Här bygger de för döden: ”Brukar skoja att vi bygger för oss själva”

Kyrkklockorna ringer. Ljudet rullar ut över kyrkogården. Bakom några ekar skymtar det gamla krematoriet. Bara ett stenkast därifrån reser sig det nya. På byggarbetsplatsen reagerar träarbetaren och lagbasen Mats Berglund direkt.

– När klockorna slår vet man – det är en begravning på gång. Det blir en påminnelse om vad vi bygger.

Han har varit här i ett år. Det som i början kändes ovant har blivit vardag.

– I början tänkte jag mycket på det, var vi faktiskt är någonstans. Nu är jag mest inne i jobbet. Det är nästan som vilket projekt som helst – men det kanske blir annorlunda igen när ugnarna och kylrummet börjar bli klart.

Fick besöka andra krematorier

Inför byggstarten besökte flera på bygget andra krematorier. Men det handlade inte om hur de var byggda tekniskt, utan mer om att lära sig förstå verksamheten.

– Kyrkan har varit tydlig med att det ska finnas en vördnad, även under byggtiden. Vi bygger mitt i en verksamhet där människor tar farväl av nära och kära, säger Johan Vindelstam, arbetschef på Peab, som bygger det nya krematoriet på uppdrag av Svenska kyrkan.

Att visa hänsyn och respekt blir extra viktigt här.

– Vi har daglig samordning med kyrkan och krematoriepersonalen. Vi behöver veta vilka begravningar som sker och vilka tider som gäller, så att vi kan anpassa arbetet.

Maskiner kan behöva stängas av. Arbetsmoment flyttas.

– Det får inte hända att vi stör en ceremoni. Det är något alla här är väldigt medvetna om.

”Jag väljer mina ord”

Inne i byggnaden arbetar muraren Tommy Rydberg i ugnsrummet. Ett nästan fyrkantigt rum med högt i tak. Här kommer kroppar att förvandlas till aska. Intill ligger det stora kylrummet. Om något år kommer det att fyllas med döda människor.

Men än så länge är det fortfarande ett bygge. Ställningar står längs väggarna i ugnsrummet. På bomlaget högst upp mot taket skär Tommy Rydberg isolering som han försiktigt lägger på plats. Sedan är det dags att stapla sten igen.
Gulfärgade tegel, stående på kant och fyllda med hål. Ett utseende som ger rummet ett visst lugn.

– Jag försöker att inte tänka så mycket på det, säger han när vi pratar ugnar, kylrum och död.

– Jag fokuserar på att få teglet på plats. Och så är jag lite mildare i munnen, jag väljer mina ord.

Ugnarna slits hårt

I ugnshallen ska det bli två kremationsugnar. Arbetet utförs av ett specialistföretag.

– Det finns inte så många i landet som klarar av det, säger  Johan Vindelstam.

Grunden i ugnarna är ett stålskal. Invändigt muras de för att klara mycket höga temperaturer. Vid en kremering rör det sig om omkring 800–1 000 grader. När anläggningen tas i bruk hämtas kistan från kylrummet och förs via ett mekaniskt system in i ugnen. I den höga temperaturen bryts kroppen ner. Processen tar oftast mellan en och en och en halv timme, men kan variera beroende på kroppens förutsättningar och kistans material. Efteråt återstår aska och benfragment som tas om hand och mals ner. Askan läggs i en urna som lämnas till anhöriga eller gravsätts.

Ugnarna slits hårt och behöver redan efter några år renoveras, eftersom värme och kroppsvätskor bryter ner murningen.

Så är det att bygga ett krematorium – se klipp från bygget: 

”Stillsam miljö”

Ute på bygget faller ett lätt regn. Mats Berglund knegar på med att isolera en sockel. Frigolit stoppas på plats.

– Det är en väldigt stillsam miljö här.

Kyrkogården anlades i början av 1920-talet, när spanska sjukan skyndade på behovet av en ny begravningsplats. Trots att Hovdestalund inte ansågs vara det bästa alternativet föll valet till slut på platsen – som i dag breder ut sig som ett parkliknande landskap med grusgångar, höga träd och långa rader av gravstenar.

Mats Berglund berättar att han inte är rädd för döden och att han själv har erfarenhet av den i privatlivet.

– Ja, jag har sett nära gå bort hemma. Så det är inget helt främmande. Själv vill jag bli jordfäst.

Hittade kvarlevor

Det nya krematoriet ska ersätta det gamla som ligger intill. I den drygt 2 000 kvadratmeter stora byggnaden ska både krematorium och kyrkogårdsförvaltningens kontor få plats. I ugnarna ska olja bytas ut mot biogas, vilket minskar klimatpåverkan. Dessutom ska värmen från ugnarna tas om hand och kopplas in på fjärrvärmenätet.

Men vägen hit har varit lång. De första planerna på ett nytt krematorium väcktes för flera år sedan. Projektet har kantats av tillståndsprocesser och flera hinder. Bland annat drog miljötillståndet ut på tiden och länsstyrelsen sa inledningsvis nej till bygget.

Och när arbetet väl började dök något oväntat upp i marken. När schaktningen drog i gång hittades mänskliga ben.

– Det skulle egentligen inte finnas några kvarlevor där, säger Johan Vindelstam.

Arbetet stoppades medan fyndet utreddes. Det visade sig vara gamla ben från flera individer, troligen från tidigare utgrävningar under mitten av 1900-talet. De togs om hand och gravsattes på nytt.

Hanterar bygget med humor

Plötsligt ringer kyrkklockorna igen. Ännu en påminnelse om var byggnadsarbetarna är. Och vad de bygger.

– Det går inte att tänka för mycket på det, då skulle man bli deprimerad, säger Mats Berglund.

Samtidigt finns det ett sätt att hantera det hela – med humor.

– Vi brukar skoja om att vi bygger för oss själva.

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din mail! Prenumerera på ”Byggnadsarbetarens nyhetsbrev”.

Gå med i Facebookgruppen Arbetsmiljö på bygget och få de senaste nyheterna i ditt flöde