info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Byggnadsarbetareförbundet 980×240 v38

Polska byggjobbarna: Då skulle fler landsmän gå med i facket

Mikolaj Kosieradzki i Göteborg är ombudsmannen som i åratal fungerat som ”go to guy” för polska byggjobbare i hela landet. Tiden räcker inte till. Nu vill han se helt nya grepp för att få med fler utländska byggare i facket.

Kamil Rutyna, isolerare, och Mikolaj Kosieradzki, ombudsman på Byggnads, är övertygade om att det skulle gå att få med betydligt fler utländska byggnadsarbetare i förbundet. Foto: Anna Bredberg

Andrzej Wasilewski är en av många polska byggnadsarbetare som sökt sig till Sverige för att tjäna sitt levebröd. För det mesta har han varit på byggen kring Göteborg. Hemma i Polen har han fru och barn och han brukar resa hem ungefär var tredje månad.
– När jag kom till Sverige för sju år sedan gjorde jag det enbart för att tjäna pengar. Då tittade jag på varenda krona och försökte hålla nere kostnaderna så mycket som möjligt. Det gällde även fackavgifter och försäkringar.

Vi träffas över en kopp kaffe. 47-åringen har just avslutat ett dagsverke på Lilla Bommen-bygget precis intill Göteborgs centralstation där han isolerar vattenrör som relativt nyanställd på KWA Isolering.
– Jag trivs jättebra. Jag arbetar med både svenskar och polacker.

Vi kanske måste ner till en organisationsgrad på 20 procent för att den utländska arbetskraften ska bli intressant.

Mikolaj Kosieradzki.

Mikolaj Kosieradzki är ombudsman på Byggnads region Väst. Han har under många år varit ingången till facket för många polska arbetare i Sverige.

– De utländska byggnadsarbetarna är en stor potential för Byggnads, men vi lyckas inte riktigt få med dem i förbundet. Det är väldigt synd att det ser ut så.

Han tycker att det går trögt att få fart på medlemsvärvningen bland de utländska arbetarna och undrar varför mer inte görs.

– Jag har ställt mig den frågan många gånger. Vi kanske måste ner till en organisationsgrad på 20 procent för att den utländska arbetskraften ska bli intressant.

På fiket tar Andrzej Wasilewski en bit av kladdkakan. Sköljer ned med ett en mun Starbucks-kaffe. Själv gick han med i Byggnads i oktober förra året. Han lyssnar på nästa fråga från Mikolaj Kosieradzki som tolkar under intervjun.

Dlaczego przystąpiłeś do związku? (Varför gick du med i facket?)

– Jag har känt till och hört talas om Byggnads i ganska många år, men jag har varit lite osäker på om jag behövt gå med eller inte. Men förra året var jag tvungen att säga i från till min förra arbetsgivare. Det blev en konflikt, jag blev obekväm och behövde hjälp.

Han letade efter information på internet och hittade Byggnads hemsida. Med hjälp av nätet och ett översättningsprogram lyckades han tolka ansökningsblanketten.

– Jag lyckade gå med utan hjälp från någon annan, säger han med en viss stolthet i rösten och fortsätter:
– Jag hoppas att jag kan jobba kvar i Sverige ända till pensionen och jag kommer fortsätta att vara med i facket.

Andrzej Wasilewski fyllde i Byggnads ansökningsblankett själv med hjälp av ett översättningsprogram. Foto: Anna Bredberg

En stor utmaning när det gäller fackets kontakt med den utländska arbetskraften är språket. Det kommer byggnadsarbetare från många olika länder som ofta, i alla fall de lite äldre, inte kan någon engelska alls. Samtidigt finns det begränsade språkkunskaper på Byggnads.

– Jag tog upp det här problemet många gånger när jag arbetade som tolk, att förbundet måste få in personer i organisationen som pratar fler språk än svenska. När man anställer nya ombudsmän kanske ett av kraven ska vara ett annat modersmål än svenska. Det hade inte varit dumt, säger Mikolaj Kosieradzki.

De måste ha någon att prata med, någon som kan språket och som kan prata på en nivå och på ett sätt så att man bygger förtroende.

