavtal, säger Anders Kjellberg.

Den fallande organisationsgraden har gett Byggnads huvudvärk under lång tid. Redan när förbundets nuvarande ordförande, Johan Lindholm, tillträdde på posten i juni 2012 ansåg han att organisationsgraden var den viktigaste frågan av alla.

Ett långsiktigt arbete drogs i gång inför kongressen 2014. Där la ledningen i förbundet fram rapporten ”Mål och vision 2022” och den absolut hetaste frågan i dokumentet var just organisationsgraden. Målet sattes högt, kongressen beslutade att förbundet skulle sikta på att 90 procent av byggnadsarbetarna skulle vara organiserade 2022. Den första åtgärden var en telefonkampanj där 25 000 personer, som var med i Byggnads a-kassa men inte i facket, fick en påringning. ”Vi måste lyfta på alla stenar”, sa förbundssekreteraren Patrik Östberg till tidningen då.

Maktbalansen förskjuts till företagens fördel och fackens nackdel. Det har varit en negativ spiral i 15 år som är svår att bryta.

Patrik Östberg

Men trots den och flera andra försök att öka medlemsantalet fortsatte organisationsgraden att falla. Fyra år senare, vid kongressen 2018, fattades ett nytt beslut. Det nya målet var en organisationsgrad på 75 procent lagom till kongressen sommaren 2022. Alltså om knappt ett år.

– Vi kommer inte att nå det målet. Det är jag ganska övertygad om, säger Patrik Östberg och fortsätter:

– Byggbranschen påverkas väldigt negativt av den här utvecklingen. Maktbalansen förskjuts till företagens fördel och fackens nackdel. Det har varit en negativ spiral i 15 år som är svår att bryta.

Byggbranschen är den arbetarsektor som tappat mest i organisationsgrad sedan 2006. För det mesta har nedgången varit långsam, en flera år lång pyspunka, men till en början var utvecklingen dramatisk.

I maj 2007 höjde Byggnads fackavgiften kraftigt efter en dom i Europadomstolen. Förbundet fick inte längre ta ut gransknings- och mätningsarvoden. Dessutom – den 1 januari samma år – försvann skattereduktionen för fackavgiften.

De två händelserna tillsammans gjorde att kostnaden för medlemmarna sköt i höjden på bara några månader. Svaret var omedelbart: En massflykt ut ur facket. Drygt 10 000 medlemmar raderades ur rullarna och organisationsgraden bland byggnadsarbetare hoppade ner från 81 procent till 73. Allt inom loppet av två år. Ännu ett bakslag kom några år senare då Byggnads tog bort inkomstförsäkringen 2010. Byggnads ansåg att försäkringen var för dyr för förbundet. Samtidigt var den uppskattad bland medlemmarna.

Jobben läggs mer och mer ut på mindre aktörer där den fackliga aktiviteten inte är lika hög.

Patrik Östberg ser även flera andra förklaringar till varför organisationsgraden åkt utförsbacke. Han menar att inslaget av utländsk arbetskraft är betydligt större och att de stora svenska byggbolagen, där organisationsgraden av tradition är hög, gjort sig av med folk under lång tid.

– Jobben läggs mer och mer ut på mindre aktörer där den fackliga aktiviteten inte är lika hög och det leder till en lägre organisationsgrad.

Vad händer om den här utvecklingen fortsätter?

– Om vi inte klarar av vår uppgift att organisera tillräckligt många kommer vår trovärdighet i avtalsförhandlingarna bli lägre. Vi kan bli ifrågasatta som förhandlingspart och det vore förödande, säger Patrik Östberg.

Anders Kjellbergs forskning utgår från arbetskraftsundersökningarna. Det innebär att endast personer som är folkbokförda i Sverige ingår. Det medför att en stor del av den utländska arbetskraften inte ingår. Framför allt de utstationerade. I en nyligen uppdaterad forskningsrapport har han gjort en fördjupad analys för 2020. Byggnadsarbetarnas organisationsgrad blir då 55 procent när även de cirka 10 000 utstationerade i bygg- och anläggningsbranschen tas med.

– Det innebär att den verkliga organisationsgraden nu ligger på 55 procent – och inte på 58 procent – bland byggnadsarbetarna, säger Anders Kjellberg.

I storstadsområden, främst Stockholm där det sannolikt finns en högre koncentration av utländsk arbetskraft, är organisationsgraden troligen ännu lägre än så.

Byggnads gör även egna beräkningar av organisationsgraden. De bygger på ”intern information och uppgifter som samlas in från förtroendevalda”. Enligt Byggnads låg organisationsgraden på 66 procent under 2020.

– Vi ligger lite högre än den officiella siffran. Det finns ett mörkertal när det gäller underlaget om hur man beräknar. Det finns till exempel personer som inte vill uppge att man är organiserad i facket, säger Patrik Östberg.

Så du menar att uppgiften på 58 procent eller den på 55 med de utländska arbetarna är fel?

– Jag kan inte svära på om den är rätt eller inte, men den känns väldigt låg jämfört med våra siffror. Men oavsett om den är 55, 60 eller 65 procent så är den alldeles för låg. Det är alldeles för dåligt. Vi måste bli mycket bättre totalt sett.

Linn Svansbo, medlemsutvecklare på Byggnads, tycker att förbundet måste bli bättre på att förklara varför man ska vara organiserad. Foto: Anna Bredberg

Förr i tiden, på andra sidan millennieskiftet, var facket mer av en självklarhet för arbetare. Byggbranschen utmärkte sig då nästan alla var med i facket. En topp nåddes 1981 då organisationsgraden låg på 95 procent.

