info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Annons

Jobbar heltid på byggen i Sverige – sover på gatan

De kommer till Sverige och jobbar som byggnadsarbetare. Samtidigt är de hemlösa.
– Jag är hela tiden rädd när jag sover, säger snickaren Albi.

Hemlösa byggnadsarbetare sover på Centralstationen i Stockholm. Foto: Johan Fyrk

Det bor runt 11 000 utländska byggnadsarbetare i Stockholm och Byggnadsarbetaren har tidigare berättat om den tuffa bostadssituationen i Stockholm för många rysktalande arbetare. Men det finns också utländska arbetare som inte har råd med bostad alls.

– Många av dem vi pratar med kan inte betala den höga kostnaden för en säng. De blir uteliggare, helt enkelt, säger Bengt Sandberg, ordförande för Fackligt center för papperslösa, en ideell förening som hjälper arbetstagare utan papper på den svenska arbetsmarknaden.

En av de hemlösa arbetarna är snickaren och golvläggaren Albi, som vi träffar på Frälsningsarméns natthärbärge Vinternatt i Årsta i södra Stockholm. 38-åringen kommer från Albanien och jobbar i Sverige under längre perioder för att få in pengar till frun och sonen, som bor i Grekland.

Han berättar att han utför all typ av byggarbete – takjobb, gipsning och snickerijobb – på olika mindre byggen i Stockholmsområdet. Albi jobbar från sju på morgonen till fyra på eftermiddagen, ofta längre. Trots att han jobbar mer än heltid blir det inte tillräckligt med pengar över för boende.

– Lönen som jag får räcker inte till att betala bostad. I Sverige är allt så dyrt, säger Albi, som bott i Stockholm från och till under ett och ett halvt år.

Kjell Lindgren är assistent på natthärbärget Vinternatt och träffar många arbetare som är hemlösa. Foto: Johan Fyrk

Under sin första tid i huvudstaden sov han i vänthallen på Arlanda flygplats. Han berättar om hur två poliser väckte honom en natt. Efter visitering tipsade de Albi om natthärbärgen.

Till slut hittade han Vinternatt, där han nu betalar symboliska tio kronor per gång för att sova.

– Det är bra att det finns, säger Albi som sitter i en stol vid en smal korridor som leder bort till ett uppehållsrum – och till några små rum med våningssängar i metall.

Albi och flera andra arbetare som kommer hit får en sängplats, ett mål mat och möjligheten att duscha.

Albi har rödsprängda ögon som vittnar om sömnbrist. Han förklarar att han efter arbetsdagen brukar sitta på ett bibliotek och läsa i väntan på att härbärget ska öppna klockan nio.

– Nu ska jag ta en dusch, äta och gå och lägga mig. I morgon går jag upp halv fem och åker till jobbet, så det är klart att jag blir trött.

Jag är hela tiden rädd när jag sover

På Vinternatt får besökarna sova i högst fem nätter i sträck, sedan måste de bo på annan plats i två dygn för att vara välkomna tillbaka.

Albi berättar att han tidigare sovit ute de dagar han inte kunnat bo på härbärget. Men för tillfället unnar han sig att betala 270 kronor per natt för att bo på ett motell två dagar i veckan.

Hur är det att sova ute eller i vänthallen på Arlanda?

– Det är väldigt tufft. Jag är hela tiden rädd när jag sover, för det känns inte tryggt.

Här på natthärbärget sover Albi och andra hemlösa arbetare.

Kjell Lindgren är assistent på natthärbärget och han berättar att många arbetare med tillfälliga jobb från länder som Polen, Albanien och Rumänien sover här, eftersom de inte har råd att betala en egen bostad. Då skulle en stor del av deras låga löner gå åt.

– Det finns byggnadsarbetare, målare, trädgårdsarbetare och tidningsbud som kommer hit. Det är väldigt svårt för dem att få långvariga jobb och en stabil inkomst.

Om deras fem dagar är slut, eller om det inte finns plats här – var sover de då?

– Då är de på Centralstationen. De sitter och sover på bänkarna. Eller så bor de i tunnlar eller åker runt på bussar. Det är många arbetare som inte har någon bostad och jag tycker att det är skamligt. Ingen ska behöva gå utan tak över huvudet.

När vi besöker Centralstationen i Stockholm flera gångar på kvällstid blir det tydligt att Kjell Lindgren har rätt. På bänkarna i väntsalarna sitter ofta män i byggkläder bredvid resenärer och utsatta hemlösa. En sen kväll ser vi en man i varseljacka som försöker somna med huvudet i handen. En annan man i snickarbyxor lägger sig tillrätta på en bänk, med jobbmössan neddragen över ögonen för att slippa ljuset.

På övervåningen, vid pendeltågen, gör en ung man från Afghanistan sig i ordning för att sova, lägger huvudet mot sin ryggsäck. Han berättar att han har kommit till Stockholm från en norrländsk stad för att söka jobb, bland annat inom byggbranschen. I väntan på arbete och lön sover han här.

Vid utgången möter vi tre polska byggnadsarbetare som också gör sig redo för natten. De får alla jobb under perioder och kan då ha råd med bostad. En av dem, en medelålders man, kommer från Krakow och jobbar med ventilation när tillfälle ges. Hans yngre vän ”får bara svartjobb” och har varit utan arbete ett tag. Den tredje arbetaren, som kommer från staden Lublin och anlitas som alltiallo på olika byggen, berättar att pengarna inte alltid räcker.

– Så ibland måste vi sova ute.

Är det jobbigt?

– Nej, jag gillar det. Man känner sig fri.

Sedan skrattar han till och tittar bort mot ingången, där två berusade män skriker något obegripligt till varandra. Det kan bli svårt att sova i natt.

Annons
Annons
Annons
Annons

Du läser: Jobbar heltid på byggen i Sverige – sover på gatan