Kommer maskinerna att samarbeta bättre än hotellets brödrost?
Att vara brunnsborrare är som att leva i ständig rörelse. Inte bara för att maskinerna rullar och rören snurrar, utan för att jobbet tar mig till nya platser, nya projekt – och nya utmaningar varje dag.
Jag jobbar i Norge, men är hemma på Åland. Det betyder perioder på hotell, många timmar i bilen, och ännu fler vid maskinerna.
Det bästa med jobbet? Friheten. Att få jobba utomhus, känna vinden i ansiktet och stå där mitt i ingenstans och veta att man skapar något som betyder något – en brunn, en energikälla, en stabil grund. Och variationen. Inga två dagar är lika, inga två borrhål heller.
Tummen ner? Det fysiska slitet. Alla dessa rör som ska hanteras för hand, tunga lyft och långa dagar. När man står i regnet och ska få upp ett tremetersrör med kalla händer och trött rygg – då vet man vad man går för.
Och vintern … när vattnet fryser i slangarna och man står ute i tolv timmar med is i skägget och stela fingrar, då undrar man ibland varför man inte blev kontorsråtta i stället.
När man står i regnet och ska få upp ett tremetersrör med kalla händer och trött rygg – då vet man vad man går för.
Vackert men hårt
Terrängen i Norge ställer också krav. Det är sällan enkelt – branta sluttningar, svåråtkomliga platser och vägar som får en att undra om man borde ha klätterselar i hytten. Men vyerna väger upp. Ibland måste man bara stanna, torka svetten ur pannan och titta ut över fjällen.
En vanlig dag börjar med frukost på hotellet – kaffe och några skivor bröd, och så hoppas man att maskinerna är mer samarbetsvilliga än brödrosten. Sen blir det bil till verkstaden eller raka spåret till borrplatsen. Där kickar jag igång maskinerna, kollar att allt sitter där det ska och börjar mata ner rör i marken.
Kräver respekt
Beroende på projektet borrar jag vattenbrunnar, energihål, pålar eller förstärker grunder. Vissa dagar flyter allt – andra dagar slåss man med berg, lera eller teknik som tagit semester. När dagen är slut är kroppen seg som ett gammalt hydraulsystem. Då blir det dusch, kanske lite gaming – sen säng.
En sak många inte förstår med vårt yrke är riskerna. Maskinerna är starka, felen kan bli ödesdigra. Luftslangen från kompressorn har ett tryck upp till 35 bar – det kräver respekt. Det är inte bara fysiskt tungt, det är tekniskt och farligt om man slarvar.
Men man lär sig sina grejer. Som att kunna 3:ans multiplikationstabell utantill – rören är ju tre eller sex meter långa. Det sätter sig. Det blir en del av vem man är.
Att det snart är sommar och varmt ute igen!
Definitivt Trump, kriget i Gaza, och kriget i Ukraina
Fredrik Holmström är brunnsborrare från Åland. Han jobbar i Norge med vatten- och energiborrning, pålning och grundförstärkning. Trivs bäst ute i naturen med jord under naglarna.