Linn Svansbo är medlemsutvecklare på Byggnads. Hon menar att medlemsvärvningen var enklare förr och refererar till berättelser från äldre byggnadsarbetare när de kom ut i branschen – ”Då blev man medlem eller så fick man äta lunchlådan ute i snödrivan”.

Sedan dess har byggbranschen förändrats i grunden, inte minst sedan inträdet i EU. Arbetsplatserna är mer uppstyckade, det är fler underentreprenörer och inslaget av utländska arbetare har ökat markant. Sedan är det inte lika ”inne” att vara med i facket längre.

– Det är inte lika självklart att gå med i facket längre och i dag möter vi unga på bygget som i stället ställer motfrågan ”Varför då?” när vi frågar om de ska gå med i facket. Och den frågan är vi inte vässade att svara på som organisation eftersom det under flera decennier varit så självklart att gå med, säger Linn Svansbo.

Några försök att ragga medlemmar: Medlemsvärvare anställs 2008 (ur BA 09/11), facklig turnébuss i Kristianstad 2018 och senaste kampanjen ”Värva en arbetskamrat”.

Byggnads har försökt bromsa utvecklingen. Dels genom direkta värvningskampanjer, dels genom att bygga en starkare organisation som ska bära frukt på längre sikt. Målet är att det ska bli fler förtroendevalda och ”medvetna medlemmar” som är bärare av medlemsrekryteringen.

– Vi måste förklara varför man ska vara organiserad. Det räcker inte med att säga ”bli medlem så får du de här försäkringarna”, utan vi behöver också kunna föra samtal om varför vi har organiserat arbetsmarknaden som vi gjort. Det finns en ideologisk och politisk förklaring till att det ser ut som det gör, säger Linn Svansbo.

Flera försök att ragga medlemmar

Byggnads har under de senaste tio åren gjort flera försök att öka antalet medlemmar och därmed få upp organisationsgraden. Här ett urval av satsningarna.

2008: Byggnads satsade 20 miljoner kronor under två år för att vända trenden. Pengarna var ett stöd till avdelningarna så att de kunde anställa medlemsvärvare. Målet var 10 000 nya medlemmar samtidigt som utflödet skulle stoppas. Förbundet nådde målet med råge. De lyckades värva betydligt fler än 10 000 nya medlemmar. Problemet? Under samma period var det ännu fler som lämnade facket.

2014: Byggnads förbundsstyrelse går på offensiven igen. Den här gången ska 25 000 personer som är med i Byggnads a-kassa men inte i förbundet kontaktas. Målet var att ringa alla.

2018: ”Världens första fackliga turné­buss” rullade ut på vägarna. Målet var att besöka byggarbetsplatser runt om i landet och söka upp oorganiserade. Helt enkelt värva fler medlemmar. Fokus låg på små och medelstora företag, där färre är organiserade. Till varje företag hade man med sig foldrar på elva språk, bland annat ­polska, ryska och spanska.

2020: Autogirokampanjen sjösattes. Den rullar på än i dag och är en satsning på att göra det enklare att betala månad för månad. ”Den satsningen har gett en bra effekt”, säger Linn Svansbo, medlemsutvecklare på Byggnads.

2021: Nu i augusti drog kampanjen ”Värva en arbetskamrat” i gång. Den ska locka anslutna att värva nya medlemmar. Belöningen för en värvad medlem är ett presentkort på 200 kronor. Kostnaden för dem som går med är 100 kronor i månaden under de tre första månaderna.

En målsättning är att få med fler utländska byggnadsarbetare på tåget, nödvändigt då det i framtiden sannolikt kommer bli en än större internationalisering med fler och fler anställda i Byggsverige som har ett annat europeiskt födelseland än just Sverige.

– Det gäller för oss att visa vad vi kan erbjuda och berätta om facket och den svenska arbetsmarknaden. Men de utländska arbetarna har ofta helt andra erfarenheter av facket från hemlandet. Kanske har de haft en chef som är både facklig företrädare och vd på byggföretag och då blir det såklart en kulturkrock, säger Patrik Östberg.

I dag har vi alldeles för lite språkkompetens för att kunna hjälpa alla medlemmar.

Linn Svansbo tycker att förbundet måste kavla upp.

– Det är svårt, men vi har inget annat val än att arbeta hårdare för att lyckas organisera alla byggnadsarbetare i Sverige oavsett var de är födda. I dag har vi alldeles för lite språkkompetens för att kunna hjälpa alla medlemmar.

Hittills har Byggnads för det mesta försökt locka de utländska byggnadsarbetarna genom att producera material på flera olika språk. Det har även varit riktade kampanjer. Till exempel förra hösten på en arabisktalande radiokanal.

En sak som diskuteras är att införa olika typer av medlemskap. I dag finns det bara en modell, men det pågår ett arbete inför kongressen nästa år där nya förslag kan komma upp på bordet.

– Jag tror vi behöver paketera fackets erbjudande lite annorlunda, den utländska arbetskraften har till exempel ingen större nytta av en hemförsäkring om man inte bor i Sverige, säger Linn Svansbo.


Läs mer: Polska byggjobbarna: Då skulle fler landsmän gå med i facket

Annons
Henkel 250×600 v38

Du läser: Historiskt låga siffror – nu påverkas bygglönerna negativt