Fast i Sverige – efter mardrömmen på ön

Andrii Prymenko och Serhii Krycheniuk gjorde karriär inom byggbranschen i Ukraina. Andrii, som bor i en förort till Kiev, kunde tack vare murarskola och teknisk universitetsutbildning skaffa sig attraktiva chefsjobb på byggen i landet.

Serhiis långa yrkesutbildning som plåtslagare och svetsare gjorde honom eftertraktad runt hemstaden Vinnytsia i centrala Ukraina.

De två männen tjänade mycket pengar och hade ett bra familjeliv.

Men runt 2013 förändrades allt: Ekonomisk jättekris, rysk ockupation av Krim-halvön och krig i östra delen av landet gjorde att valutan grivna föll som en sten. Lönerna blev därefter och Andrii och Serhii kunde snart knappt betala hyra och mat för pengarna de drog in.

– Jag började jobba utomlands. Först åkte jag till Portugal och arbetade på byggen där. Förra året var jag i Norge och i år i Holland. Man saknar familjen hela tiden när man är utomlands, men man är där för att tjäna pengar, säger Serhii.

Andrii tvingades släppa chefsjobben på hemmaplan och tog snickarjobb i Polen och Estland för att få ihop pengar. Sverige, där Andrii jobbade förra året, beskriver han som ”rent, vackert och välorganiserat”.

Så när Bengt, en svensk rekryterare baserad i Ukraina, erbjöd jobb i Stockholm valde Andrii att tacka ja.

– Bengt lovade att ordna någonstans att bo. Vi som jobbade skulle också få pengar till mat, utöver lönen. Vi skulle få 1 500 dollar i månaden och en bil att ta oss runt med. Det lät bra, berättar Andrii.

Serhii nappade på samma erbjudande och tillsammans flög de två byggnadsarbetarna till Stockholm i början av september.

De hade tjatat på Bengt om att få anställningskontrakt före avresan, men den svenske rekryteraren sa att det var så bråttom att komma igång med bygget att kontrakten fick vänta.

– Det är stressigt just nu. Jag kommer snart till Sverige och då skriver vi kontrakt, lovade Bengt.

LÄS MER: Få koll på arbetsmiljön på bygget via Facebook

I Stockholm möttes Serhii och Andrii av arbetsledaren Magnus, som körde ut dem till bygget på en ö i Skärgården. Det handlade om en stor renovering av en villa och ukrainarna blev inhysta i en liten stuga intill objektet.

– Men det fanns ingen dusch och ingen toalett. Vi tvingades uträtta behoven i närheten, i skogen, berättar Andrii, som påtalade problemet för arbetsledningen.

– Vi kommer att fixa toalett till er snart, lovade Magnus.

De gav oss ett par hundra då och då, ibland femhundra, för att hålla oss levande.

Arbetet på ön drog igång och ukrainarna fick i uppgift att bygga en altan. Men jobbet blev inte alls som Serhii och Andrii hade tänkt sig. Ständiga förseningar av material och ritningar samt brist på ordentliga verktyg gjorde det svårt att komma framåt.

Istället skickades duon ut på olika mindre uppdrag i närheten. Det handlade om småjobb på andra objekt – eller gräsklippning.

– Magnus hörde av sig på morgonen och sa: ”Gör det här, gör det där”. Vi åkte runt och jobbade i trakten, minns Andrii.

Det gick en vecka, det gick två. Till slut hade byggarna bott på ön i en månad, men varken anställningskontrakt eller lön syntes till.

Serhii och Andrii levde ett torftigt, isolerat liv i stugan. De gjorde sina toalettbesök i skogen och åkte nära en mil till ett vandrarhem när de behövde duscha. Samtidigt blev bristen på pengar ett allt större problem. Ofta hade arbetarna inte tillräckligt för att kunna äta sig mätta.

– De gav oss ett par hundra då och då, ibland femhundra, för att hålla oss levande. Vi tog sedlarna och köpte lite mat i affären där ute, säger Serhii.

Det är vedervärdigt att man kan utsätta människor för det här.

Männens frustrerade fruar hade nu svårt få ihop ekonomin i Ukraina och undrade varför lönen från Sverige dröjde.

Väntan, det frustrerande arbetet och löftena om pengar fortsatte, samtidigt som saknaden av familjen blev allt starkare. Andrii och Serhii förstod att de hade hamnat hos oseriösa företagare, men de hade inga pengar att åka hem för. Så de blev kvar i stugan.

– Min fru sa: ”Släpp allt och åk hem!” Jag svarade att det inte gick, eftersom jag inte kunde få ihop till en biljett, säger Andrii.

Till slut fick livet på ön ett abrupt slut. Husägaren kom för första gången på besök och såg att renoveringen han betalat för knappt hade inletts. Ägaren avbröt direkt samarbetet med byggföretaget och skickade iväg arbetarna.

När Byggnadsarbetaren träffar Serhii och Andrii är de fortfarande kvar i Stockholm. Fackförbundet SAC har betalat ett par dagars uppehälle på ett vandrarhem i närheten av Arlanda. Nu väntar de två ukrainarna på att byggföretaget ska betala lön och flygbiljetter hem. De vill lämna Sverige så fort det är möjligt.

– Vi är så stressade nu, det här sätter sig på nerverna, säger Serhii, när vi sitter i den spartanska lobbyn på vandrarhemmet.

– Det är som att sitta i fängelse, säger Andrii och kisar mot solen, medan ett flygplan dundrar förbi ovanför oss.

SAC har satt företaget i blockad. Det regionala skyddsombudet Emil Boss reagerar starkt på hur arbetarna har blivit fångar i Sverige.

– De senaste dagarna har de inte haft pengar till mat. Det är vedervärdigt att man kan utsätta människor för det här, säger han.

Men vem ska betala arbetarnas löner? Vd:n för det företag där Serhii och Andrii säger att de jobbat svarar inte när Byggnadsarbetaren ringer. Istället skickar han ett sms om att ett annat, konkursat företag är ansvarigt för bygget på ön. I sms:et skriver han att det är rekryteraren Bengts företag i Ukraina som är skyldigt att betala arbetarna.

Byggnadsarbetaren får inte tag på Bengt. Efter påtryckningar från SAC lovar rekryteraren från Ukraina att hans företag ska betala löner och biljetter. Men ingenting händer. Till slut betalar SAC flygresan hem.

Så vid tvåsnåret idag, efter en nära två månader lång plåga, lämnar Serhii och Andrii Sverige.

Vad kommer ni att känna när ni sitter på planet hem?

– Jag kommer så klart att vara lättad över att äntligen vara på väg hem till familjen. Men mest av allt kommer jag att vara besviken över det som hänt och att det finns folk som luras på det här sättet, säger Andrii.

Fotnot: Bengt och Magnus är fingerade namn.