"Först efter frukost började vi jobba, lite lagom på fyllan"
"Att det var dags för dricka märktes tydlig när man närmade sig byggboden. Jag var själv en av syndarna". Byggnadsarbetarens reporter Cenneth Niklasson minns tillbaka på en alkoholliberal byggnadsbransch, där en "kaffehalva" några gånger per år inte var ovanligt.
”Är förvånad över uppgifterna att byggnadsarbetare verkar supa på Skanskas utbyggnad av Mälarbanan i Järfälla. Ett projekt där Trafikverket är beställare. Ännu har inga personer hängts ut men det ska enligt TV4 handla om både tjänstemän och arbetare. En yrkesgrupp – maskinförare – är däremot utpekade då de enligt de senaste uppgifterna kört tunga entreprenadmaskiner när de varit på fyllan. Bland annat nära ett järnvägsspår med tät tågtrafik och en förskola. Alkolås då? Jo, de har gått runt låset genom att låta någon som är nykter blåsa i munstycket.
LÄS ÄVEN: Hampe Mobärg om supandet: ”Måste vara en sjuk kultur”
Det som är förvånande är att detta händer idag, ja hur är det ens möjligt? Jag trodde att supandet av denna omfattning var borta från bygget för länge sedan. Arbetade själv som snickare i början av 1980-talet. På den tiden dracks det en del på arbetstid. Var vid några tillfällen själv en av syndarna. Till exempel vid Lucia.
Att det var dags för dricka märktes tydlig när man närmade sig byggboden. Persiennerna var neddragna. Endast ett svagt sken från några flämtande ljus letade sig ut genom gliporna. Bytte om i halvmörker och sedan var det dags för kaffehalva. På bordet en panna kaffe, ett par flaskor hembränt och sockerbitar. För det mesta satt vi inne ett par timmar. Först efter frukost började vi jobba, lite lagom på fyllan. Livsfarligt naturligtvis.
Luciafirandet och några andra högtidsstunder som jämna födelsedagar firades återkommande. Det blev väl kanske kaffehalvor tre fyra gånger per år. Värre var det för de arbetskamrater som verkligen hade alkoholproblem. Minns flera och vad de drack. En betongarbetare var speciellt förtjust i ett tyskt Taffel brännvin. Han hade alltid en kvarta gömd vid armeringsbänken. Och murarlangaren som många gångar satt och drack ”Skeppet” (Explorer) helt öppet till frukost. Att folk var lite på fyllan på jobbet på den tiden var inte ovanligt.
Sedan dess har mycket hänt. Det har växt fram en nolltolerans mot alkohol på arbetsplatserna och den sociala kontrollen har blivit mycket bättre. Och sedan har vi arbetstempot. Det funkar inte på ett bygge idag om en del av arbetsstyrkan sitter och super var och varannan dag och inte sköter sina arbetsuppgifter. Produktionskalkylen spricker direkt. Därför är det förvånande att varken Skanska eller Trafikverket säger sig ha fått någon kännedom om festandet på Mälarbanan. Att ingen person med någon form av ansvar, moral eller medmänsklighet reagerat är mycket egendomligt.
Det finns egentligen bara två förklaringar till varför ingen larmat om problemen. Den ena är att det verkligen festats en hel del, även på arbetstid, där alla är lika inblandade. Från högsta arbetsledningen på plats ner till anläggaren som hänger på spaden. Sedan har de skyddat varandra.
Den andra förklaringen är att detta skett någon gång, inte varit så utbrett och det därför inte kommit fram. Vilken förklaring som stämmer med verkligheten får utredningen visa. Oavsett vilken så är båda två lika sorgliga.”