Han berättar om många möten ute på byggen där han informerat polska byggnadsarbetare om vad de har rätt till och vilka villkor som egentligen gäller. Då får han ofta hundra frågor tillbaka.

– De måste ha någon att prata med, någon som kan språket och som kan prata på en nivå och på ett sätt så att man bygger förtroende, säger Mikolaj Kosieradzki.

Genom åren har han fått mängder av samtal och mejl från polska byggnadsarbetare från hela Sverige. Det har spridit sig bland polackerna att det finns en kille i Göteborg som det går att ringa om de får problem. Även i region Stockholm-Gotland har Byggnads en polsktalande anställd som får många förfrågningar.

– Det är inte rimligt att det fungerar så. Det blir en alldeles för hård arbetsbelastning. Bara efter semestern är det många som ringt. Men nu har vi lagt om rutinerna om en icke-medlem hör av sig, då skickar jag tillbaka en ansökningsblankett. Är de redan med i förbundet så hänvisar jag till deras egen region och hoppas att de kan få hjälp där trots att de bara pratar polska. Återigen, vi måste få in mer språkkunskaper i förbundet.

Kamil Rutyna från Polen har varit med i Byggnads i fem år och brukar rekommendera sina polska kollegor att gå med. Foto: Anna Bredberg

Plötsligt dyker en vän till Andrzej upp. Det är isoleraren Kamil Rutyna, 36 år. Kamil har varit med i Byggnads sedan 2016. Han planerar att stanna i Sverige och bor nu i Göteborg med sin fru och barn. Han tror att Byggnads har alla möjligheter att få in fler utländska byggnadsarbetare i förbundet.

– De måste bara visa sig mer ute på arbetsplatserna och berätta vilken hjälp det går att få. När vi pratar om facket på jobbet brukar jag säga till mina polska kollegor att facket är något bra och jag försöker få fler att gå med.

Vi har ingen tradition från Polen att vara med i något byggfack.

De båda polska killarna tror inte att storleken på fackavgiften spelar någon större roll. Det är inte kostnadsfråga utan en osäkerhet på vad ett medlemskap kan innebära. Det valsar runt en del historier bland landsmännen ”om polacker som inte fått någon hjälp eller att allt tar väldigt lång tid” när facket är inblandat.

Och att gå med av solidariska skäl för att vara en del av något större tror han inte är något argument som biter för att söka medlemskap.

– Vi polacker tänker mer på oss själva. Blir det något bekymmer, om jag inte får ut det jag vill ha från arbetsgivaren, så drar vi och åker ifrån bygget. Men personligen tänker jag lite annorlunda nu. Jag kanske har mognat lite och insett att de här sakerna är viktiga även om det kostar pengar. Samtidigt har vi har ingen tradition från Polen att vara med i något byggfack, säger Andrzej.

Att värva utländska byggnadsarbetare kostar utan tvekan en hel del energi. Det gör det för alla fackliga organisationer. Det är språkliga utmaningar, kulturella skillnader, rädsla för arbetsgivare bland arbetarna och det faktum att många utstationerade endast stannar i Sverige under kortare perioder.

Trots dessa hinder tycker Mikolaj Kosieradzki att Byggnads borde ta helt nya grepp för att satsa mer på den allra viktigaste frågan – den om organiseringen. En möjlig väg menar han är att ta resurser från Byggnads heliga graal – arbetet med ackordslönerna.

– Inom Byggnads är det många som lägger mycket tid på ackordslönerna. Det är det som driver upp lönerna, men det går åt väldigt mycket resurser och det är väldigt få som arbetar på ackord. Vi kanske borde utvärdera om det här arbetet med lönerna ger så många nya medlemmar? Kanske är det dags att omprioritera resurserna och lägga mer tid och pengar på att få fler medlemmar. Om man ser bland de utländska byggnadsarbetarna så finns det tusentals att värva.


Läs mer: Historiskt låga siffror – nu påverkas bygglönerna negativt

Annons
Henkel 250×600 v38

Du läser: Polska byggjobbarna: Då skulle fler landsmän gå med i facket