Byggföretagare dömd efter fallolycka i Skåne
– Det är inte helt ovanligt med fallolyckor från ställningar i byggbranschen, så det är bra att det blev en fällande dom här, säger kammaråklagare Lotten Loberg.
Byggföretagaren utförde ett takarbete på en fastighet i Skurup i Skåne. För detta arbete hade han satt upp en Haki-ställning med egentillverkade trätrallor. Arbetet inleddes med att ett plåttak revs bort från byggnaden. Då upptäckte man att det fanns eternitplattor under plåttaket, vilket ledde till att en särskild saneringsfirma togs in, på byggföretagarens rekommendation.
Haki-ställningen stod kvar och det fanns en tyst överenskommelse om att saneringsfirmans anställda också fick använda den. När en av dessa anställde skulle kliva från en stege som stod uppställd mot säkerhetsräcket och ner på hakiställningen, brast plötsligt trätrallen och mannen föll flera meter ner till marken. Han fick en hjärnskakning och förlorade medvetandet, samt fick en svullnad i hals, axlar och armar.
Företagaren hävdade i rätten att han inte är byggnadsarbetarens arbetsgivare. Han förklarade också att virket inte var undermåligt, även om trätrallen inte var typgodkänd eller hållbarhetstestad. Hans eget bolag använder trallor av samma slag, som den som byggnadsarbetaren trampade igenom, och har gjort det under mer än 30 år, utan att det inträffat någon olycka.
Men tingsrätten menar att företagaren, i strid med typkontrollintyget, använt sig av trallor som var egenhändigt tillverkade, och som inte testats när det gäller bärförmågan. Enligt tingsrätten var trallorna på flera sätt svagare än Haki-trallorna.
Virket var tunnare, brädorna färre, och de hade sammanfogats genom att en tvärslå spikats fast på undersidan. I en Haki-tralla finns varken tvärslå eller spikhål.
När det gäller ansvarsfrågan kommer domstolen fram till att det fanns en tyst överenskommelse mellan de båda företagarna om ställningen. Arbetsmiljölagen föreskriver att när två eller flera bolag driver verksamhet samtidigt på samma arbetsställe är företagen gemensamt ansvariga för arbetsmiljön.
Det som låg företagaren till last, var att han inte såg till att den ställning han lånade ut, höll måttet.
Rätten ansåg att det var anmärkningsvärt, att företagaren inte någon gång under alla år kontrollerat vilka säkerhetsbestämmelser som gäller för ställningar. Den informationen kunde han med lätthet ha fått av ställningsleverantören. Företagaren kontaktade leverantören ett flertal gånger i samband med kompletteringar av ställningens metallkonstruktion. Rätten anser också att det ligger företagaren till last, att en stege användes för att kliva upp på ställningen, vilket inte är tillåtet.